Vårdagjämning

Det ordet har en positiv klang. På vårdagjämningen, fredagen 20:e mars är dag och natt lika långa. Den händelsen lovar en ljusare framtid och ger hopp om en bättre. Visserligen är det vårdag-jämning varje år, men på något sätt känns den mer angelägen i år. På min gård lyser vintergäck, snödroppar, scilla och jag ser narcisserna knoppas, och snart rustar vi tufftuff-båten i Blekingehamnen för påsken och sommarhalvåret.

 

Men tiderna är tyvärr inte lika ljusnande överallt. I SvD och på STV läste och såg jag den 24 februari att "tredje världskriget började när Ryssland anföll Ukraina för fyra år sedan". Men det grymma Gazakriget nämndes inte. Och Israels och USA´s storanfall på Iran hade inte börjat vid den tidpunkten. Inte heller hade Israels anfall på Libanon med en miljon människor på flykt genomförts då. Man kan alltså säga att det är ett utökat tredje världskrig vi ser denna vår! De flesta önskar att mullornas diktatur skall falla, men är att bomba det landet sönder och samman rätt sätt att störta den regimen? I det läget anser mullorna att alla interna regimmotståndare i Iran är lands-förrädare och många av landets drygt 90 miljoner invånare känner sig antagligen manade att försvara sitt fosterland mot de yttre fienderna. Risken verkar vara stor att det här kriget liksom Putins anfallskrig på Ukraina drar ut på tiden. Dessutom ser det ut att spridas till flera länder i omgivningen. Och konsekvenserna för världsekonomin är oöverskådliga.

Jag sitter i solen på en bänk på torget och tittar på de till synes bekymmerslösa människorna som passerar. Krig långt bort och rapporter om klimatkris tycks inte oroa. Det är väl så vi fungerar. Man bekymrar sig om det som ligger en närmast i tid och rum. Det lilla livet påverkar oss mer än världs-händelserna. En nära anhörigs död rör våra känslor starkare än tjugotusen döda barn i Gaza. För de flesta är det nog först när bomberna börjar falla omkring oss eller när dieseln blir jättedyr som läget i världen påverkar oss på riktigt. Jag känner igen det där i mig själv. Även om jag är informerad om och engagerad i politiken och händelserna i världen rör de mig inte riktigt på djupet så länge de inte finns nära mig. Jag kan gå med i en fredsrörelse i protest mot krig och kapprustning eller tala engagerat för en klimat- och miljövänligare livsstil, men det påverkar bara mitt liv lite grand. Liksom de flesta lever jag vardagen nästan som vanligt, försöker finna glädje i mitt lilla liv och håller världens sorgligheter på viss distans. 

Visst skall man vara engagerad i de problem, hemskheter och faror mänskligheten är utsatt för, men man måste också kunna ta till sig den tidiga vårens ljus och skira blomprakt och glädjas i goda vänners glada lag. Ja, visst bör man försöka fånga dagen och leva i nuet. Men man skall inte fastna i det! Med Tage Danielssons ord: "Om man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt måste man se upp!" Och när man tar del av medierna och annan information skall man ta det med en nypa salt och vara källkritisk. För, som Tage också säger, "Utan tvivel är man inte riktigt klok!"