Tågresandet i
Sverige har fördubblats på tjugo år. Jag läser att SJ´s VD
tycker att en snuttvis utbyggnad av höghastighetsbanor som tillåter en
hastighet på bara 250 km/h är förkastligt. Han vill att man så så
fort som möjligt bygger ut riktiga höghastighetsbanor i triangeln
Stockholm–Göteborg–Malmö: ”Med 320 km/h på en äkta
höghastighetsbana kommer en resa Stockholm–Göteborg att ta 2
timmar och Stockholm–Malmö 2,5 timmar. De korta restiderna medför
både att resandet ökar kraftigt och en stor överflyttning från
alla andra transportslag till tåg. Tåg blir det självklara valet.
Att flyga Stockholm–Göteborg och Stockholm–Malmö/Köpenhamn
skulle man endast göra som en del av en längre flygresa.” Ja, det stämmer
nog, men det blir dyrt att bygga banorna. Men kanske är det dags. De
nuvarande är från 1800-talet!
Jag läser SJ
tidning på snabbtåget söderut. Där intervjuas kändisar om sina
bästa tågminnen. Vad har jag själv för minnen? Jo, jag minns hur
jag i min barndom åkte tåg från Malmö till släkten i Stockholm.
Tåget drogs av ett ånglok som luktade av stenkolsrök som svepte
förbi utanför fönstren! En kypare i vit jacka gick genom tåget
med en gonggong och ropade ut ”Första middagen serverad”. Folk
gick till restaurangvagnen. Sedan följde ”andra middagen” och
”tredje middagen” också tror jag. Ett annat tidigt tågminne är
när jag som liten påg åkte rälsbuss. På Gotland!
Minns också
värnpliktsresorna till Karlskrona med tåg från Malmö som tog tid
med byte i både Hässleholm och Kristianstad. Idag görs den resan
snabbt och smidigt med Öresundståg direkt, efter att Blekingebanan
elektrifierades för några år sedan. Och vidare minns jag en resa
från Köpenhamn till Paris som ung konststuderande. (Jo, det var
vanligt att man tog tåget till kontinentens storstäder på den
tiden.) Tågmästaren satt berusad i baren och glömde att titta på
våra biljetter medan den tyska natten susade förbi utanför tågets
mörka fönster. Att åka malmbanan mellan Kiruna och Narvik var
också en mycket minnesvärd resa.
Under dryga tre
studieår i Umeå åkte jag ganska ofta hem till Skåne med nattåget
som på den tiden körde den sträckan utan byte. Jag har jobbpendlat
med tåg mellan Lund och Malmö i 30 år och jag har åkt tåg många
gånger om året i snart 10 år till och från särbon i Linköping.
Plus många tågresor till Göteborg och Stockholm och ibland ännu
längre.
Då och då hör
jag sura röster i min närhet som klagar på att resa med tåg är
föråldrat och som påstår att tågen aldrig kommer i tid. Vid
närmare granskning visar det sig att de klagande mycket sällan
eller aldrig åker tåg själva! Jag har under mitt snart livslånga
tågåkande haft mycket lite problem. Jag minns att jag fick ett
uppehåll på några timmar i Hässleholm en gång och ett par gånger
var pendeltåget till jobbet inställt på grund av växel- eller
luftledningsproblem. Ja, och en del smärre förseningar. Men jag har
faktiskt under mitt resandeliv haft mer trubbel med bilköer och
stopp på motorväg!
Jag kör bil många
mil om året. Oftast till platser dit det är svårt att ta sig med
tåg.
Men jag tror på
tåget och är för en modernisering och upprustning av
järnvägsnätet. Hoppas jag hinner åka snabbtåg till huvudstaden
på mindre än 2,5 timma innan jag har gått ur tiden! Men jag tar
nog ett vanligt snälltåg hem igen.
Om sådana finns kvar då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar