Gubbar och Gud

Helgen som gick samlades vi, åtta bastubadande män, på mitt släktfritidshus där kvällens huvudtema var ”för-och nackdelar med att bli gammal”. Vi är nu i åldrarna mellan 65 och 81. Sammanfattningsvis anser de flesta av oss att det med ålders rätt är lättare att säga vad man tycker utan att behöva anpassa sina åsikter till omgivningen. Vi ”bryr” oss inte lika mycket som när vi var yngre. Samtidigt tycker vi att vi har lättare att överse med och förstå människor som är annorlunda än vi. 

En del krämpor, sjukdomar och fysiska besvär och tillkortakommanden ställer med åren till med besvär i tillvaron. Men vi anpassar oss ganska bra. När den tid vi har kvar blir allt kortare, har vi blivit duktigare på att ta tillvara på dagen, på att leva i nuet med dess mestadels stilla glädjeämnen. Vi uppskattar friheten och att kunna ägna oss åt intressen och sådant man inte haft tid till tidigare. Vi uppskattar också de bättre möjligheterna att umgås med riktiga vänner och goa anhöriga. Och det är härligt att slippa väckas av en väckarklocka!

Amatörfilosofen och hemmapsykologen i mig drivs ibland till att fundera över livets ursprung och mening. Det har hänt tidigare att vi ”BastuPågar” haft samtal om religion, gudstro och andlighet. Vem eller vilka av oss tror på Gud eller på en ”Universell intelligens”? Vad tror vi annars på? Slumpen? Ödet? Tor och Oden? Tomhet och Meningslöshet? Eller kanske på att vi lever i en gigantisk datorsimulering? (Det är faktist en av de scenarior som teamet kring den aktade framtidsforskaren i Oxford, Nick Bostrom, hävdar kan vara möjlig!) 

De flesta av oss bastubadande farbröder är ateister eller tvivlare. Jag brukar kalla mig för agnostiker. Hela frågan om big bang, mörk energi och världsalltet med dess oräkneliga universa och svarta hål är ofattbar för mig. Detsamma gäller frågan om det finns en överlägsen intelligens eller någon slags gud bakom det hela. Jag säger varken ja eller nej och känner att min lilla hjärna inte räcker till för att fatta hur allt detta hänger samman.

Hanna fotograferar djävulen

Men det finns de som vet! De bokstavstrogna kristna tror på bibelns berättelse om hur världen blev till. Den skapades enligt dem för ca 6000 år sedan av Gud på sex dagar. Jag hörde härom veckan på SR P1 om ”Noahs Ark” i Kentucky, en mycket populär nöjespark för kristna fundamentalister, där man bekräftar detta. Man har byggt en gigantisk båt efter beskrivningen i gamla testamentet. Alla som jobbar i parken måste skriva på ett kontrakt där de intygar att de tror på den bibliska skapelseberättelsen. (Se /noas-ark-finns- nedan)

Särbon tror på någon slags gud. Hon och jag pratar ibland om religioner, gudstro och andlighet. Hon har sin egen lugna variant av tro. Jag har varit åskådare till hennes ”andliga resa” och jag har läst en del av det hon läst. Det har påverkat mig lite grand. Jag kan inte säga att jag tror på något gudsväsen, men jag är ödmjuk inför hela frågan. 

Bastugudinna & Son. Snidad av Nils Sandström

Slutligen måste jag konstatera att de flesta i det här gamla BastuPåga-gänget inte bryr sig mycket om frågan om Guds existens. Men vi tror i alla fall på Bastugudinnan och hennes son som vi denna helg dyrkade i ett litet, mycket väl uppvärmt rum på en blekingsk skärgårdsö. I en badstuga som språkligt förkortad kallas Bastu!

se/artikel/noas-ark-finns-i-kentucky

https://arkencounter.com