tisdag 30 april 2024

Krigshetsarnas tid


De absolut flesta av oss vill leva i lugn och fred med våra grannar. Men det tycks inte gälla ledargardet i Ryssland. Den aggressiva och rövar-kapitalistiska autokratin som det landet styrs av verkar vilja uppfylla gamla kejserliga och kommunistsovjetiska imperiedrömmar genom att, till att börja med, erövra ett fritt och självständigt Ukraina. Militärutgifterna höjs till att utgöra 6% av BNP, över 30% av statsbudgeten, motsvarande 1250 miljarder kronor. Ytterligare 300.000 soldater skall utbildas. Putinjugend, ”Nasji”, tränas upp efter känd förebild. Många anser att Rysslands krigshetsarledning med Putin i spets utgör ett allvarligt hot mot Baltikum och Norden. Hoppas de har de fel. (Bild: Banksy)

Enpartistaten Kina, kommunistkapitaliska ”Mittens Rike”, har ambitionen att åter bli världen mäktigaste och rikaste land. Ett fritt Taiwan skall mot sin vilja inlemmas i riket senast år 2049 och särskilt Filippinernas och Vietnams områden i Sydkinesiska sjön kränks ständigt. Kinas militärmakt ökar snabbt och är utan konkurrens tvåa efter USA. Målet är att med tiden ha världens största krigsmakt. Vad dom tänker göra med den vet vi inte. Se´n har vi Kinas fina kompis diktaturstaten Nordkorea som har kärnvapen och, efter Indien, världens näst största stående armé (1.100.000 man). 

Men USA har överlägset störst militärutgifter av världens länder (ca 15 gånger större än Rysslands) och kommer länge än ha den mäktigaste krigsmaskinen med baser över hela världen. Landet har långt över 800 miltärbaser fördelade på över 180 länder! Ryssland har 10 baser utanför sitt eget territorium (de flesta i fd sovjetstater) och Kina en. Till det kan nu USA lägga tillgång till 17 svenska militäranäggningar. (Framtida mål för ryska missiler?) Men hur ”lojalt” är ett Amerika med D.Trump som president när det kommer till kritan? Till exempel om Ryssland anfaller baltiska länderna, Finland eller Gotland? 

Sverige och Finland har lämnat neutraliteten och är nu medlemmar i Nato. Utan föregående folkomröstning. De länder i Europa som är med i försvarsunionen skall lägga minst två procent av BNP på sin militär. Sverige lär redan ha passerat den gränsen och försvarsanslagen ökar kraftigt. Militärer av olika slag gottar sig i TV och andra medier. För dem verkar det inte vara fråga om om, utan om när, Ryssland skall anfalla Sverige. Det passar krigsindustrin väl, inte minst hos oss där den går för högtryck och Saab-aktien m.fl. rusar. Det miliärindustriella komplexet i USA och Europa är gigantiskt och behöver en tydlig fiende för att upprätthålla produktionen av diverse krigsmateriel. Fred i världen vore en katastrof! Den vinklingen nämns inte ofta! Men tyvärr verkar krigsindustrin inte behöva oroa sig. Också det hopplösa kriget med över 30.000 döda mellan USA-stödda Israel och Palestina/Hamas sätter sprätt på affärerna.

Men med en så aggressiv granne som Ryssland är det svårt att säga nej till att vi rustar upp vår försvarsförmåga och att vi i det samarbetar med likasinnade nationer. (Bild: Natoländer 2024) En gång i ungdomen var jag helt beredd att försvara Sverige och gjorde värnplikten utan att tveka. Men redan till min första och enda repövning hade jag börjat tänka mer pacifistiskt. Dock genomförde jag den för sista gången som dykande soldat i det numera nedlagda Kustartilleriet. Nu ökar behovet av att unga gör värnplikt. I början av detta år har ca 110.000 ungdomar födda 2006 fått ett mönstrings-underlag, 28.000 av dem kommer att kallas och 8.000 tas ut till värnplikt. Så småningom skall det bli 12.000/år. Nästan alla av dagens 17-åringar tycker enligt Plikt- och prövningsverket att det är viktigt att Sverige har ett bra försvar, men bara ca hälften av dem vill själva bli inkallade. De är alltså inte pacifister, de vill bara att andra skall göra jobbet! Ett tidens tecken? 

Det kan verka vara svårt och naivt att vara pacifist i denna krigshetsarnas tid. Men sedan Ryssland invaderade Ukraina och Sverige gick med i NATO har medlemsantalet i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen fördubblats. Så ge inte upp hoppet. Drömmen om en fredlig värld måste hållas levande!

https://www.bohuslaningen.se/asikt/insandare/vad-ar-avsikten-med-usas-baser-utomlands.e1758d5a-0e0e-407d-a6b9-cd5f770f2da8

https://www.rodakorset.se/var-varld/krig-och-konflikt/varsta-krigen-och-konflikterna-i-varlden-just-nu/

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/APOXK3/fler-maste-gora-varnplikt-mot-sin-vilja




måndag 15 april 2024

Minnet



Jag har funderat en del kring minnet. Läste nyligen Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri och Minnestrilogin av Hanna Nordenhök. Hela, fragmenterade och sporadiska minnen verkar ligga till grund för berättelserna i böckerna. Vissa människor minns väldigt bra och mycket medan andra är sämre på det. Mitt minne är ganska dåligt. I alla fall tycker jag att jag minns för lite av mitt liv, särskilt barndomen. Det lär vara så att nervceller nybildas och växer snabbt hos unga människor. Hjärnan är då upptagen med att lära sig språket och andra nya saker, så att det inte finns plats kvar att lagra minnen av händelser på.

