”Make love, not war”

När jag var ung mönstrade alla män under gymnasietiden eller i motsvarande ålder. Det var obligatoriskt. Alla skulle ha någon roll i landets försvar. Jag ville bli elitsoldat och utbildades till röjdykare i det numera nedlagda kustartilleriet. Några år senare på repmånad (militär repetitionsövning) var mitt sinne mer pacifistiskt, men jag genomförde ändå övningen. Jag hade påverkats av den tidens fredsrörelse och av egna erfarenheter. ”Make love, not war!” I protesterna mot Vietnamkriget och inom den så kallade hippie-rörelsen användes denna slogan ofta. Vi unga ville ha fred, empati och kärlek i stället för krig, död och våld. Men vi blev inte bönhörda. Efter Vietnams seger följde krig i många delar av världen som till exempel i Afghanistan, Iran/Irak, Tjetjenien, Jugoslavien, i Syrien och Israel/Palestina.

  

När man tittar på världen av idag har det knappast blivit bättre. Nej, det verkar tyvärr vara dags att vända på det gamla hippie-slagordet. Bara i Ukrainakriget beräknas hundratusentals människor ha dött och ca en miljon skadats. Också siffrorna från Sudan är skrämmande höga, och i Gaza räknar FN med att ca 68.000 palestinier dött och 170.000 skadats hittills. I Israel beräknas ca 2000 personer ha dött varav 900 i Hamas atack.

”Make war, not love!” verkar vara den nya tidens slagord. Vapenhandel är en gigantisk business. USA med president Trumph i spetsen är världens överlägset ledande vapenhandlare. Med lätt hot uppmanar det landet sina allierade att kraftigt öka sin militära kapacitet, främst genom att handla vapen från USA. Det är ett sätt för Trumph att genomföra MAGA - Make America Great Again. (Eller: More Arms, Guns and Automatic weapons!)

Världens sju främsta exportörer av större vapensystem 2020-25 är: USA (43%), Frankrike (9,6%), Ryssland (7,8%), Kina (5,9%), Tyskland (5,6%), Italien (4,8%), Storbritannien (3,6%). Indien är världens största vapenimportör. Kina under Xi Jinping genomför en kraftig upprustning. Redan har landet fler krigsfartyg än USA. Målet är att vara helt militärt jämbördigt med USA om ca 20 år. Ragnarök är nära...  https://www.svenskafreds.se/kampanj/vilka-lander-ar-varldens-storsta-vapenexportorer/

I Sverige är samtliga partier mer eller mindre för upprustning. Svårt att stå emot när Ryssland är så aggressivt. I övrigt ser man en stark polarisering i politiken, kraftigt förstärkt av sociala medier. Nationalistiska högerkrafter är på frammarsch. Man ser hat och aggressivitet mot miljövänner, feminister och pacifister, mot vänster- och socialliberala värderingar. Och från andra hållet riktas oviljan främst mot nationalkonservativa, rasistiska och invandrarfientliga grupperingar.

Samtidigt har engagemanget för klimatfrågor minskat. I Brasilien blev det senaste inter-nationella klimatmötet COOP30 nästan resultatlöst. Trots uppenbara förändringar i jordens klimat väljer många att inte se det. I alla fall förnekar man att förändringarna - ett allt varmare klimat - påverkas stort av oss människor. Den största bluff människosläktet utsatts för, säger Donald Trumph och legitimerar en kraftigt klimat-försämrande politik och ett miljöförstörande levnadssätt. Även här gäller det att hata och förakta de som tycker annorlunda.

