Mitt Louisiana

Henry Heerups stenar

Det är fullt med pensionärer i restaurangen på Louisiana, konstmuseét /konsthallen strax söder om Helsingør, när jag och en vän är där en tidig tisdag eftermiddag. Det är inget lågprisställe. Det är en plats för välbeställd medelklass, en borgerlig institution. En del går nog dit för att bekräfta att man är någorlunda kulturell. Många är ”kulturtanter” = Kultuintresserade kvinnor i åldern 50 och uppåt. De som bär upp kulturlivet! Många svenskar. Detta är så långt ifrån gatukonst och förortskultur man kan komma, tänker jag. Men Louisiana fyller ett behov, tänker jag vidare. Förutom att vara en social mötesplats och kulturmarkör, täcker ställen som Louisiana kanske också ett andligt tomrum efter att kyrkan till stor del mist sin ledarroll på det området?

Nobuo Sekine "Phases of Nothingness"

Det där gäller även för mig, en kulturfarbror. Eftersom jag är intresserad av konst och länge har bott i Skåne har jag ett långt, kärleksfullt och vänskapligt förhållande till Louisiana. Cesars tumme, Max Ernsts grodskulptur, Nobuo Sekines tunga råa sten på skinande blank pelare, Henry Moore´s skulptur på krönet mot Öresund, Heerups stenar i grönskan, Yves Kleins monokromer, Asger Jorns kraftfulla expressionism, Alexander Calders stora skulptur vid restaurangutsikten mot Ven och Giacomettirummet med ett jättefönster ut mot den vackra dammen har alla självklara platser i mitt konstminne. Liksom utställningar som Claude Monet, Pompeji, Picasso, Magritte, Munch, Kinas skatter, Andy Warhol, Ai Weiwei, Andres Serrano och många fler.

Sist jag var där såg jag bland annat fantastiska teckningar av David Hockney, stora foton av Jeff Wall, konstfull och skrämmande dokumentär av Richard Mosse och fina målningar av en Peter Doig. Gången dessförinnan var halva museet fyllt av grå stenar och grus där några bäckar med porlande vatten rann fram. Skönt överraskande av danske Olafur Eliasson. Louisiana förmår att vara traditionellt och nyspännande på samma gång.

Installation av Olafur Eliasson

Louisiana är också ett utmärkt exempel på naturnära skandinavisk/dansk arkitektur. Den pietetsfullt bevarade ursprungliga byggnaden från 1856 har byggts till minst åtta gånger. Arkitekterna har skapat en spännande labyrint av sammanhängande rum ovan och under jord. Allt i harmonisk samklang med det vackra landskapet vid Öresundskusten. Bara det är värt en resa dit. Och den resan kryddas gärna också av ett besök på någon av Helsingørs krogar, där man med fördel kan beställa tre ospecifiserede smørrebrød med en øl och en bitter dram. Eller så tar man bara en lugn promenad i den vackra gamla staden där många svenskar handlar alkoholhaltiga drycker till förmånligt pris.

En resa till Louisiana kan fylla både kropp och själ. Och sådana resor behövs!