Mellandags-funderingar

Det var fint solsken på julafton när jag var på väg till yngste sonen för julfirande. Vi samlades fyra vuxna och två barn hos honom. God mat, vanlig och vegetarisk, julklappar, Kalle Anka, julklapps-spel och lekar. Framåt kvällen promenerade jag hemåt genom ett tomt centrum i Lund. Julaftonskvällen och dagarna efter är ödsliga på något sätt, en väntan på det nya året kanske. Juldagen var kall, minus fem grader, ovanligt i dessa klimatförändrings-tider. Med en bekant gick jag en stadsrunda. Det mesta var stängt, men till sist hittade vi ett öppet fik. 

Som många av oss vet firas julen för att kyrkan på 300-talet bestämde att Jesus föddes på juldagen. Exakt vilket år är osäkert. Men det var Jesus som predikade allas lika värde, och hans inställning till främlingar var präglad av radikal kärlek och inkludering. Inte precis vad som idag gäller i Sverige och runtom i världen. Till och med våra käcka Kristdemokrater ger uttryck för hat och rädsla för främlingar och hejar på utvisningar av ”ickesvenskar”. Kanske skall vi inte glömma att vi härstammar från Afrika…

Jag minns att juldagen var tyst och helt nerstängd när jag var ung. Det fanns några sådana dagar under året då nästan inget var öppet, och till det alla stängda söndagar! Men efter annandag jul blev det då som nu snabbt full fart på kommersen. Biopremiärer, mellan-dagsrea, och julklappsbyten. Nu gick jag på bio och träffade vänner, men grundkänslan var melankolisk. En känsla av att jag lever i en skyddad verkstad i en värld plågad av krig, hat och klimatproblem, och som till stor del styrs av halvgalningar, självutnämnda bossar och diktatorer. Den känslan och insikten blir tydligare inför ett nytt år.

Vissa anser att jag är uppvuxen under Den Bästa Tiden. Jag är fyrtiotalist född under andra världskrigets sista år, uppväxt i ett land som inte drabbades av bomber, död och förstörelse. Efterkrigstiden var en tid av blåögd framtidstro och USA-beundran. Jag tog studenten 1964 och världen låg öppen. Värnplikt och studier följde och arbetsmarknaden var ganska tillgänglig. Framtiden kändes tämligen ljus och hoppfull. 

När jag nu som äldre man ibland ser tillbaks på mitt liv kan jag konstatera att kommunismens lyckorike föll ihop framför våra ögon och att yankeekapitalismens paradis var lurendrejeri. Tyvärr har jag också bevittnat FNs tandlöshet och hur solidaritet och folkhem har blivit skällsord och hur demokratin urholkats. I stället har jag sett hur individualism, materialism  och överkonsumtion hyllas och hur giriga multimiljardärers makt blivit allt större. Jag har sett hur oligarker, autokrater och nationalistiska högerkrafter tar makten över medierna och förkunnar att sant har blivit falskt. Och därtill alla de smutsiga krigen!  

Men man är väl ändå inte bara till för att klaga… sjungs det i visan. Mitt i allt världselände finns det många goda krafter. Röda korset, Rädda barnen, Amnesty, UNHCR, Läkare utan gränser och ytterligare många bra organisationer och människor. Allt för ofta är det lätt att fokusera på det som är hemskt och dåligt i stället för på det som är positivt, gott och medkännande. Utan att vara troende påminns jag i dessa mellandagar om att Jesus´ förkunnelse var en kallelse till att leva ett liv präglat av kärlek, barmhärtighet och tro på syndernas förlåtelse. För honom, som ibland kallas den förste socialisten, var alla människor lika värda. Han förespråkade jämlikhet och social rättvisa och var kritisk mot överdriven privat rikedom.  

Jag deppar inte ihop, världen blir inte bättre om jag gör det. Även om negativa tankar fyller huvudet ibland, är jag trots allt för det mesta glad och lugn. Tåget rullade norrut dan före nyårsafton, då det blir lite fest. Då står man där och önskar någorlunda lyckliga slut på de pågående krigen i Ukraina, Palestina och Sudan. Och hoppas på en bättre och rättvisare värld.

