Tystnad och ensamhet

 

Min äldste son säger att jag är rastlös, att jag alltid är på väg mot nya upplevelser. Det ligger en sanning i det. Jag, liksom de flesta av oss, springer runt i livet utan att alltid ha riktig koll på vart jag är på väg. Ekorrhjulet snurrar...

Men ibland vilar jag ensam i tystnaden. Då kan ett meditativt lugn infinna sig. I en båt på ett stilla vatten, i en skog. På vandring någonstans, på en motionsrunda, ensam med något hantverk eller under himlen en stjärnklar natt. Ja, tystnaden är nästan aldrig total då: vågor som skvalpar, vinande vind, fotsteg mot marken, fågelskrik, rörelser som knarrar och himlars svaga sus. Men prat, musik, trafik-, radio- och TV-ljud är borta. I avsaknaden av dem kommer lugnet närmare.

Hemma försöker jag då och då låta bli att sätta på radion eller TV-n. Ofta är någon av dem igång för att döda tystnaden och skingra ensamheten, för att ge en känsla av att man är med, för att dämpa en odefinierad oro. För mig är det viktigt att ibland bryta det beroendet. Att välja tystnaden.

Men det finns också en sorts ensamhet som urholkar själen. Det är den du inte väljer själv. Den som ekar tom inuti dig och som du inte kan ta dig ur. Den som blir till ett fängelse. Den sortens ensamhet finns ganska ofta mitt i sammanboendet, mitt i kamrat- och släktkretsen.

Det är inte helt lätt att bli vän med sig själv. Att omfamna oron och svälja den. Att hitta en bärkraftig väg inåt. Sällan stannar man upp i det ständiga bruset som omger oss för att söka tystnaden. Men samtidigt är det antagligen så att den inre tystnaden jag söker kan nås därför att det också finns bullrande liv och gemenskap i min värld. Motsatserna balanserar varandra som yin och yang.

Förutom att vara i naturen försöker jag ibland med meditation. För att nå vila, lugn och klarhet, för att nå större medvetenhet och djupare insikt. Förhoppningsvis. Min ambition är att göra det mer regelbundet, att göra tystnaden och ensamheten till en god vän. Så att jag med ett stillat sinne kan fungera bättre i det bullrande vimlet utanför och gå starkare ut i det med lite bättre aning om vart jag är på väg.