Demokrati - En historisk parantes?

Karl Xl.

Churchill, som kunde konsten att formulera sig, sa att ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra.” Kanske hade han rätt. Ett av vår kulturs mest kända skrifter i ämnet är ”Staten” av Platon från 4-300-talet f.kr. I hans idealstat styr en liten intellektuell och kunnig elit. Den demokrati som uppstod i Athen, där i och för sig endast fria män fick rösta, förkastade han. Han ansåg att man för att styra en stat måste vara väl insatt i alla frågor och kunna tänka bra. Samma kritik riktas idag mot demokratin, när man säger att löst tyckande, känslor och okunskap får styra i stället för kunskap och fakta.

Med tanke på utfallet i det senaste valet i Konungariket Sverige undrar jag om vi har sett början till slutet på demokratins tidevarv. Nationalkonservativa och främlingsfientliga partier med grumliga ideologier vinner mark inte bara i Sverige utan också i våra nordiska grannländer och i andra demokratier som Österrike, Italien, Holland, Tyskland, Frankrike, Polen, Ungern, Turkiet, USA, Ryssland, Indien, Venezuela med flera länder.

I den SD-orienterade nättidningen ”Samhällsnytt” läser jag om en mätning som ”visar att stödet för det nuvarande demokratiska styrelseskicket är svagt bland svenska ungdomar i åldrarna 16-25 där 54 procent hellre skulle se att experter styr landet än riksdag och regering. Andelen i samma åldersgrupp som delar uppfattningen om att ha en stark ledare som inte behöver bekymra sig om riksdag och politiska val ligger på 25 procent.” Argumenten för elitstyre och starka ledare tilltar i de nationalkonservativa leden!

Liksom ”kvartalskapitalismen” har fröet till sin egen undergång i kortsiktigheten, tänker jag att det kan vara det samma med demokratin. Skulle en majoritet av folket rösta för nödvändiga nedskärningar och inskränkningar för att rädda livet på vår planet? Knappast! Redan i dag hånas t ex MP för sina små försök i den riktningen. Inget parti som lägger förslag till radikala åtgärder för att rädda klimatet kan räkna med att få många röster. Majoriteten röstar kortsiktigt på åtgärder som gynnar den egna ekonomin och håller landet så fritt från invandring som möjligt. Man vill inte till något pris ändra sin livsstil, och frågan om ett farligt varmare klimat förtränger eller förnekar man eller skyller på andra. 

Kina, världens folkrikaste och snart ekonomiskt starkaste land, verkar ha slagit in på Platons väg. Efter Deng Xiaoping`s ekonomiska revolution styrs landet nu av en liten elitgrupp med Xi Jinping i livslång ledning. Han skall förverkliga ”Den kinesiska drömmen” om ett återupprättat och starkt Mittens Rike i vilket man inte besväras av yttrandefrihet, fri press och fria val. Där har de styrande stenkoll på folket och anser sig veta vad som är bäst för det, och de behöver inte besväras av vad de tycker är demokratins och kapitalismens avarter i sin långsiktiga planering. Detta är den modell av en idealstat som kineserna vill sprida över världen...

Vi tar vår demokrati för given, men glömmer hur ung den är. I Sverige infördes rösträtt för alla i början av 1920-talet. Kvinnorna i Schweiz fick rösträtt först 1971! Nu har i alla fall ännu ett välordnat val genomförts i Sverige. Det lär bli rätt bökigt innan en regering är på plats, och omvärlden tittar lätt skadeglatt på de våndor som vårt goda folkhem genomgår. Det är nämligen så att vårt land och våra nordiska grannländer är demokratiska föredömen som starka krafter i världen baktalar och ser som farliga exempel. Så, länge leve välfärdsdemokratierna i våra nordliga länder!