Dagarna...

Midsommardans och regnskurar på årets längsta dag. Nu blir dagarna lite kortare. Tänker på Stig Johanssons ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var livet”. Kanske har jag skrivit på det här temat tidigare. Men här i alla fall tre opublicerade texter:

Varje morgon ny

Sanden i timglaset rinner obevekligt 

liksom år läggs till år i livets agenda

Men även om kroppen vissnar sakta 

som en blomma utan nytt vatten 

är ändå är varje morgon ny 

Tiden som gått finns inte mer

Var dag vävs ett nytt stycke 

Ingen idé att leta efter guldtrådar

i det som gjordes i förfluten tid

Lägg i stället nya färger till väven 

även om varpen snart tar slut 

Visst kan jag då och då betrakta 

det som varit mitt liv fram tills nu

och se det som blev fel och rätt

Men det är färden som berusar

och ger mig varje morgon ny

När regnet faller

När regnet utanför faller tungt 

tänker jag på fruktsamhet,

pånyttfödelse och rening

Men också på avslut, 

ålderdom och yttersta dagen

Vattenströmmar ger växtkraft 

och liv åt det uttorkade

eller förödande översvämning

och dödsbringande syndaflod

Vet du vad regnet gör med dig? 

Tänker du tryggt hålla dig inne

eller gå ut och ta emot det 

med utbredda armar?

Capella

Strax till höger om Karlavagnen ligger Capella 

den tredje starkast lysande på norra stjärnhimlen

säger väninnan andaktsfullt med ljus i blicken 

medan hon visar med hela armen upp mot natten

I stjärnornas strålar finns en svårförklarad magi

De kunniga säger att vår galax har hundra miljarder solar 

av vilka en del studerats i årtusenden av människor 

som försökt förstå något om tillvarons yttersta väsen

Himlakropparnas inbördes läge på fästet sägs påverka 

oss alla genom sin kraft i vårt heliga födelseögonblick

Stjärnkunniga män och kvinnor påstår att de kan uttolka 

detta och att de kan se ditt öde och säga dig vem du är

Falska spår av detta ses var dag i tidningarnas horoskop 

som vi läser leende och med en gnista av förväntan

och där ruttna rester av urgammal kunskap blandas med

reportage om våra kändisars ställföreträdande lycka

Alfa Centauri, Andromeda, Cassiopeia, Orion och Leo
Ensam i natten under en lysande stjärnklar himmel 
blir det ett annat allvar när du riktar blicken uppåt 
I den ofattbara oändlighetens skimrande djup sänder 
rymden ett viktigt ordlöst budskap genom eoner av tid

Kära Östersjön

Ända sedan barndomen har jag tillbringat stor del av somrarna och en del andra tider av året vid Östersjöns kuster. Jag har sett den stora förändringen, hur vattenkvaliteten har blivit mycket sämre och hur fiskarna nästan försvunnit. Då var tången grön och frisk, abborrarna simmade under bryggorna och det fanns gott om ål, flundra och gädda. Stack man ut en bit till havs och pilkade kunde man ta upp hur mycket torsk man ville och några algblomningar minns jag inte från den tiden.

Vad är det som hänt med Östersjön, vårt grunda innanhav, världens största brackvattenhav? Jo, mycket kortfattat detta: Industrin och andra har släppt ut gifter som PCB och Dioxin som skadar organismer och som tas upp av fiskar, särskilt feta sådana. Vidare har överfisket, särskilt av torsk, gjort att skarpsillen ökat. Den i sin tur äter opp djurplankton som lever på växtplankton som då ökar i antal. Detta tillsammans med kraftiga utsläpp av fosfor och kväve från jordbruket leder till syrefattiga och döda bottnar och till allt värre algblomningar. Enligt WWF rinner det med växtnäringen ut nästan en miljon ton kväve och cirka 30 000 ton fosfor per år i Östersjön. Det är mer än dubbelt så mycket utsläpp som för 100 år sedan. Mängderna varierar från år till år beroende av nederbörden. Jordbruket med Polen och Sverige i topp står idag för den största delen av växtnäringstillförseln från land, men också bilismen, utsläpp från reningsverk och enskilda avlopp samt industrin är medskyldiga.

WWF klassar världens fiskbestånd som röda = ät inte, gula = kan möjligen ätas, och gröna = kan ätas. Av de tretton Östersjöfiskar som finns med i deras fiskguide får bara tre grönt ljus. Det är abborre från Rigabukten, strömming från östra Östersjön och skarpsill. Flundran får gult ljus i guiden (http://fiskguiden.wwf.se). Och den feta fisk som fångas i Östersjön, samt i Bottniska viken,Vänern och Vättern, bör enligt Livsmedelsverket inte ätas av barn, ungdomar och kvinnor i fertil ålder mer än två till tre gånger om året eftersom den innehåller för höga halter av miljögifter! De senaste arterna som fått rött ljus är torsken, gäddan, laxen och piggvaren. Ändå överfiskas torsken vilket är mycket sorgligt. Som beskrevs ovan riskerar hela ekosystemet att förändras när de stora rovfiskarna försvinner! 

Ganska dystert! Fiskbestånden minskar och fiskarna är ofta oätliga, bottnarna dör och algblomningen ökar i Östersjöns övergödda och förorenade vatten. Finns det något man kan göra, finns det hopp om en bättre framtid? På WWF hemsida hittar man avsnittet ”Rädda Östersjön” (http://www.wwf.se/wwfs-arbete/hav-och-fiske/radda-ostersjon/1181754-radda-ostersjon-startsida). Där kan man läsa vad de arbetar med: Internationellt Östersjöprogram (BEP), Förbud mot dumpning av avfallsvatten från fartyg, Aktion för att rädda ålen, Tre natura 2000-utsjöområden, Åtgärder för att minska utsläpp från jordbruk, Främja naturbetesmarker m.m.

Svenska Naturskyddsföreningen listar följande åtgärder för att vi skall återfå ett friskt hav:  - Förbud mot fosfater i tvätt- och diskmedel i hela EU  - Minskad användning av konstgödsel  - Effektivare avloppsrening i alla länder runt Östersjön  - Minskade utsläpp av kväve från bil- och fartygstrafik  - Begränsning av bottentrålningen (som förstör bottnar och innebär stora skadliga bifångster)  - Fiskekvoter enligt de vetenskapliga rekommendationerna.

Skeppet "Hoppet" på Christiansö

Ja, man måste stoppa övergödningen, föroreningen och överfisket, och för det krävs tydligt politiskt ledarskap! Som individ bör man tvätta med fosfatfria tvätt- och diskmedel, äta fisk som inte är hotad och man kan bli WWF-Östersjöfadder för att stötta arbetet med att rädda vårt innanhav. Runt det bor närmare 90 miljoner människor i nio länder. Inte många av dem önskar ett dött hav! Jag tittar på botten från bryggan på en ö i Blekinge. Grönbrunt, lite slemmigt sjögräs ser ut att kväva tångruskorna. De enda fiskar som syns är spiggar som ivrigt bevakar sina bon. Men vattnet är ganska klart och längre bort är tången inte så överväxt. 

Jag tänker att det ändå finns hopp om en bättre framtid för vår kära Östersjö!