Du sköna nya värld

 

  

Jag har en vän som säger att friheten är en chimär, att vi i demokratins och frihetens namn luras in i en fälla. Hon säger att SÄPO och FRA (Försvarets RadioAnstalt) har stenkoll på dig och att NSA (National Security Agency) snokar globalt på alla, ja att de till och med lyssnar på förbundskansler Merkels mobiltelefon. Ryska KGB och GRU är inte sämre, säger hon, och i Kina och många andra länder är man också mycket duktiga på att ha koll på vad medborgarna gör och tycker. 

Hon säger att Google vet det mesta om dig och, tillsammans med Facebook och Instagram med flera, säljer det dom vet till marknadens aktörer. Hon påstår att Storebror via din mobil, din dator och ditt bankkort kan se var du varit och var du är. Att Han vet var och hur mycket du handlat och vem du talat med. Han vet vad du tycker och vad du gör. Nästa steg sägs bli ett inopererat chip mellan skuldrorna. Då kan Han se dig vart du går. Han vill kunna leda dig in på ”rätta vägar”. Mot köpcentret och schlagerfestivalen, eller till smart-TVn och datorn att njuta av tramset, pornografin och underhållningsvåldet.

"Mantric Mutation" Gunilla Klingberg 2013

Hon säger att Makthavarna vill hjälpa dig att inte genomskåda eller granska kritiskt, att De vill att du skall bli en i flocken av idisslande konsumentboskap, en som inte ifrågasätter eller bråkar. Om Storebror kallar sig kapitalist, kommunist eller nationalist spelar ingen roll. Målen är ungefär de samma: Makt och kontroll över åsikter, mark och pengar. Kan det verkligen vara så som hon säger? Har makthavarna redan smugit oss in i en ”ny skön värld” där vi styrs och manipuleras som viljelösa offer?

I min dator och smartphone får jag reklam från affärer där jag handlar. Dom vet vad och hur mycket jag köper. Det gör mig inte förvånad. Men om alla spår vi lämnar i hemlighet samlas någonstans där man använder det för att manipulera, styra och likrikta oss, då blir jag arg och rädd att frihet snart bara är ett tomt ord. Så jag söker tröst och styrka i Biskop Tomas av Strängnäs´ ”Frihetsvisa” från 1439! (Vers 3 och 4 enligt Stora Nätpsalmboken 2016):

Är hon väl borta, friheten, / hon blir ej lätt få fatt igen, / hur flinkt du än dig vänder. / Du fresta må med hot och låt, / du står där snopen i din ståt, / hon flög ur dina händer.

Jag råder dig, ha frihet kär, / om du förstår vad frihet är, / vad hon dig trofast bringar: / hon frid och hälsa drager hem / och glädje stor åt alla dem, / som nås av hennes vingar.

Många missade vårar

 

Videung vaknar

Tiden när vintern släpper greppet och den första grönskan kommer är magisk. Ofta tänkte jag att i år skall jag vara med när knopparna brister, men nästan varje år under mitt arbetsliv missade jag vårpremiären. Plikten och nödvändigheten att dra in pengar gjorde att jag inte såg förvandlingen i naturen. En dag upptäckte man att allt blivit grönt, och man tänkte ”Hoppsan, det har blivit vår...!”

Antagligen har det där en del med åldern att göra. Tycker mig märka att folk i min ålder får ett ökat intresse för naturen. Och det beror nog inte bara på att man har mer tid, utan också på att livets och naturens gång blir mer uppenbarat med åren. Allt föds, blommar, vissnar och dör. I olika takt, men ändå. Åtminstone känner jag mig mer som en del av det hela nu, än när jag var yngre.

När jag tänker efter var vårstarten inte så lätt i min ungdom. Jag var allergiker och särskilt bok- och björkpollen satte igång snuva, igensvullnande och kliande ögon och ibland andnöd. Efter en årslång kur, så kallad hyposensibiliseing, blev det bättre och i medelåldern var jag i stort sett fri från symptomen. Idag undrar jag varför så många människor får allergiska reaktioner av pollen. Har det varit så i alla tider eller är det något som kommit med vårt moderna stadssamhälle? Där vi lever så rent och skyddat att det som man förr utsattes för utan att må dåligt, numera är något vi inte tål?

