Den mörka årstiden går mot sitt slut. Många tycker att den har varit extra dyster. I alla fall i södra delen av Sverige där det snöat mycket lite denna vinter. Nu är vårdagjämningen nära och de flesta längtar efter ljuset. På väninnans födelsedag den 8/3 var jag som gäst med på ett seminarium om mörker (och ljus) på Art Lab i Reijmyre. Vi åkte dit med två vänner som också var inbjudna.
På plats i det gamla glasbruket fördes alla deltagarna efter en kort introduktion in i ett absolut ljusfritt rum. Där satt vi, ca 15 personer, en bra stund och fick efter några minuter i totalt mörker uttrycka våra tankar kring det. Rösterna blev extra tydliga när vi inte kunde se varandra. Sedan förflyttade vi oss till Art Lab-bubblan/lokalen (se bild) där några konstnärer och andra kreatörer berättade och visade hur de på olika sätt jobbat och jobbar med temat mörker. (Se foto nedan) Seminariet avslutades med ett besök på utställningen Mörkrerts Resonans II i Engelska Magasinet med skaparen Anna Berglind som ciceron. Till sist framfördes i den mörka utställningslokalen ett halvtimme långt elektroniskt musikstycke av Rikard Vilhelm Lindell, en för mig okänd musiker. Lyssnandet blev nog mer koncentrerat i den mörklagda lokalen.
Mina tankar snurrade. I det helmörka rummet sa jag en del och i Art Labbet var jag beredd att säga något om hur jag i min blogg Janne funderar berört ämnet mörker och ljus, men tiden räckte inte. (Se: Mörkret faller/ Ljuset i tunneln/ Mörkrets furste/ Stilla faller filmmörkret/ Jag söker skuggan/ Det inre ljuset/ Det är grått nu/ För många solnedgångar?/ Ljus i mörkret)Ibland saknar jag mörkret. Vi lever i städer och tätorter med mycket ”ljusföroreningar”. Vi ser inte stjärnhimeln om vi inte ger oss ut på landsbygden till platser utan bebyggelse och gatubelysning. I min tidiga ungdom körde jag och äldste sonens mor genom Europa i en gammal Volkswagen. Jag minns ljuschocken när vi kom vi in i Österrike på väg mot Wien efter att i en vecka kört genom de då kommunistiska och nästan mörklagda Polen och Tjeckoslovakien. Vid gränsen möttes vi av ljusorgier i form av mycket neonreklam och mängder av gatljus. Vi hade hunnit vänja oss vid mörkret i de östliga länderna!
Objekt i Anna Berglinds Mörkrets Resonans II |
Mörkret i våra sinnen är svårare att bekämpa med rationella skäl, men även här kan det vara lite yin och yang. Få av oss är alltid harmoniska, glada och nöjda. Den ljusa glädjen och lyckan har en motpol i mörk sorg, rädsla, oro, ångest eller depression. Men de mörka stunderna kan få ljuset att kännas tydligare när det väl kommer.
Dagen efter gick väninnan och jag en runda i Ekängen utanför Linköping. Det var skönt vårväder. Vi fikade i solen vid ett hembygdstorp medan Frida Karlsson vann 50 km skidor på VM i Trondheim. På tillbakavägen satt vi en stund i eftermiddagssolens sken vid Roxens strand och såg på när två unga tjejer obekymrat badade i sjöns 5-gradiga vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar