Livserfarenheten

När båda föräldrarna är borta och man själv är den äldste förändras livsperspektivet. Många som läser detta har upplevt det. Man är på sätt och vis barn så länge man har någon förälder i livet. Det tar en tid att vänja sig vid att vara äldst! Det känns tomt att inte lägre ha någon äldre att fråga om gamla tider, om släkt & vänner och om saker och händelser som varit.

Jag tackar vår herre, som kanske inte finns, för att jag fortfarande är pigg och frisk. De människor jag träffar och umgås med är med något undantag yngre än jag. Barn, barnbarn, syskon, särbo, släkt och vänner. Det är något speciellt med syskon. Jag har två yngre systrar. Vi har samma uppväxt och föräldrar att referera till. Liknande med mina barn. Min känsla av förhållandet till dem förändrades när deras farföräldrar inte längre fanns. Då var jag den äldste och definitivt vuxen till slut.

Det blir tydligare vad jag har gjort rätt och fel när jag som äldre ser mig själv ur barnens perspektiv. Jag ser också att jag på livets berg- och dalbana sett och lärt en hel del. ”Empirisk livskunskap”. Kanske är det en självbevarelsedrift att som äldre vara mer överseende och förlåtande. Även mot sig själv. Men möjligen slätar man över eller ”glömmer” en del sådant som inte var så bra...

När man är äldre är det liten skillnad mellan vardag och helgdag. Dagarna flyter ihop. I söndags vaknade jag och trodde det var måndag. I huvudet gick jag igenom vad som skulle göras på veckans första dag, så någon skillnad på dagarna är det kanske än. Minnet sviker också ofta när jag skall komma ihåg namn på personer och platser, men omdömet, värderingarna och baskunskaperna finns kvar där inne. Tillsammans med livserfarenheten. (Foto: Jag - en äldre man)

Framtidsperspektivet försvinner alltmer, men jag kan se nästa dag, nästa vecka, nästa månad och till och med ett år framåt, men framför allt kan jag på ett annat sätt än tidigare ta vara på varje dag. Åren som småbarns-förälder och heltids yrkes-arbetande flyter ihop. På den tiden hade man inte mycket tid att ”fånga dagen”. Det var år då en stor del av livet fylldes av plikter, men också en tid då man samlade erfarenheter. 

Jag - en mycket ung man

Minnet. Jag läste nyligen Annie Ernaux´s ”en flickas memoarer” och imponerades av hur hon efter femtio år kommer ihåg så många detaljer av sitt liv som ung flicka. De minnen jag har kvar av min ungdom är mycket sporadiska och bristfälliga. Men kanske går det att locka ut mer än vad jag anar ur de resterna. Det räcker att titta i ett familje-fotoalbum för att väcka slumrande minnen till liv. Det finns nog mycket gömt och förträngt i min gamla hjärna.

Många säger att man i grunden är den samma genom hela livet. Samma femtonåring? Tja, kanske ligger det något i det, men alla år av lagrade erfarenheter har format om den där ynglingen en hel del. Nu är jag en äldre man, men också en livserfaren man, förhoppningsvis lite klokare. Det sägs att man lär så länge man lever, så jag borde ha lärt mig mycket under mitt ganska långa liv. Hmm.

Ibland funderar jag på hur makthavarna i Ryssland, USA och Kina använder sina lärdomar och livserfarenheter från i tur och ordning KGB/FSB, mångmiljardärhem och revolutionselit. Till mänsklighetens bästa eller till att stärka sina stora egon och sin makt? Frågan är öppen...