Vatten jag minns

Människor har alltid bosatt sig vid vatten. Rinnande vatten, sjöar och hav gav liv och föda och man färdades enklast på dem. Många monument över levande och döda ligger vid platser med utsikt över vatten. Utan vatten inget liv. Inom kristendomen bekräftas tron med vatten och bland naturfolk är många floder och sjöar heliga väsen. Som foster börjar vi livet med att vara till 99 procent vatten. Vid vuxen ålder består vi människor till 60 procent av det. Under livet finns vi alltså huvudsakligen till i form av vatten. Vi är vattenvarelser.

Sedan barnsben har jag varit mycket vid vatten och i båtar. Tidigt lärde jag mig genom min far att uppskatta bastubadets uppfiskande vatten. Jag gjorde ”lumpen” som röjdykare i det numera nedlagda kustartilleriet och i mitt första jobb ingick marinarkeologi. Jag bor numera en bit från kusten men är året om ofta vid och på hav, sjöar och vattendrag.

Från min tidiga ungdom minns jag särskilt: Marsviken, Hällaryds skärgård, stränderna vid Ribersborg och Falsterbo. Senare i mitt liv även Ölands stränder, östra Blekingeskärgården, Bottenviken, Österlenskusten, vattnen runt Gotland, Bohusläns-, Östergötlands- och Ålands skärgårdar. Vidare finns diverse insjöar i mitt ”vattenminne”: Fjällfotasjön, Stora Alljungen, Delsjön, Akkajaure, Svinarydssjön, Trehörnan, Lilla Öjasjön, Vättern, Roxen, Vindommen och Tjörnarpssjön. Och rinnande vatten som Bräkneån, Lyckebyån, Vujatätno och Ume älv. Ute i världen minns jag Nordsjön vid Skagen, danska västkusten och Holland. Medelhavet vid Italien/CinqueTerre, Spanien/CostaBrava, Grekland/Kreta och Kroatien. Atlanten vid Madeira, Bretagne, Lofoten, Island, Boston, Cape Cod och Maine. Stilla Havet vid San Francisco och Seattle.

Stilla havet norr om San Francisco

Vid the Pacific blev jag igen medveten om plasthavet, om den oerhörda nedskräpning och förorening som vi människor står för. Jag minns den numera nedlagda brunnen på morfars och mormors sommarställe. Där hämtade man vördnadsfullt vattnet med hinkar som man sedan bar ett hundratal meter till boningshuset. Och jag minns den fint stenlagda brunnen i blekingeskärgården vid sommarhuset som far o mor köpte. Vattnet där var kristallklart och gott men blev allt sämre med tiden. Till sist inte drickbart. Numera är de husen försedda med kommunalt vatten som kommer genom plaströr långt ifrån.

Vid sjön Vindommen i norra Småland

Ungdomens havsvatten var fiskrika. Numera är abborrar, ålar och torskar nästan försvunna. Sommarens återkommande sörja av blommande alger i havet kan jag inte minnas från när jag var ung. Vad gör vi människor med vårt vatten? Japanen Masaro Emoto försökte genom att fotografera iskristaller bevisa att vatten förutom olika grader av förorening också påverkas till sin molekylära struktur av känslor, ord och musik! (https://www.youtube.com/watch?v=tAvzsjcBtx8) Jag kan tänka mig att han skulle kunna visa att kristallerna blir vanskapta av ordflödet från USA´s nyvalde president...

Nyligen var jag delaktig i en vattenmanifestation när jag hjälpte väninnan och konstnären Ulla Ridderberg med verket ”In Temporary Separation”. Vatten samlat från olika sjöar, floder och kustvatten runt Östersjön visades i trettio lysande flaskor som i nattens mörker vid olika tillfällen stod formade till en evighetsåtta i Vilnius, Karlstad och Övedsklosters slottspark. En vacker hyllning till vattnets kretslopp och till att vi alla är en del av det!

Prostataprat

 

Jag har kommit till den ålder då man i samtal män emellan ofta börjar snacka om prostatan. Om hur ofta man behöver kissa, om man behöver gå upp på natten och i så fall hur många gånger. Frågor om man gjort PSA-prov (det är ett blodprov som kan indikera hur stor cancerrisken är) och vad det i så fall visade. Var värdet för högt, var det lågt eller mitt emellan? Berättelser om någon som man känner eller om någon som känner någon som hade prostatacancer utan att märka något alls. Berättelser om onödiga ingrepp om impotens och död.

Prostatan bildar en vätska som beskyddar spermierna och gör det lättare för dem i deras färd mot livmodern. Därav namnet. Ordet prostata kommer från det grekiska ordet ”prostates”, som betyder ”beskyddare”. Men beskyddaren kan ställa till problem med åldern då den blir större och kan klämma på urinrör och sädesledare. Och det kan bildas cancer i den.

Vårdcentralerna och läkarna verkar inte gilla PSA-provtagning. Två gånger har jag blivit nekad. Man har i stället en gång gett mig en broschyr och bett mig läsa igenom den för att eventuellt komma tillbaks senare. En annan gång hade jag just fått en behandling som läkaren ansåg skulle påverka PSA-värdet i fel riktning. Han rådde mig att avstå och att vänta minst ett halvår.

En vän till mig som är läkare och medicine doktor säger att det finns tre lägen: Antingen är värdet lågt. Då är det lugnt och man behöver inte göra något. Eller så är det högt. Då blir det antagligen operation så fort som möjligt. Det tredje alternativet är värst. Det är när värdet är mittemellan. Det kan enligt vännen orsaka mycket onödigt psykiskt och fysiskt lidande. Man låter kanske bli att göra något och tar ett nytt prov senare, eller man tar cancerprover på prostatan direkt och väntar spänt på resultatet. Oroliga väntans tider. Och ingrepp kan göras i onödan och orsaka impotens och andra problem.

Jaha, tänker jag, kvinnorna skall, vad jag vet, infinna sig till obligatorisk mammografi för att se om de har bröstcancer, men prostatacancer som är den vanligaste cancerformen i vårt land vill man inte så gärna diagnostisera. Varför? Är det för att man tycker att gubbarna lika gärna kan dö? Eller är det för att diagnosmetoderna är osäkra och riskerna att man gör fel stora? Det verkar vara det senare.

Jag läser i https://www.cancerfonden.se/om-cancer/psa-test : ”Det är betydligt fler män som får cancerdiagnos och behandling i onödan, än som botas från en livshotande cancer efter PSA-testning. - - -

Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform. Det är inte alltid prostatacancer utvecklas till någon egentlig sjukdom. Det är vanligt med små härdar av cancerceller i prostatakörteln som växer mycket långsamt. Förekomsten ökar med stigande ålder. I sextioårsåldern har en tredjedel av alla män cancerceller i sin prostatakörtel. Endast en mindre andel av dessa män får symtom av sin prostatacancer innan de avlider av någon annan orsak” 

 

Jag har inte haft mer problem med prostatan än andra män i min ålder. En något förstorad sådan verkar vara helt normalt. Men många av mina manliga vänner och bekanta uppmanar mig att PSA-testa mig. En verkar tro att jag kommer att dö inom kort om jag inte gör det. Om några veckor skall jag till min vårdcentral för att tala med doktorn om bland annat detta. Jag anar vad han kommer att säga...