Vägglöss och människoloppor

 

När jag häromdagen gick förbi ett studenthus i staden där jag bor, låg det ett tiotal sängar och andra möbler slängda utanför ett boende för romer som studentnationen ordnat i husets källare. På möblerna fanns lappar med texten ”Rör ej, VÄGGLÖSS!” , ”Don´t touch, BEDBUGS! En vän till mig kommenterade detta med ”där ser man skillnaden mellan idealism och realism”.

Detta yttrande fick mig att fundera. Även om det kanske inte var meningen, uttrycker det för mig ett förakt för människor som engagerar sig och försöker hjälpa de tiggande romerna och ett förakt för den folkgruppen. Att ha löss eller loppor är stigmatiserande. Det signalerar att man är fattig och har dåliga och ohygieniska boendeförhållanden, att man tillhör samhällets bottenskikt. Det stämmer i hög grad på de utpekade. Men är det de romska Eu-migranterna som som kommit till vårt land med löss?

En gång i tiden fanns det vägglöss i nästan vart hem i Sverige. Men under 30- och 40-talet utrotades de nästan helt, bland annat med hjälp av det livsfarliga bekämpningsmedlet cyanväte. Då fanns också ett system med regelbundna inspektioner av varje lägenhet. Idag är åter vägglöss i våra hem ett problem.

När jag studerar saken vidare finner jag att antalet vägglöss på svenska hotell har fördubblats de senaste åren. Förra året gjorde Anticimex 689 vägglussaneringer på hotell i Sverige. Där bor det väl knappast några romer! I de texter om detta jag hittar förklaras spridningen med att vi reser mer. Man lägger väskan under sängen på hotellet och när man kommer hem och packar upp i sovrummet kryper lössen ut. En annan orsak till spridning är den ökande handeln med begagnade möbler. Studentboenden lär vara särskilt lusdrabbade. 

 

Vägglus (Cimex lectularius)

Vägglusen (Cimex lectularius) är ingen lus utan en skinnbagge. Trots att den är stor som en platt äpplekärna kan den gömma sig i små springor i sängen, i madrassen, bakom väggurtag, tavlor och vägglister. Och den kan klara sig utan mat (=vårt blod) i flera månader!

Människoloppan (Pullex irritans), en blodsugande smittbärare, var en gång vanlig och plågade både rika och fattiga i vårt land. Men den är numera mycket sällsynt i Sverige. Som redan Ferlin skrev i en känd dikt. Här sista versen:

Pulex irritans

Skalden binder din krans.

Ingen är som beklagar dig,

natthärbärge förjagar dig.

Tag min fattiga krans,

Pulex irritans

Sköna sjötermer

Den första grammofonskiva jag i min tidiga ungdom köpte själv var en stenkaka med Evert Taubes ”Möte i monsunen”. Jag är i stor utsträckning uppväxt vid havet och jag är ganska van vid båtar av olika slag. Även om jag inte förstod en del ord i texten var det ord som klingade vackert och lockande :

--- skeppets gaffelnock --- och då lovade hon opp där hon gick med vinden in ifrån babord, och vi rodde bort till dem. Vi fick ända från backen och lejdare midskepps --- Och de brassade för fyllning och började sin gång --- från flying jib till röjlar och mesan ---

Det var termer från segelfartygens tidevarv. Varje del på fartyget, varje föremål, varje tamp och segel hade sitt namn. Det var viktigt för att inget skulle missuppfattas när det blev skarpt läge i hårt väder. Jag och äldsta syrran lärde oss segla i den andan av en fiskare som en gång varit styrman på en segelskuta. Förutom självstudier och praktisk erfarenhet är det den enda båtutbildning jag fått.

Mitt intryck är att antalet segelbåtar minskat sedan jag var ung. Åtminstone antalet seglande segelbåtar... Medan snabba flytetyg i plast och plåt med många hästkrafter bak i utombordsmotorn har ökat kraftigt. Man kör till båten i fina bilen med många hk och fortsätter på samma sätt till sjöss i flotta snabba båten. Ratta och gasa på i full fart! Ofta med mycket ringa sjövana och utan någon båtutbildning. Det borde krävas båtkörkort!

Med den kunskap om sjön och båtar jag lärt av morfar och styrman fiskarKalle med flera, föredrar jag att segla, paddla kajak och köra långsamgående snipa. Jag ser med visst förakt på vattenskotrar och andra extremt snabbgående farkoster. Även om jag har viss förståelse för fartens tjusning tycker jag att ”fartdårarna” alltför ofta saknar sjövett och representerar en egoistisk och miljöförstörande livsstil.

Att känna till diverse båttermer samt att kunna splitsa rep och slå de vanligaste sjöknoparna lärde jag i ungdomen och det har jag haft mycket nytta av under livets gång. Men jag har varit lite dålig på att lära det vidare till nästa generation. När människor i min närhet inte kan skilja på barbord och styrbord och kallar råbandsknop för ”råmansknop”, båtshake för ”båtsak” och vant för ”vante” ler jag tyst för mig själv och rättar dem vänligt.

Jag i östersjökostern "Vindy". Foto: Jan Ek

Här ett urval sjötermer. Kolla i Wikipedia, klicka och lär:

Akter om tvärs, Barbord, Bardun, Barlast, Bidevind, Bogspröt, Bom, Brass, Drevning, Däck, Fall, Fock, Fribord, Förhydning, Genua, Gipp, Glas, Horn, Kick, Klys, Knap, Knop, Kölsvin, Lik, Lovart, Lä, Längd över allt, Mantåg, Marvatten, Ombordläggning, Planande båt, Reling, Ruff, Rullfock, Råsegel, Röstjärn, Sittbrunn, Självläns, Skarndäck, Skot, Skott, Slagsida, Spant, Spinnaker, Splits, Stag, Sträckbog, Styrbord, Stäv, Vant, Vindöga

Ha en skön sjötur...!