Kanske är mina äldsta minnen triggade av bilder i föräldrarnas fotoalbum. Möjligen är mitt tidigaste minne från 3-4 årsåldern när jag och en tejkompis, på en odlingslott i Hammarbyhöjden i Stockholm där vi bodde, plockade tulpaner och gav till våra mammor. Ägaren av kolonilotten där vi tog blommorna blev arg och vi små barn förstod inte varför. 

I högre ålder verkar det vara vanligt att man glömmer namn på personer och platser. Särskilt sådana som är lite perifera. Någon som känner igen detta: ”Du vet hon som spelade i den där filmen, vad hette den..? av, vad hette han nu..? o.s.v.” Det är det episodiska minnet som sviktar då. Nuförtiden blir det mycket tryckande på "smartfånen" för att hjälpa den där minnesbristen.

Vad minns man? Är minnet tillförlitligt? Ja och nej. Ibland är det tydligt och klart, men ibland flyktigt. Kanske är det lättare att komma ihåg negativa, obehagliga minnen? Eller glada, positiva? Jag letar lite efter svar på det och hittar många facktermer: Selektivt och rekonstruerat minne. Konfabulering. Semantiskt och episodiskt minne. Visuellt och auditivt minne. Korttidsminne, arbetsminne och långtidsminne. Procedurminne. Primärminne. Perceptuellt minne. Kognitiv selektion. Explicita och implicita minnen... Jag fattar en del och lär mig något. Bland annat att jag nog har ganska normaldåligt minne, och att det finns så kallade savanter, personer med extremt bra minne men som brister i annat.

Jag skriver mina bloggtexter bland annat för att öva och gymnastisera hjärnan. Kanske i stället för att lösa korsord. Att fundera, leta efter fakta, att skriva och arbeta med foton håller knoppen igång och hjälper mig dessutom att minnas. Men man vill inte minnas allt. Ibland vill jag som Lasse Lucidor i Ferlins dikt utropa ”Kom så glömska med din grönska”. Så att det tråkiga man helst inte vill komma ihåg försvinner för att inte finnas längre. Men så lätt kommer man inte undan! De ledsamheter, dumheter och pinsamheter man orsakat eller varit med om sitter envist kvar i långtidsminnet.

Där finns mycket sorgliga minnen av personer som stått mig nära och som dött, särskilt sorgesamt när de avlidit plötsligt eller alldeles för unga. Halvdesperata uppbrott och dumma otrohetslögner tynger också minnet. Liksom några pinsamheter: I 20-årsådern sommarjobbade jag med två andra ungdomar på ett tidningstryckeri. Efter arbetspassen tvättade vi oss med en grov tvål med sand i. Jag försökte göra mig lustig och sa att det det är nog överskott från tyska koncentrationsläger, tvål tillverkad av döda fångar. Den ena arbetskamraten tog mig lite avsides och sa allvarlig: ”Du, vet nog inte att Gösta som du arbetar med är jude!”- Ridå! 

En annan gång kom den ganska unga grannen i huset intlll vid min särbos sommarställe körande med en dam i bilen. Han stannade och vi pratade kort medan de satt kvar i bilen. Jag tittade hastigt in och sa ”Hej Erik, har du din mamma med dig idag”, ”Nej”, svarade han. ”Det är min nya flickvän! Hon är lite äldre, men det gör inte mig något!” - Oj, oj vad pinsamt! (för mig alltså)

Hur våra samlade minnen påverkar våra liv är förmodligen mycket komplicerat. Det finns säkerligen många avhandlingar och böcker skrivna om det. Jag är bara en funderande amatör. 
Jag avslutar med goda och glada minnen: Alla tre barnens födslar är sådana! Känslan av frihet efter att ha tagit studenten. De första och de största kärlekarna. Fastän man glömt så mycket från barndomen glimtar lyckliga minnen därifrån. Minns glädjen över min första knallpulverpistol och sorgen när jag tappade den i havet från en Vaxholmsbåt. En hel uppsättning indianer och cowboys i present gjorde mig lycklig. Liksom DinkyToys-bilarna man tävlade med i någon liten backe. Och känslan av att ha vunnit många glaskulor, nicklar och vanliga stenkulor på gården. Minns soliga glimtar i båtar, sommarhus och på skär hos morfar och mormor och i Blekinge. På äldre dar många minnen från utflykter, resor, fester, fikastunder och samtal med gamla och nyare vänner av olika slag och med käresta, barn, barnbarn och systrar. Många goda stunder att minnas med människor jag gillar. Nuförtiden utgör de tillvarons kitt!