Ibland undrar jag vad det är som lockar mig att gå ut i naturen? Eller varför yngste sonens största nöje är att sportfiska vid kuster och vattendrag. Svaret kommer ganska lätt: Det är avkopplande, meditativt och nära det ursprungliga livet. För min del är det dessutom bra, naturlig motion. Jag har svårt med träning på gym, även om jag försöker hänga med en vän på gympa då och då. Det är bra för kroppen, men det ger mig inte inte samma avkoppling som att vara på gång i naturen.
Naturen? Tja, den skog och mark som jag rör mig i är starkt påverkad av människan. Det finns nästan inga länder i världen som har påverkat sitt egna skogsekosystem så allvarligt och så mycket som Sverige har gjort de senaste 50-60 åren med våra storindustriella kalhyggen. Endast en procent av den svenska skogsmarken är lagligt skyddad, ca nittio procent av landets skogar är skogsbruksskogar.
Ändå kan de vara fina att promenera och vandra i. Och det finns fortfarande områden som är sparade för oss naturälskare. Det där lite andaktsfulla och meditativa lugnet som kan infinna sig när man är ett med naturen, tror jag har djupa rötter. Om vi tittar på våra släkttavlor kommer de flesta av oss finna att vi har våra rötter i det gamla bondesamhället. Det naturnära livet sitter i våra gener
Det började i Afrika för ca 200.000 år sedan. De äldsta säkra fynden av vår art Homo Sapiens där är 160.000 år gamla. För ca 70.000 år sedan vandrade vi österut, och för ca 40.000 år sedan kom vi från Asien in till Europas skogar, slätter, kuster och strömmande vatten. Där levde vi länge vid lägereldarna som samlare, jägare, fiskare innan vi sent omsider också blev jordbrukare och boskapsskötare. De första av dessa stenåldersmänniskor kom till sydsverige för ca 13.000 år sedan. Vår tid som industri- och stadsmänniskor är mycket kort! Albert Einstein lär på sin tid ha sagt att vi inte är mer än stenåldersjägare med en osäkrad atombomb vid höften!
Jag tror alltså att en del av det moderna livets rastlöshet och vilsenhet beror på att vi lever på ett sätt som är långt från vårt ursprung. I vårt land kompenserar vi det delvis genom att ge oss ut i naturen. Till skogar, fjäll, sjöar, hav och vattendrag. Till fots eller i båtar av olika slag. Andra far runt på landsbygden med husvagn eller husbil till naturnära campingplatser. Och väldigt många har eller har tillgång till fritidshus där man kan leva mer lugnt och naturnära. Det gäller också mig. När jag lever nära naturen får jag den mindfullness som det talas så mycket om och också den motion som många andra finner på gymmet.
Jag är en natur- och fotonörd. Ser att jag har skrivit liknande bloggar tidigare: ”Om att vandra”, 11 april 2017 och ”Ut i naturen”, 15 dec 2016. För skånebaserade naturvandrare och utflyktsfreaks som söker tips på områden och platser att besöka finns denna utmärkta blogg: http://travelinskane.blogspot.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar