Vad kunde jag ha gjort?

 

När man levt länge och tittar tillbaks på sitt liv, vill man kanske först se det som varit bra. ”Räkna de lyckliga stunderna blott”. Jo, det har funnits många sådana stunder, men om jag utvärderar ärligt finns det andra stunder också. Och saker som jag borde ha gjort annorlunda och bättre. Jag tror att många känner igen sig i det. Varför stannade jag så länge på det jobbet? Varför vågade jag inte mer? Varför tvekade jag i förhållanden och i livsval? Varför satsade jag inte mer på mina utförsgåvor? 

Ja, det är inte alltid så lätt att leva.Tänk om jag kunnat leva om mitt liv med den livserfarenhet jag har nu! Fler än jag har tänkt den tanken, men vi vet att det är en omöjlig ekvation som inte går ihop. Vi får alla börja mer eller mindre från scratch och begå våra misstag. Förutsättningar och hjälp på vägen varierar, men vi börjar vandringen som noviser. 

Många äldre som jag känner och har känt tycker att de ägnade för mycket tid åt yrkeslivet, och för lite åt familj, vänner, intressen och förmågor. Men jag känner några som valde att inte satsa på jobbstatus och ekonomisk kärriär. De hoppade över att bli anställda och valde i stället fria yrken och sysselsättningar. Eller levde på enklare lågt betalda jobb för att kunna ägna sig åt sådant som kändes viktigt och meningsfullt för dem. Själv hamnade jag någonstans mitt emellan. Fast det lutade nog mer mot plikt och trygghet...

Jag kan inte klaga på min start i den här tillvaron, även om min far hade ett hårt temperament. Jag hade bra föräldrar som levde i ett ganska kärleksfullt äktenskap. Hur man präglas de där åren har fler än jag funderat över. Att barndomen är tämligen avgörande är de flesta överens om. Jag gick ut i livet med goda förutsättningar, men jag var alltför konflikträdd och odlade tidigt en introvert sida, även om de flesta tycker att jag idag är en öppen och social människa. Man lär medan man lever, men hur mycket ändrar man sig egentligen under ett liv?

Funderingarna ovan kom till därför att jag tidigare hade skrivit ner dessa självbetraktande rader:

Jag har ofta varit lat 

Jag tvekade för mycket 

Jag hade inga klara mål 

Jag var plikttrogen utan mycket eftertanke 

Jag inser att lönearbetet tog för mycket tid och kraft

Jag utvecklade inte mina talanger tillräckligt

Jag hade svårt att hitta rätt i kärleken

Jag var både trogen och svekfull

Jag avlade tre barn som jag älskat och älskar

Jag var ointresserad av ekonomi och pengar 

Jag lärde mig att odla positiv ensamhet

Jag blev vän med naturen och havet

Jag har låga krav och har nöjt mig med lite

Jag har funnit lugn mitt i rastlösheten

Jag har och har haft flera nära vänner

Jag tror att sorgen har gjort mig starkare

Jag förstår numera livets drivkrafter lite bättre 

Men jag borde ha gjort och förstått mer! 

Gott Nytt År till Er Alla!

Vad fan är meningen?

Det är kanske banalt att skriva något om detta eviga ämne, men många av oss funderar nå´n gång på vad som är meningen med det hela. Livet, är det en utdragen dödsprocess... eller en lång födelseprocess? frågar sig författaren Merete Mazzarella. En intressant frågeställning som det säkert finns olika och mer nyanserade svar på. Men... vad fan lever vi en stund här på jorden för? En ganska kort stund. 

Kärleken? ”...och störst av allt är kärleken!” Kärleken till en särskild människa, till familjen, till medmänniskor och till livet. Det kan skänka mening åt tillvaron. På senare år har jag också sett hur viktiga husdjur kan vara. Att man verkligen kan älska sin tillgivna hund eller sin självständiga katt. Möjligen kan den osjälviska kärleken till människor och djur ge livet mening och ett stänk av gudomlighet.

