”Utan tvivel är man inte riktigt klok”

Så skrev en gång humanisten, komikern, tänkaren, skådespelaren, regissören, samhällsdebattören och ordtrollaren Tage Danielsson. Det är också rubriken på ett minnesprogram om honom som man kan se på SVTplay.

Innehållet i den meningen sympatiserar jag med. Ofta har jag haft problem med att helt kunna ta till mig politiska, religiösa och filosofiska ideér. Kritiska invändningar och tvivel har funnits för det mesta. Men jag kan inte påstå att jag känt mig ”riktigt klok” särskilt ofta. Snarare som en åsna som inte kan välja någon av hötapparna. Eller som en fegis som inte vågar ta ställning fullt ut. Inte kommunist, nationalkonservativ eller marknadsliberal, inte ateist eller troende, inte fullfjädrad feminist men inte heller manschauvinist.

Kanske är jag en svensk lagomperson som i den välkända Hasse å Tage-sketchen om pastor Jansson, han som ”inte hade några bestämda åsikter om någonting”. Men ändå inte. I enskilda frågor om miljö, samhälle och livsåskådning har jag ganska bestämda åsikter. Och jag gillar att i diskussioner gå ganska hårt åt personer med tvärsäkra ståndpunkter...

Men i alla fall vill jag utropa: Leve tvivlet! Galilei tvivlade på att jorden var platt. Einstein tvivlade på att mänskligheten skulle klara av att på rätt sätt bära kunskapen om atomklyvningen. Många tvivlade länge på att det var rätt att kvinnor inte fick rösta eller på att den ”kristna vita rasen” var överlägsen alla andra.

Strömlösa ledningar i Barsebäck 2018

Tvivel och skepticism kan kanske leda till handlingsförlamning, men är också nödvändig när man granskar politik, politiker, näringslivschefer, chefsideologer och andra makthavare. Ja, för utan tvivel är man faktiskt inte riktigt klok! Som till exempel i den här berömda monologen om kärnkraften där man idag skulle kunna byta ut Harrisburg mot Tjernobyl eller Fukushima: 

https://www.youtube.com/watch?v=-RpUlDtANyg

Jag också

För en tid sedan såg jag den franska filmen ”Femtio Vårar” av Blandine Lenoir. Den handlar om en kvinna i övergångsåldern som blir lämnad av sin man och förlorar sitt jobb. Den fick mig att bättre förstå kvinnors utsatthet, #metoo och diskriminering i allmänhet. Åren efter 50 är en tid då man tittar tillbaks på livet samtidigt som man har mycket tid kvar. På det sättet är det samma för kvinnor och män. Barnen blir vuxna och flyttar, och äktenskapet eller samboskapet utsätts för nya prövningar som inte sällan leder till skilsmässa.

Man kan stå ensam och utsatt och får börja om sin tillvaro. Det är inte alltid så lätt. Oftast är det kvinnorna som bryter upp, men det är männen som snabbast hittar ett nytt förhållande. Många ger sig ut på kontaktsidorna på nätet eller iväg till Asien eller Östeuropa och hämtar hem en ny partner. För kvinnorna är det inte lika ”enkelt”. Damerna tar mer tid på sig och verkar vara mer kräsna, och många hittar aldrig in i nya förhållanden.

En FB-vän la ut en artikel (Dagens Samhälle: I gynstolen ser jag manssamhällets härjningar) Där beskrivs hur gynekologer ser hur rakade och skönhetsopererade kön blir allt vanligare. Varför är det så? Kan det vara något annat än det stora och lättillgängliga utbudet av porr på nätet som påverkar hur vi ser ut under våra trosor eller kalsingar? Varför skall våra kön vara hårlösa som på barn, varför skall kvinnor skämmas för sina blygdläppar och varför skall män försöka förstora sina penisar?

Jag tycker det är tragiskt att en manligt styrd cynisk porrindustri har sånt grepp över många av oss att vi inte längre accepterar oss som vi är skapade! Och hur påverkar porr på nätet det uppväxande släktet i vidare mening? Jag tror att det känslolösa och förljugna sexliv som visas på nätet riskerar att bli en mall för hur man beter sig i dessa sammanhang. Ynglingar på väg att bli män blir hämmade och känner sig osäkra och halvimpotenta. Unga kvinnor är nog särskilt drabbade av de förväntningar som porrfilmstittadet skapat. Många känner sig tvungna att ställa upp på övningar som de egentligen inte alls vill vara med på. Mycket metoo-varning här!

Och hur nyttigt är det för 11/12-åringar att titta på dessa filmer? Dom kan knappast ha oss äldre människors distans till det dom ser. Vad ges dom för bild av det vuxna samhället? Jag känner en viss sympati för en del religiösa riktningar och andra som fördömer porrindustrin som skadlig och demoraliserande. I alla fall borde dessa unga slippa utsättas för porrfilmstittande!

Foto: Paul M Grahn

Som yngling med stigande hormoner tittade jag och killkompisarna på nakna damer i jämförelsevis oskyldiga porrtidningar. Även som vuxen man ser också jag ibland på porr som via internet förmedlas till min dator. Det är inget jag är stolt över och de där stunderna lämnar nästan alltid en dålig och unken eftersmak. Men intresset för nakna kroppar och sex är fullständigt naturligt. Däremot är det bäst om det från början till slut får sitt utlopp i verkligheten, och då mellan fria människor som tycker om och kanske också älskar varandra! Och låt de unga upptäcka det på det sättet när tiden är inne och slippa råporren!