Hund och katt

Rubriken borde kanske vara Katt och Hund eftersom det är så att katterna är flera i vårt land. Enligt Novus fanns det i Sverige 1.443.000 katter och 881.000 hundar år 2017! Varför har man ett fyrfota djur hemma? Kanske därför att många människors bästa vän är ett sällskapsdjur, oftast en hund eller en katt. Eller flera av den ena sorten och Ibland både och. ”Som hund och katt” stämmer inte alltid! Ensamheten blev kanske tydligare under covid-pandemin då antalet hund- och kattägare blev ännu fler. Man kan inte underskatta djurens betydelse som vän och sällskap. De är trygga, bekräftande vänner i stabila förhållanden som mycket sällan leder till skilsmässa. Djuren stannar tills dom dör!

Man talar om hundmänniskor och kattmänniskor. Hunden är ett flockdjur som blir en familjemedlem. Vovven är alltid lika glad när du kommer hem och han vänjer sig vanligtvis vid att det är du som är chefen. Hunden är lojal till sin familj eller ägare. Befälsordningen är tydlig även om din hund inte alltid lyder. Hundägaren bestämmer och gillar att ha det så!  

Katten däremot bestämmer själv och väljer tillfällena då man gosar. Du klappar och kliar och katten spinner så länge hen tycker det är mysigt. Det är inte ovanligt att katten hittar en reservfamilj där den får mat ibland. Lojaliteten till hemfamiljen är inte alltid hundraprocentig. En kattägare måste acceptera att det är den älskade katten som bestämmer! 

Jag har begränsade erfarenheter av hundar och katter. I min barndomsfamilj fanns några år Ajax, en bångstyrig strävhårig tax. Jag har en kompis vars vovve Teddy gillar mig eftersom han förknippar mig med natur-promenader. Min dotter Hanna och hennes man hade flera hundar. När jag besökte dem första gången i Seattle hade de två små vovvar och tre stora pitbulls! Jag var lite nervös vid första mötet, men de stora hundarna godkände mig. Under dotterns sista år bodde hon några månader med de små Bela och Kiku hos mig i Lund. Då lärde jag känna de hundarna. Också så när hon sedan flyttade till Jägarehuset vid Löberöds slott. Jag gillade vovvarna och vande mig också vid hundpromenader och bajspåser. 

På ön i Blekinge där jag varit mycket på somrarna sedan 12-årsåldern fanns många katter, t.ex. närmaste grannen, fiskaren Axels Nicke som ibland fightades med minkar. För länge sedan hade jag en särbo som hade en långhårig norsk skogskatt. I min äldste sons familj har det alltid funnits katter. Min yngste son tog över en av deras katter, Ossi. Jag hade ganska mycket kontakt med den livfulla svarta katten. När den dog sörjdes den av halva släkten! Sedan sonen blev sambo och fick barn har de haft flera kissar. Jag har en kompis i Helsingborg vars katt Gubben nyligen dog närmare 20 år gammal. Hans fru är stor kattvän och numera gästas deras hem frekvent av grannkatter...

Det blir många kostnader när man har hund eller katt. Mat, försäkring, sjukvård, annan vård och div utrustning. Inköp av hund eller katt kan vara dyrt. Kompisens Teddy är av en populär blandras som kallas cockerpoo. Labradoodle är en annan. De raserna kostar mellan 20.000 - 45.000 kr. Men dottern Hannas alla små hundar var från dogshelters i USA och kostade inte mycket. En bondkatt kan man få nästan gratis men katter med någon slags stamtavla kan vara dyra, en bengal t.ex.kan kosta uppåt 100.000 kr.

