Din Frihet

Frihet är ett ord jag knappt vågar använda. Det riskerar att uppfattas som pretentiöst, svulstigt och uttjatat. Men nu är det gjort. ”Freedom is another word for nothing left to lose”, sjunger man med Kris Kristofferson eller Janis Joplin och tycker att det låter häftigt även om den verkliga, djupare meningen i de orden är ganska svår. Det är klart, känner du att du inte har någonting kvar att förlora, då är du i någon mening helt fri. För de flesta är det hemskt att ha förlorat allt, men orden kan också tolkas filosofiskt som att när du är av med alla dina osunda beroenden, då är du fri! Den tolkningen gillar jag utan att ha nått dit själv. 

Funderade härom veckan på hur mycket ”frihet” man har, när jag skulle försöka hitta en gemensam tid för mig och två damer som också är pensionärer. De hade knappast en fri dag de närmaste veckorna. Bara olika möten, träffar, engagemang och plikter. För mig var det nästan tvärtom, jag hade gott om tomma, ”fria” dagar. Innehållet fylls på mer kortsiktigt för min del. Ibland kan jag få lite dåligt samvete för att jag inte engagerar mig stadigt i något ideellt på samma sätt som dessa damer. Men min ”frihet” är kanske större än deras? Jag gillar att många dagar ligger öppna att upptäcka på olika sätt. Och jag gillar att kunna säga ja till förslag som snabbt dyker upp. Många är tvungna att säga nej, bundna av förpliktelser, beroenden och måsten.

Hanna på meditativ seglats

Jag märker detta också i andra vänskapsrelationer. Folk är väldigt uppbokade. Det är familj, äktenskap, släkt, föreningar och olika slags åtaganden. Många verkar vilja ha sina liv inrutade och ganska fullbokade. Det ger antagligen en känsla av trygghet. Det visar också på en slags status. En full agenda betyder att du är en duktig, viktig och ansvarsfull medborgare. Och kanske ser man det som en slags frihet där man slipper ovisshet, ensamhet, tystnad och jobbiga tankar?

Jag ser hur materialism och konsumism i stor utsräckning tagit över vårt samhälle, och jag vill delta så lite som möjligt i det spelet. Är jag då en slags överårig hippie med nästan bara tomma, innehållslösa dagar i agendan. En som vegeterande och flummande låter dagarna gå utan meningsfullt innehåll? Nej, det tycker jag inte. Det handlar mer om meditativ eftertänksamhet och att så långt möjligt välja sin egen väg och sina sociala sammanhang. Jag kan längta till den fridfulla tystnaden i mitt hem eller i naturen, också efter trevligt umgänge med särbo, vänner eller släkt. Jag ser min obokade tid som en frihetsresurs!

Jag tittar på Messiah Hallbergs ”Non fucking generation”. Där är det egoism (nästan narcissim), pengar, egenägt boende, ny bil, trendig heminredning, senaste smartphone, personlig träning och hälsa som gäller. För många tycks det vara viktigare än att sätta barn till världen. Risker och ovisshet är det värsta den så kallade generation Z vet, påstås det där. Och hur mycket frihet finns det då kvar? -  Ja, vi får inse att din och min frihet är begränsad. (Även om min är mindre begränsad än din - ha, ha.) Vi måste också förstå att inte alla inser hur beskuren deras frihet är, eller vilka vägar som leder till mer av den varan. https://www.svtplay.se/video/jwqA5Ak/hur-fan-hamnade-vi-har/6-non-fucking-generat

Jag tänker till sist på världens befolkning. Det verkar vara så att allt fler väljer säkerhet före frihet. Inte minst i Europa. Nationalkonservatism och smygfacism före liberalism och frihetlig socialism, och i förlängningen autokrati eller diktatur före demokrati! En stor del av världens folk styrs av autokrater eller diktatorer som inte så sällan kommit till makten genom lögner, manipulerade eller falska val och genom att fängsla eller döda konkurrenter. Ja, då talar vi inte om individens frihet utan om politisk frihet, något som vi tack och lov än så länge har i vårt land! 

https://www.youtube.com/watch?v=1V33pG5SvtE