Den skapande fantasin

Härom veckan meddelades i medierna att det kanske inte blir fler av Nick Parks "Wallace & Groomit" -filmer. I värsta fall får vi inte se den ostälskande uppfinnaren och hans kloka hund i någon ny film. Den modellera som används i stopmotion-animeringarna har nämligen slutat att tillverkas! Men - några dagar senare meddelade produktions-bolaget Aardman Animations att det fanns tillräckligt med lera på lager. Fansen kan dra en suck av lättnad!

Samtidigt hörde och såg jag i radio och på TV om den legendariske nu 82-årige mäster-animatören Hayao Miyazaki och studio Ghiblis nya film ”Pojken och hägern”. Den vill man ju se! Och jag såg den tillsammans med äldste sonen och hans familj efter en god middag. Vi vuxna tyckte inte att det var hans bästa film, men barnbarnet Molly tyckte den var jättebra.

Det är något med animerade /tecknade filmer. Halva svenska folket hänger framför ”Kalle Anka och hans vänner” på julafton. Sverige är annars inte någon stor nation vad det gäller tecknade filmer. Med några undantag, i alla fall ett: Per Åhlin och hans Pennfilm. Där har den klassiska och älskade filmen ”Dunderklumpen” gjorts, liksom ”Resan till Melonia”, "Hundhotellet" och ”Karl-Bertil Jonssons julafton”.

Idag argumenterar vissa, till och med i DN, för att man skall minska tiden för så kallade praktisk/estetiska ämnen i svensk skola till förmån för ”nyttiga” ämnen som naturvetenskap och språk. Musik, slöjd och bild anses oviktiga. Av delvis samma skäl vill nuvarande regering dra ner på anslagen till studieförbund och folkhögskolor. Man förstår inte vikten av den kunskap, praktiska erfarenhet, glädje och kreativitet som dessa ämnen kan ge och utveckla. Jag tycker det är sorgligt. 

Men kanske är det typiskt för det kulturkarga ingenjörslandet Sverige. Det skall vara nyttigt och bekvämt. Jäkligt mycket el, kärnkraft, hårt stål och stora snabba bilar. Så lite ”kulturflum” som möjligt. Det kan ”de gröna khmererna” syssla med på sin fritid. Och kanske kan det vara farligt att uppmuntra den skapande fantasin hos unga människor. - Ibland kan man tro att de som argumenterar så har vissa diktaturstater som föredöme... 

Bild: Ronja Olofsson, 10 år

Min skapande fantasi blommar numera mest ut i nattens drömmar. Erkänner att jag nog slumrade till några gånger när jag såg ”Pojken och hägern”. Man skall inte käka på restaurang precis innan man går på bio! Filmen är full av sprudlande växlingar mellan då och nu och mellan dröm och verklighet. Vissa scenar är fantastiska, och flera recensenter har varit entusiastiska i sin bedömning av filmen. 

Men resultaten av skapande fantasi kan inte gillas av alla. Och det finns naturligtvis bra och dåligt. Från dansband till konstmusik, från välmenande amatörkonst till proffs som Karin Mamma Andersson eller Lars Lerin t.ex.. Ett lands själ består på sätt och vis av dess olika kulturyttringar. Citatmästaren Churchill lär ha sagt till en politiker som under andra världskriget yrkade på lägre kulturanslag: ”Vad skall vi annars ha att slåss för! Har vi ingen konst och kultur har vi inget att försvara!" 

Ett ganska slagfärdigt argument för att uppmuntra den skapande fantasin och kreativiteten också i vårt vinterkalla samhälle!

Den lilla och den stora världen

Världen kommer nära genom bland annat nyheter, fakta och dokumenärer på TV, internet och i radio. Många med mig känner oro över krig, klimat och orättvisor, och jag blir upprörd och förbannad ibland. Samtidigt är ”det lilla livet” med barn, barnbarn, andra nära och kära samt min egen hälsa, det som påverkar mig mest. På det personliga planet är det skillnad mellan långt borta och nära. Jag tror att många känner igen sig i det.

I den lilla världen nära mig faller löven och ljusen tänds inomhus. Kommunen har börjat sätta upp julbelysning på sta´n och mataffärerna säljer redan julmust. Jag promenerar i naturen, fikar och snackar med vänner och badar bastu vid havet med kompisar. Yngsta barnbarnet fyllde sju, det var fest för henne i två omgångar på Hemgården i Lund. Mina söner med familjer och jag tände på allhelgonadagen ljus vid vår syster/dotter Hannas begravningsplats på Norra Kyrkogården.

Jag och mina två systrar stängde fritidshuset på ön, tömde vattenledningarna för vintern och tog upp motorbåten på land i närmaste småbåtshamn. Vi oroades över tjockoljeutsäpp i västra Blekinge efter urklantig navigering av ett cypern-registrerat TT-line-fartyg. Vi fruktade att den skitiga tjockoljan skulle komma in i ”vår” skärgård och undrade vilket ersättningsansvar det tyskägda rederiet har för vad dom ställt till med? 

I den stora världen såg jag hur Israel avancerade in i Gaza efter Hamas råa överfall. Hittills sammanlagt över 11.000 döda! De flesta antagligen oskyldiga civila. Motsättningarna är historiska och världen darrar inför fortsättningen. Ukrainas försök att återta av Ryssland erövrat territorium verkar ha kört fast och för det angripna landet känns det ganska hopplöst. Skall Putins alltmer nordkorea-liknande styre kamma hem en slags seger så att de östra och stora delar av södra Ukraina blir ryska? 

Ett okänt antal natovänner i vårt land väntar otåligt på ett godkännande av de fina (?) medlems-länderna Turkiet och Ungern. I Sverige går SAAB, Hägglunds och Bofors på högvarv och vinsterna ökar stort. I samhällena med dessa vapenindustrier jublar man antagligen när pengarna strömmar in och många får jobb. För mig har denna strävan och dessa framgångar en dålig bismak.

Parisavtalets ”En och en halv eller högst två graders temperaturökning” lär snart vara överskridet. Utsläppen är dubbelt så stora som krävs för att uppnå det målet. Staterna håller inte vad de lovat och miljövännerna hånas. Utvinningen av fossila bränslen i världen ökar kraftigt. Har luften gått ur ländernas vilja att göra något åt en hotande miljökatastrof? Eller gäller ”Efter oss syndafloden” som Frankrikes kung Ludvig XV lär ha sagt till mätressen Madame de Pompadour före franska revolutionen?

Ja, det är lätt att bli svartsynt och missmodig. Inte minst nu mitt i november när dagarna dessutom blir allt kortare och mörkret faller tungt långt innan det blivit kväll på riktigt. Men, som jag skrivit tidigare, det finns också något positivt med detta mörker. Man kan gå på bio, konsert och teater, titta eller lyssna på bra TV- och radioprogram. Medan mysljusen brinner inbjuder det mörka vinterhalvåret i till kreativt inomhusarbete, läsning och streaming. Det finns mycket bra att göra, läsa, se och ta till sig under denna årstid. 

Men blir man för dyster av bristen på dagsljus kan man trotsa ”flygskammen” och fly till ljusare och varmare trakter. På FB ser jag att det inte är ovanligt. Och härom dagen fick jag en sms-hälsning med foton från en vän som har svårt att stå ut med novemberklimatet i norr. Jag kan inte klandra honom. 

Hej, hej Mr L. - Välkommen hem igen innan adventsljusen är tända!