Hos oss handlar klimatfrågan delvis om hur vår el skall produceras. Många energiexperter menar att Sverige skulle klara en fossilfri elförsörjning väl utan ny kärnkraft: https://klimatgranskaren.se/fyra-experter-darfor-behovs-inte-karnkraften/ Men kärnkraft verkar vara ett mantra för den politiska högern. En del av dem vill antagligen också ha svenska kärnvapen... Men kanske inte. Innerst inne drömmer nog ändå de flesta om peace, love and understanding. Eller hur?

https://www.instagram.com/reel/DQrYN2eDCep/?igsh=YXA3cWVmbDNxYWJx

Härliga höst

Minns i november den ljuva september... sjungs det. Och visst är den sista sommarmånaden, september, fin – men vad är det för fel på november? Jag tycker till exempel att det är en fin tid att ge sig ut i naturen i. Ensam eller med vänner. Novemberhösten är särskilt tydlig i lövskogen med dess vackra färger. När bladen sedan faller till sist öppnar sig sikten. Luften är friskare. Det är en härlig tid att ge sig ut på själsligt ”skogsbad” i, en meditativ tid.

Under hösten och vintern är det också skönt att bada bastu vid hav eller sjö. Inom hemmets vrår är det ganska avkopplande, lugnt och mysigt. Jag tar in de köldkänsliga balkong-växterna och tänder kron- och värmeljusen. De som har kamin eller vedespis eldar där. De mörka kvällarna lockar till läsning, musiklyssnade, filmtittande och eftertanke. Utomhus sätter kommunen upp vinterljus och julträd. Jag och många med mig går mer på bio, utställningar och inomhuskonserter under denna kvällsmörka tid. 

Men många flyr söderut när dagarna blir kortare och vintern nalkas. Det har hänt att också jag gjort så. Det är inte konstigt att längta efter sol, värme och ljus, men fler borde lära sig att uppskatta hösten här i norr. Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svage kallar höst … skrev Karlfeldt i början av förra seklet. Kanske en viss övermännisko-ton i det, men det gäller att gilla läget och se det positiva i stället för att klaga och fly undan. Det är väl en livsinställning man kan rekommendera...

Även många fåglar drar söderut när dagarna blir kortare. Men hösten och vintern är inte tom på bevingade vänner. Jag ser dem. De vanligaste stannfåglarna är dessa: Talgoxe, pilfink, blåmes, gulsparv, grönfink, domherre, koltrast, skata, kaja och gråsparv. Där jag bor finns det också många stadsduvor och råkor. Och vid havet ser jag svanar, sothöns och olika andfåglar, på åkrarna fiskmåsar och kråkor. Och stararna drar runt i stora flockar. 

Denna dagen, ett liv, sa poeten. Detta året, ett liv, kan man kanske också säga. Livets höst är inte dålig, den är på sätt och vis livets krona. Det sakta vissnandet ger klarare insikt, och jag kan vila i ro och eftertanke. Jag kan iaktaga tillvaron och omgivningen stilla och lugnt och väga in det i mitt livs samlade minnen och upplevelser. Tänk om man hade haft den gamles erfarenhet när man var tjugo år! Det har sagts tidigare, och visst – det är en omöjlig ekvation. 

Jag iakttar smått road hur den yngsta generationen prövar sig fram i livet, precis som jag en gång gjorde. Ungefär samma misstag kommer att genomlevas, och samma livsavgörande upplevelser och upptäckter skall göras. Glädje och sorg, lycka och besvikelse. Liv och död. Men mest liv! Jag önskar dem lycka till och hoppas att de kan handskas med framtiden bättre än vad min generation gjort.

Inte bara jag utan också vännerna blir äldre. Nyligen var jag på åttioårskalas hos en vän som jag lärde känna i tidiga tjugoårsåldern. Och bokhyllan med leksaker för de små barnbarnen skall jag tömma, för de fina ungarna är ganska stora nu. ”Duplotiden” är förbi. Jag oroas inte mycket över mitt eget åldrande. Kanske har jag förträngt något, men jag accepterar tillståndet och finner glädje i var dag. Så också under denna härliga höst! 

(Klicka på bilderna!)

https://www.youtube.com/watch?v=9S-3srZqgfA