 

Trehundrade bloggen

Den första bloggtexten till ”Janne funderar” (f.d. ”Farbror Janne”) skrev jag i maj 2013. Nu tolv och ett halvt år senare har jag skrivit den trehundrade. Efter en lite slumpartad början har jag fortsatt med tankar, funderingar och iakttagelser. Som ett envägssamtal med kända och okända därute. Som självterapi och sysselsättning och för att jag tycker om att skriva och dela mina tankar. Allt fler hittar till den funderande Jannes blogg. Förra månaden långt över tusen läsningar och  månaden innan ännu fler. Så jag fortsätter att skriva och fundera. https://www.blogger.com/blog/statspost/week/7838292086153281976/1134456841347896538

I debatten inför det stundande valet satsar högersidan, särskilt SD, på invandrarkortet. Integrationen skall inte brytas genom varierad bebyggelse, mer blandad befolkning och satsning på civilsamhället och bra skolor i de utsatta områdena. Nej, deras lösning är tydligen att behålla områdena segregerade och att få så många invandrare som möjligt att åka hem. Man hotar med utvisning och lockar med stora pengasummor. Att kriminella av utländskt ursprung skall ut ur Sverige tycker också jag, men en överväldigande majoritet av invandrarna i vårt land är skötsamma och bidrar stort till folkförsörjningen. Vet inte SD-folket det?

Här några exempel i min värld: För ett par månader sedan fick jag en ny husläkare på min vårdcentral. Han gav sig god tid att lära känna mig och frågade hur jag lever och mår. Det blev ett ganska långt och bra samtal. Han har någon slags invandrar-bakgrund, kanske från Balkan, men talar utmärkt svenska och är mycket kunnig, inkännande och trevlig. 

På Folktandvården har jag haft flera tandläkare. Alla har varit bra. En specialist var ”helsvensk” övriga tre har varit av olika utländsk härkomst. Den som behandlade mig senast är från södra Albanien. Det ljöd stilla grekiska toner i bakgrunden medan han satte in en keramisk krona på en tand i överkäken.

Åttio procent av min bärbara dators minne upptogs av system. I datorbutiken tyckte de att jag skulle köpa en ny. Men jag tänkte att man borde kunna förlänga livet på den. Härom dagen lämnade jag den därför till en liten verkstad där man fixar datorer med problem. För mindre än en tiondel av vad en ny skulle kosta har min dator nästan blivit som ny. Det senaste installerarbara systemet upptar nu bara sju procent av hårddisken. Den duktiga och förtroende-ingivande datafixaren var också han från Albanien! 

Min ena toalett krånglade och luktade lätt av kloak. Jag anmälde problemet till värden. En morgon ringde det på dörren och en ung man med utländskt, möjligen arabiskt, utseende erbjöd sig att laga WC-n. Han hade bott fem/sex år i Sverige och talade bra svenska och berättade att han gått en tvåårig VVS-utbildning här. Han uppträdde föredömligt väl. Den unge killen såg snabbt vad som var fel, skruvade och bytte några delar. Lukten försvann och WC-n fungerar nu som den ska.

Jag åker buss ganska ofta och ser att de flesta förarna är av utländskt ursprung, och jag lägger också märke till att många som arbetar inom sjukvården har invandrar-bakgrund. De så kallade ”Sverigevännerna” på högerkanten verkar inte, eller vill inte, fatta det positiva dessa invandrade människor bidrar med. I alla fall är undertonen i deras budskap tydligt: ”Bevara Sverige Svenskt. I det här landet skall vi ha så få invandrare som möjligt!” 

Det är ett hån och en förolämpning mot alla duktiga och skötsamma människor med någon slags invandrarbakgrund! Man måste inse att de numera är en viktig del av vår befolkning och att ”svenskheten” utgörs också av dem!