”Vi jobbar och står i för att slippa tänka på hur meningslöst livet är...” Så säger den finska skådespelerskan Pilvi Hämäläinen i programmet Jakttider på SVT nyligen. Tystnaden, tomheten och ensamheten är hotfull, så vi fyller allt för ofta tillvaron med vad som helst för att slippa uppleva den där tomheten. Det låter överdrivet, fullt så illa är det väl inte? Men jag undrar ändå hur det uppväxande släktet hittar rätt i en mycket splittrad tillvaro med ett stort utbud av värderingar och livsstilar? (Foto: Mina två yngsta barn 1997)
Olika ideér och folkrörelser skapade den demokratiska välfärdsstat som vi lever i nu. Folkhemmet har till och med hamnat i regeringens kulturkánon! Det finns många åsikter och politiska partier att gilla eller avvisa. Vi lever i ett fritt och ganska tillåtande samhälle. Men kanske i en förvirrande mångfald? Jag läser till exempel på Wikipedia att ”Hbtqi+ är en på svenska vedertagen akronym för homosexuella, bisexuella, trans, queer-personer och intersexpersoner”... Svårt för en gammal heterosexuell man som jag att hänga med. Är det lättare för det uppväxande släktet? De måste vara förvirrade, lockade, rädda och osäkra i sitt identitetsskapande och i sina framtidsval.
Poddar, reklam och strömningstjänster på mobil och platta fångar deras intresse. Där visas förebilder, ideal och drömmar. Smink, skönhetsartiklar och hudvårds-produkter till mycket unga tjejer. Datorspel och våld till unga killar. Såhär skall du se ut och vara! Marknaden håller listigt de unga i handen och visar på en väg den tycker de skall gå. Egot är i centrum och ledordet är: Konsumera mera! Moralen i det hela är splittrad och otydlig. Ibland direkt omoralisk. Hur påverkas ungdomarnas livsvägsval av allt detta?
| Moses med stentavlorna. Ill. i Book of Exodus 21-1 |
Men nog är det så att kristendomens värderingar, som de presenteras i Jesus´ bergspredikan eller i de tio budorden, fortfarande lever som en underliggande moralisk norm för väldigt många av oss. Det rapporteras om att fler konfirmerar sig och att intresset för religion och kyrka ökar i Sverige. Också kyrkbröllop har blivit vanligare de senaste åren. Betyder detta att gamla kristna värderingar stärks bland nutidens ungdom? Eller är det bara ett tecken på att man söker trygghet i gamla traditioner? I den muslimska världen verkar en majoritet fortfarande styras av Koranen och dess uttolkare. Men sekulära muslimer är kanske vanligare än vad jag vet? Jag har åtminstone träffat några sådana.
| Syndafallet. Okänd konstnär, Nationalmuseét |
Jag tittar på serien Jag och min far med Magnus Uggla och hans dotter Agnes. I sjätte och sista avsnittet besöker dom Finland för att få svar på varför landet i World Happiness Report klassats som världens lyckligaste. De talar bl.a. med filosofen och författaren Frank Martela. I Finland tycks man ta livet med en klackspark. Men det gäller ändå att kämpa på, att tåla motgångar och inte ha för stora förväntningar. Att hitta sina egna värderingar och intressen och följa dem. Att vårda vänskapen och inte jämföra tillvaron med hur den var när du var yngre eller med andra. Ge varje dag en chans och se tillvaron som den är. Var glad för att du lever i ett välordnat och icke korrumperat land. Drick kaffe och...Bada bastu!
Kanske råd för både unga och äldre här hemma att ta till sig för att hitta rätt i livet?
https://www.svtplay.se/video/e5dYdbR/jag-och-min-far/6-mening-i-livet?video=visa&position=1185
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar