Bildgalen?

 Varför håller jag på att teckna, måla, fotografera och redigera foton, ställa ut bilder och lägga ut foton på nätet? Att leva av det eller bli känd finns inte på kartan. Det är andra drivkrafter som gäller, men vilka? Det är för mig nästan en drift att fotografera och bearbeta foton. Jag tycker det är kul. Det samma med att teckna och måla. Skapandet har ett egenvärde och jag mår bra av det. När man är inne i den kreativa processen flyter tiden lätt, nästan som att man befinner sig i ett meditativt tillstånd. 

  

Handlar bildskapandet också om att bli bekräftad? -Ja, antagligen. Både av andra och av mig själv. Är det ett sätt att kommunicera? -Ja. Men vad säger jag och hur tydligt är det? Kanske vill jag visa att jag lever och har det omväxlande och bra. Eller bevisa det för mig själv. Men särskilt i de handgjorda bilderna finns det också ett innehåll som jag vill förmedla. Ibland är det tydligt, nästan övertydligt, men ibland snårigare och upp till betraktaren att utifrån sina egna referensramar avgöra vad som sägs.

Några exempel: ”Ett strimlat hjärta” Hjärtat är en stark symbol. Kanske främst för kärlek, men det finns också en gammal uppfattning om att människans själ finns i hjärtat. Man kan t.ex. vara hjärtlös, hjärtlig eller eller så fryser hjärtat till is. Hjärtat på bilden snittas av trådar som delar upp det i flera mindre bitar. Så kan det vara: man delar sitt hjärta, det är inte bara till för en. Eller är det omständigheterna som splittrar det mot min vilja? Antagligen är det ett äldre hjärta. Det ser ut att finnas unga, oförstörda i bakgrunden. De accelererande gula bågarna? Är de en puls eller en signal från förr eller en varning i nutid? Och vad betyder det ensamma lilla torpet i skogskanten?

Fotot ”Två katter” visar två kattkompisar utanför en glasdörr. Hör dom till huset eller är dom hemlösa? Den ena saknar halsband, pälsen är tät på båda. Kanske är dom bortglömda, herrelösa och bor utomhus. Men katterna vågar sig in på människoboningar där dom tycks få mat. Det finns både vädjan och vaksamhet i deras uppsyn. Hoppet om att bli insläppta finns kanske, men dörren är stängd. Man kan associera till människor i samhällets utkant: tiggare, asylsökande och uteliggare.

Bredvid platsen där jag har min bil finns några ”lagliga väggar” där ungdomar ostörda gör väggmålningar om och om igen. Mycket färg går åt, platsen andas energi och engagemang. Jag ser hur dom diskuterar med varandra medan dom tittar på de färdiga bilderna med kännarmin. Många vuxna tycker att det bara är en skräpig plats, och ondgör sig över ”klottret”, men ungdomarna drivs av en kraft att ständigt skapa nytt. Inte bara på denna lagliga plats. Kanske är det en slags social protest mot det kommersiella bildflödet som i allmänhet dominerar gaturummet, eller en upprorisk handling riktad mot etablissemanget. Eller är dom kanske bara bildgalna. Som jag.

Q-PARK AB – om att slåss med väderkvarnar

Före jul var jag uppe i Stockholm och hälsade på släkt och vänner. Ja, jag hann med en hel del annat också. Som att besöka fina Sven-Harrys Konstmuseum och Fotografiska och att strosa runt på vackra Söders Höjder

En dag ringde någon från Lund och ville att jag skulle flytta bilen från min garageplats där nere. Genast! Gammal ventilationsutrustning skulle tas bort och min bil stod i vägen och riskerade att bli skadad. Jag tyckte att det var orimligt att begära det med så kort varsel. Han som ringde berättade att man placerat en lapp på bilrutan för flera dagar sedan. Dock efter att jag rest iväg...

Garaget administreras av bolaget Q-PARK AB. Det är till dom jag betalar månadshyran. Det hade jag gjort, men inte hunnit placera beviset för detta på avsedd plats innanför vindrutan. Det låg i min plånbok och jag hade för avsikt att placera det i bilen när jag återvänt till hemstaden. Det behövs i princip inte göras så länge bilen står i garaget. Det är väldigt få där som över huvud taget bryr sig om det. För att trots allt tillmötesgå önskemålet att flytta bilen ringde jag min äldste son och bad honom att flytta den och ställa den på den Q-PARKparkeringen ovanpå som ingår i garagekostnaden. Han gjorde så.

När jag några dagar senare återvände till Lund begav jag mig till bilen på parkeringen. Den var försedd med en parkeringsbot, ”kontrollavgift”, på 400 kronor! Boten var placerad ovanför mitt pareringsbevis från förra månaden. Jag ringde Q-PARK i Lund och dom tyckte med tanke på omständigheterna att det var orimligt att jag blivit lappad. Men det var tyvärr inget dom kunde ändra på. Jag fick klaga hos det svenska huvudkontoret i Uppsala.

Jag gick in på hemsidan, det enda ställe där man kan möta dom, och förklarade att jag betalt månadshyran i tid och att jag ansåg det orimligt med böter med tanke på omständigheterna. Det tyckte inte Q-PARK! Dom ansåg att jag borde placerat det nya beviset bredvid det gamla före månadsskiftet när bilen stod i garaget. (Vilket ingen annan i garaget gör. De flesta har inget bevis alls). Jag hävdade att dom tvingat mig att flytta bilen, att jag inte tänkt röra den förrän jag återvänt hem. Jag menade också att det borde vara mycket lätt för dem att se att jag, en kund sedan flera år, hade betalt i tid som vanligt. Men ack nej. Parkeringsbeviset på vindrutan var gammalt, alltså kontrollavgift! 

 

Jag förklarade och överklagade flera gånger utan att Q-PARK ändrade sig. Ett slag funderade jag på att låta ärendet gå till domstol, men till sist gav jag upp fäktningen och betalade. Den nitiska damen jag käbblat med borde få löneförhöjning! Jag hade känt en hel del ilska och spillt mycket energi på det snikna multinationella bolaget Q-PARK AB. Jag lämnar nu det företaget till den mörka sidan. Jag har likt don Quixote slagits med väderkvarnar. Nu när jag skrivit av mig rider jag vidare mot soluppgången...