Dyra eller gratis älskas våra husdjur som lydiga eller olydiga vänner och som sällskap. Så är det i alla fall hos oss och i liknande välbärgade länder. Men jag har hört att det inte är likadant överallt i världen. I vissa delar av Asien käkade man förr hundar och katter. Och så har vi Springfield i USA!

https://www.youtube.com/watch?v=3BrCvZmSnKA

http://sandis013.blogspot.com/2019/02/hundburgare_8.html

Gubbar och Gud

Helgen som gick samlades vi, åtta bastubadande män, på mitt släktfritidshus där kvällens huvudtema var ”för-och nackdelar med att bli gammal”. Vi är nu i åldrarna mellan 65 och 81. Sammanfattningsvis anser de flesta av oss att det med ålders rätt är lättare att säga vad man tycker utan att behöva anpassa sina åsikter till omgivningen. Vi ”bryr” oss inte lika mycket som när vi var yngre. Samtidigt tycker vi att vi har lättare att överse med och förstå människor som är annorlunda än vi. 

En del krämpor, sjukdomar och fysiska besvär och tillkortakommanden ställer med åren till med besvär i tillvaron. Men vi anpassar oss ganska bra. När den tid vi har kvar blir allt kortare, har vi blivit duktigare på att ta tillvara på dagen, på att leva i nuet med dess mestadels stilla glädjeämnen. Vi uppskattar friheten och att kunna ägna oss åt intressen och sådant man inte haft tid till tidigare. Vi uppskattar också de bättre möjligheterna att umgås med riktiga vänner och goa anhöriga. Och det är härligt att slippa väckas av en väckarklocka!

Amatörfilosofen och hemmapsykologen i mig drivs ibland till att fundera över livets ursprung och mening. Det har hänt tidigare att vi ”BastuPågar” haft samtal om religion, gudstro och andlighet. Vem eller vilka av oss tror på Gud eller på en ”Universell intelligens”? Vad tror vi annars på? Slumpen? Ödet? Tor och Oden? Tomhet och Meningslöshet? Eller kanske på att vi lever i en gigantisk datorsimulering? (Det är faktist en av de scenarior som teamet kring den aktade framtidsforskaren i Oxford, Nick Bostrom, hävdar kan vara möjlig!) 

De flesta av oss bastubadande farbröder är ateister eller tvivlare. Jag brukar kalla mig för agnostiker. Hela frågan om big bang, mörk energi och världsalltet med dess oräkneliga universa och svarta hål är ofattbar för mig. Detsamma gäller frågan om det finns en överlägsen intelligens eller någon slags gud bakom det hela. Jag säger varken ja eller nej och känner att min lilla hjärna inte räcker till för att fatta hur allt detta hänger samman.

Hanna fotograferar djävulen

Men det finns de som vet! De bokstavstrogna kristna tror på bibelns berättelse om hur världen blev till. Den skapades enligt dem för ca 6000 år sedan av Gud på sex dagar. Jag hörde härom veckan på SR P1 om ”Noahs Ark” i Kentucky, en mycket populär nöjespark för kristna fundamentalister, där man bekräftar detta. Man har byggt en gigantisk båt efter beskrivningen i gamla testamentet. Alla som jobbar i parken måste skriva på ett kontrakt där de intygar att de tror på den bibliska skapelseberättelsen. (Se /noas-ark-finns- nedan)

Särbon tror på någon slags gud. Hon och jag pratar ibland om religioner, gudstro och andlighet. Hon har sin egen lugna variant av tro. Jag har varit åskådare till hennes ”andliga resa” och jag har läst en del av det hon läst. Det har påverkat mig lite grand. Jag kan inte säga att jag tror på något gudsväsen, men jag är ödmjuk inför hela frågan. 

Bastugudinna & Son. Snidad av Nils Sandström

Slutligen måste jag konstatera att de flesta i det här gamla BastuPåga-gänget inte bryr sig mycket om frågan om Guds existens. Men vi tror i alla fall på Bastugudinnan och hennes son som vi denna helg dyrkade i ett litet, mycket väl uppvärmt rum på en blekingsk skärgårdsö. I en badstuga som språkligt förkortad kallas Bastu!

se/artikel/noas-ark-finns-i-kentucky

https://arkencounter.com