Är sommaren redan slut?

Skärgårdsutsikt. Tjärö den 22 augusti

Lyssnade den 17:e augusti på årets sista sommarprogram! Vemodigt och kärleksfullt av Mustafa Can om några äldre människor i Västerbotten. Men när man sänder årets sista ”Sommar” i mitten av augusti förstärker och förmedlar Sveriges Radio en känsla som många känner och uttrycker: ”Nu är sommaren slut. Det stora vintermörkret är snart här.”

Man sänder ut ett negativt budskap. För många betyder att sommaren är slut också ett slut på en tid av frihet. Tillbaks till grottekvarnen. Semestern är över och barnen skall börja skolan. Den lite trista vardagslunken infinner sig igen. Kämpa på och stå ut tills ljusen tänds i granen, då du på nytt får ett litet andrum...

Jag håller inte med. Sommaren är inte slut! Den varar länge än. Augusti ut och långt in i september. Ja ok, då är det sensommar. Inte illa det heller. Krossa de negativa tankebilderna och ta vara på Brittsommar och Indiansommar. Ta emot ett fint lugn och njut av sensommarens sol och vackert vemodiga tystnad. 

Skånskt sensommarcafé

Lätt för mig att säga. Jag har lönearbetat färdigt och kan disponera min tid tämligen fritt och ta vara på de sommarstunder som återstår.

 

Men det handlar också om att tänka positivt; Vi har ett härligt omväxlande klimat här uppe i norr. Alla vet att vi inte kan ha sommar hela året. (Och tack för det!) Hösten är en härlig, lagom sval årstid med fina färger. Perfekt för surströmming, gås och naturpromenader. Visst är vintern mörk, men det vänder redan före jul, sen kommer tomten och nyår och det blir ljusare. Fint när snön faller och vattnen fryser till is. Skidor, skridskor och snögubbar. Och så kommer sköna våren igen. Och sommaren. Som varar långt in i september!

Måsar och trutar som funderar på att flytta

I sommartrafiken

 

Jag har kört mycket bil i sommar. Kanske för mycket. Har lagt märke till att många bilister är stressade. Dom kör om mig hela tiden. Särskilt på motorväg blir jag ständigt omkörd fastän jag kör minst så fort som skyltarna visar. Även om min hastighetsmätare står på 120, så swischar dom förbi!

Ofta handlar det om större bilar av märkena Audi, BMW eller Volvo. Antagligen skaffar folk sådana för att dom har väldigt bråttom. Medan jag kör om ett långsammare fordon kan en sådan ligga tio meter efter mig. Som om dom glömt allt dom eventuellt lärde sig i trafikskolan! Och jag har inte sett en enda hastighetskontroll eller fartkamera på motorväg under mitt bilistliv. Det verkar bara vara att gasa på för fartdårarna där.

På mindre vägar där det finns hastighetskameror håller man lagstadgad hastighet. När man passerar kamerorna... Sedan är det fritt blås igen. Ögontjänare! Och det är av någon outgrundlig anledning mest hannar bakom ratten på stressbilarna. Det är kanske därför en del kallar de där accelererande och snabbkörande fordonen för penisförlängare...

 Långtradarna däremot tar det lugnt. En omkörning på motorväg för dom kan ta fem minuter. Med en lång kö av irriterade presumtiva tävlingsförare bakom sig. I och för sig kan man tycka att det är fel att så mycket gods släpas runt på våra vägar. Långtradarna blir rejäla trafikproppar, särskilt när dom kör 3-4 i rad. Dom borde ha egna vägar. Och det finns ju järnvägar. 

Sommarens talrika husbilar och husvagnar håller ungefär samma takt som lastbilarna, även om det finns en och annan som tycks ha glömt att han har en husvagn på släp, eller att det är en stor husbil han rattar....

Jag själv då? Jag kör en ganska liten miljöklassad bil och borde vara ett föredöme. Tycker nog att jag far fram sansat utan att köra för sakta. Men då och då rycks jag med av någon slags tävlingsinstinkt och finner mig gasa på och köra om bilar som jag tycker rullar lite för sakta, fastän dom håller lagstadgad hastighet. Och jag är själv en ögontjänare ibland. Så beter jag mig stundom, trots att jag tycker att man skall ta det lugnt på vägarna och inte dras med i den moderna farthetsen! 

Även kvinnan vid min sida tycker ibland att jag kör för fort. ”Kör sakta!” säger hon när vi på en liten grusväg passerar en bondgård i 25-30 km/t. ”Visa hänsyn. Dammet ryker!” En annan gång tycker hon att jag kör för fort i en kurva. Jag blir sur och sårad i min manlighet. Kör demonstrativt löjligt sakta. Besinnar mig senare och låter henne köra nästa gång.

Det blir hon som rattar bilen resten av vår sommartid tillsammans. Och hon kör som flertalet av sommarbilisterna: lugnt, fint och lagenligt...