Är meningen att skaffa barn? Visst, vi är biologiska varelser som liksom övriga sådana är programmerade att fortplanta oss. För många är att skaffa barn det största i livet. Det kan jag också tycka. Men små barn ger små bekymmer, stora barn stora bekymmer, säger den pessimistiske. För en del är det så, men för de flesta är väl ändå barnen stora glädjeämnen som ger livet meningsfullhet.

Sex? ”Livet är underbart när underlivet är bart”, var en ordlek som yttrades när jag var ung. Visst, sex kan vara härligt, skönt och kärleksfullt men också missbrukat och förgängligt. Jag läste nyligen Houllebecq´s ”Elementarpartiklarna” som kortfattat handlar om två halvbröder med helt olika drivkrafter i livet. Den ene lever för sex och är ständigt fixerad vid det, men tomheten i hans liv är monumental. I vår pornografiska tid går tyvärr sexet snett i många fall och blir orsak till besvikelse, lidande och skilsmässor. Sex och kärlek är linte alltid synnonyma.

Sträva efter det goda och göra gott? Det låter ju fint och riktigt, men det finns olika uppfattningar om vad som är gott. Missionären som for till Afrika för att frälsa ”hedningar” tyckte nog att han vigde sitt liv åt det goda. Och naziledarna på sin tid strävade efter att skapa ett samhälle de tyckte var gott. Detsamma med marxister och fascister. Men det finns en inre kompass som många av oss följer och som pekar på vad som är rätt och fel. Ibland kallas den samvete. Innerst inne vet de flesta av oss vad godhet är.

Söka lycka och framgång? Lycka, vad är det? ”Lyckan kommer, lyckan går”. Framgång är också svår att definera. För en del är det att sträva efter välstånd och rikedom. ”Pengar ger makt och frihet”, men sådan framgång kan också göda egoism, girighet, förakt och översitteri. Det ser vi otaliga exempel på. Men i grunden strävar vi nog alla efter lycka och någon slags framgång. Efter trygghet, goda nära relationer och en hyfsad materiell standard. Men tyvärr är alltför många av oss olyckliga allt för ofta.

Prins Hamlet i Helsingør

Ta vara på sina utförsgåvor? Tack vare att många har gjort det ser vårt samhälle ut som det gör. På gott och ont. En del anser att det är var och ens plikt att utveckla de talager man fötts med. För sitt eget, men också för mänsklighetens bästa. Men alla utvecklade talager verkar inte för det goda. ”Knarkkungar”, ”krigsherrar”, diktatorer och korrumperade makthavare är sorgiga exempel på det. Och hur bra är det att krigsmaterialingenjören använder sin talag till att utveckla nya djävulska vapen eller att torteraren förfinar sina yrkesfärdigheter? Men utmärkt bra att Beethoven, Rembrandt eller Dostojevskij satsade på att utveckla sina talanger! Liksom de flesta nobelprisvinnare. Och många därtill.

Uppnå sinnesro, ”mindfullness”? Vadå, leva i en bubbla avskild från världen, säger vissa. Men i vår stressade tid med uppskruvat livstempo söker sig många till yoga eller andra sätt att uppnå sinnesro och ett slags inre lugn. Kanske beror det på att kristendomen till stor del tappat greppet om våra själar och ersatts av materialism. Det har nog uppstått ett tomrum som vi fyller med snabba upplevelser och prylar. Men för många räcker det inte med dessa korta kickar. Man söker meningsfullhet, djup och frid och ett lungare livstempo. Kanske borde vi alla gå den vägen?

Ja, vad är meningen med livet, och hur lever vi det rätt? - Ha, ha! Nog ganska meningslöst att behandla ett sådant ämne på en A4-sida. Frågan kvarstår, och det finns många olika svar. Du får fundera själv och ta upp frågan med dina medmänniskor! 

<<<<<<<<<<<<< GOD JUL ! >>>>>>>>>>>>>>>