Trehundrade bloggen

Den första bloggtexten till ”Janne funderar” (f.d. ”Farbror Janne”) skrev jag i maj 2013. Nu tolv och ett halvt år senare har jag skrivit den trehundrade. Efter en lite slumpartad början har jag fortsatt med tankar, funderingar och iakttagelser. Som ett envägssamtal med kända och okända därute. Som självterapi och sysselsättning och för att jag tycker om att skriva och dela mina tankar. Allt fler hittar till den funderande Jannes blogg. Förra månaden långt över tusen läsningar och  månaden innan ännu fler. Så jag fortsätter att skriva och fundera. https://www.blogger.com/blog/statspost/week/7838292086153281976/1134456841347896538

I debatten inför det stundande valet satsar högersidan, särskilt SD, på invandrarkortet. Integrationen skall inte brytas genom varierad bebyggelse, mer blandad befolkning och satsning på civilsamhället och bra skolor i de utsatta områdena. Nej, deras lösning är tydligen att behålla områdena segregerade och att få så många invandrare som möjligt att åka hem. Man hotar med utvisning och lockar med stora pengasummor. Att kriminella av utländskt ursprung skall ut ur Sverige tycker också jag, men en överväldigande majoritet av invandrarna i vårt land är skötsamma och bidrar stort till folkförsörjningen. Vet inte SD-folket det?

Här några exempel i min värld: För ett par månader sedan fick jag en ny husläkare på min vårdcentral. Han gav sig god tid att lära känna mig och frågade hur jag lever och mår. Det blev ett ganska långt och bra samtal. Han har någon slags invandrar-bakgrund, kanske från Balkan, men talar utmärkt svenska och är mycket kunnig, inkännande och trevlig. 

På Folktandvården har jag haft flera tandläkare. Alla har varit bra. En specialist var ”helsvensk” övriga tre har varit av olika utländsk härkomst. Den som behandlade mig senast är från södra Albanien. Det ljöd stilla grekiska toner i bakgrunden medan han satte in en keramisk krona på en tand i överkäken.

Åttio procent av min bärbara dators minne upptogs av system. I datorbutiken tyckte de att jag skulle köpa en ny. Men jag tänkte att man borde kunna förlänga livet på den. Härom dagen lämnade jag den därför till en liten verkstad där man fixar datorer med problem. För mindre än en tiondel av vad en ny skulle kosta har min dator nästan blivit som ny. Det senaste installerarbara systemet upptar nu bara sju procent av hårddisken. Den duktiga och förtroende-ingivande datafixaren var också han från Albanien! 

Min ena toalett krånglade och luktade lätt av kloak. Jag anmälde problemet till värden. En morgon ringde det på dörren och en ung man med utländskt, möjligen arabiskt, utseende erbjöd sig att laga WC-n. Han hade bott fem/sex år i Sverige och talade bra svenska och berättade att han gått en tvåårig VVS-utbildning här. Han uppträdde föredömligt väl. Den unge killen såg snabbt vad som var fel, skruvade och bytte några delar. Lukten försvann och WC-n fungerar nu som den ska.

Jag åker buss ganska ofta och ser att de flesta förarna är av utländskt ursprung, och jag lägger märke till att många som arbetar inom sjukvården har invandrarbakgrund. De så kallade ”Sverigevännerna” på högerkanten verkar inte, eller vill inte, fatta det positiva dessa invandrade människor bidrar med. I alla fall är undertonen i deras budskap tydligt: ”Bevara Sverige svenskt. I det här landet skall vi ha så få invandrare som möjligt!” 

Det är ett hån och en förolämpning mot alla duktiga och skötsamma människor med någon slags invandrarbakgrund! Man måste inse att de numera är en viktig del av vår befolkning och att ”svenskheten” utgörs också av dem!