I den ganska lugna rytm som jag lever i nu blir det också uppenbart att nutidens livstempo är alldeles för uppskruvat. Jakten efter högre materiell standard stressar sönder många. Utmattningssyndrom och ”gå in i väggen” har nästan blivit en normalitet. Också de ökande klyftorna mellan de som har mycket och de som knappt har något alls skadar samhället. Alldeles för många mår dåligt.

Påskägg och vårknoppar

Jag känner människor som hoppat av ha mer-hjulet och som nöjer sig med mycket måttliga inkomster. Som verkar må bra med ett lugnare tempo där man hinner umgås och odla sina intressen. Och som hinner uppleva våren...!

Inget brännvin

Långfredagsmorgon på M/S Aurora

Ibland funderar jag över min alkoholkonsumtion. Den är inte särskilt stor, men regelbunden. Nästan varje dag blir det en ”genstand” som dom säger i Danmark. Det motsvarar en normalstarköl. Jag håller mig antagligen på en god svensk lagomnivå, men jag märker att jag är noga med att alltid ha något hemma. Ett par burkar starköl och några flaskor vin. Detta sitter i bakhuvudet när jag går förbi Systemet: Behöver jag fylla på? Har jag hemma så det räcker?

Under den påsk som just varit var jag värd för min särbo och hennes närmaste släkt. Det blev middagar med 12 personer runt bordet. Väninnan och hennes två systrar fixade maten och jag skulle stå för öl, vin och snaps. På skärtorsdagen bar jag nöjd hem varorna från Systembolaget. På kvällen fick jag ett sms där en av systrarna undrade om jag handlat det jag skulle. Jo, det hade jag... Inte, kom jag på efter en stund. Jag hade glömt snapsen!

På långfredagen är Systemet stängt! Vad att göra? Kände jag någon som brukar ha en hel flaska brännvin att låna ut? Nej, jag kom inte på någon. Men jag bor i Skåne inte så långt från Helsingborg där båtar med spritbutik ombord far i skytteltrafik över Öresund. Jag tog ett morgontåg, gick sedan på färjan och ”turade” till Helsingør och tillbaks. När båten är på danskt vatten kan man handla alkoholhaltiga drycker. Alla dagar på året! Så jag kom hem med två halvlitrar (!) brännvin. Påsken är räddad, tänkte jag.

Det var den, men det visade sig att min utryckning över sundet varit helt onödig. På långfredagen skulle inga snapsar tagas och Systembolaget hade öppet på lördagen, påskafton! Då dracks endast vin och alkoholfritt. Först på påskdagen skålade vi med Skåne och Bäska droppar och sjöng de visor som hör till.

Jag läser i en bok av Svetlana Alexeijowich om ryssarnas dryckesvanor. En ”riktig ryss” skall kunna dricka en hel flaska vodka utan att bli märkbart berusad. Många dricker mycket mer än så och lever i en sorglig alkoholmisär. Jag har vänner som också dricker för mycket, särskilt en. Sist vi sågs drack han måttligt och berättade till min glädje att veckans fyra första dagar numera var helt vita för hans del. ”Annars hade jag gått under”, sa han. Och jag sade inte emot.

Jag ställer in påskens inte helt urdruckna snapsflaskor i kylen och vet att det dröjer länge innan de kommer fram igen. Starksprit, särskilt brännvin är inte min grej. Jag minns Hogarths pedagogiskt sedelärande bildpar från 1751, ”Beer Street – Gin Lane”, där samhället på Ölgatan blomstrar och endast pantbanken förfaller. Medan Gingrändens människor super hejdlöst och byggnaderna, utom pantbanken, rasar samman. Så jag skippar starkspriten och håller mig till den hälsosamma drycken öl och lägger till en vit dag då och då.