Farmor och jag

När man blir äldre minns man nog oftare de släktingar som fanns en gång. Den sista tiden har jag tänkt på min farmor. Hon var kanske den av far- och morföräldrarna som jag hade bäst kontakt med. Hon var öppen, glad och musikalisk. Hon föddes som Märta Elisabeth Sofia Appelbom år 1874 i Motala. Hennes far var senare stins i Skövde. Dora och Lisa var hennes systrar. Hon gifte sig första gången 1900 i Skövde med journalisten och järnvägsmannen Ivar August Davidsson, som på sin tid lär ha agiterat tillsammans med Branting på Bantorget i Stockholm. 

Farfar Emil och farmor Märta

Med Ivar fick hon döttrarna Aina och Vera. Det blev skilsmässa, och andra gången gifte hon sig med kontorschefen Carl Emil Sandström, 1911 i Stockholm. De fick barnen Annalisa, Anders  och Elsa. Jag vill minnas att farfar Emil dog 1958. Han älskade sin Märta, men kunde skämtsamt säga, ”Sitt ner kärring vi skall inte med tåget”, när hon ivrigt började duka av efter maten. Jag minns att när vi började en måltid hos henne var hon snabb med att säga ”Det här smakade väl inte så illa?” nästan innan vi övriga börjat äta av hennes vällagade mat. Vi vill alla ha bekräftelse på något sätt! Farmor flyttade till Malmö 1966 och hon dog där 1967, 93 år gammal. 

Jag 19 år

Jag föddes i slutet av 2:a världskriget i Kristianstad. Farsan hade fått jobb i största järnhandeln där, och mamma jobbade hos polisen. När jag var ett halvt år flyttade de hem till Stockholm. Pappa fick ett bättre jobb som resande försäljare på ett järngrossistföretag. Mamma blev hemmafru. När jag var sex år fick far jobb i Malmö som chef för filialen till företaget han jobbat på i Stockholm. Jag tog studenten på Latinskolan i Malmö år 1964. Farmor spelade piano på min studentfest. Det uppskattades mycket av de lätt berusade gästerna och hon trivdes!

Det är en häpnadsväckande utveckling farmor och jag har varit med om. Tillsammans täcker vi upp ett och ett halvt sekel! Hon föddes när järnvägen och telegrafen var unga. Hon upplevde unions-upplösningen, telefonen, bilen, 30-talsdepressionen, flygplanet, radion, filmen, första och andra världskriget och till sist teven. Jag föddes strax före att atombomben fälldes över Hiroshima. Därefter kom kalla kriget, Koreakriget, teven(1956), Vietnamkriget, Kinas växande styrka, Sovjetunionens fall, datorerna, video, internet, mobilen, smartphonen, Afganistankrigen, Iran, Irak och Isis, Gaza och Västbanken, överfallet på Ukraina, klimatförändringarna och artificiell intelligens. Listan kan göras mycket längre. Krigen har varit många, och aldrig någonsin i historien har väl den så kallade utvecklingen gått så fort.

Tillbaks till den lilla världen. Minns somrar med farmor på landet i Blekinge. Hon läste mycket, ofta deckare, men kikade gärna på slutet innan hon läst färdigt för att ta reda på hur det hela skulle sluta. När hon stod på bryggan redo för bad kunde hon säga ”Jag har inte så tokig figur va?”. Minns när hon synbarligen berusad kom hem med mina föräldrar efter en fest hos bekanta i land. ”Jag fick nog en dålig kräfta”, urskuldade hon sig skrattande.

(Här på bilden är farmor i Blekinge, ca 90 år gammal)

Hon badade gärna och berättade om långa simturer hon gjort, bl.a. i sjön Flaten söder om Stockholm. Farmor berättade också om ungdomsupplevelser i Skövde där det i de båda regementen fanns många ”stiliga militärer”. Hon var en ganska duktig men lite slarvig pianist. Jag fick vidare höra att när hennes första man pantsatte hennes piano, då begärde hon skilsmässa. Där gick gränsen! Kanske fanns det en tid, efter skilsmässan innan hon mötte min farfar, då hon träffade andra män. Hon berättade i alla fall om en konstnär vars kyssar hon inte glömt...

Foto på farmor Märta i 50-årsåldern(?). Möjligen i Bergianska trädgården i Stockholm

Jag lånade hennes lägenhet i Stockholm (Ekhagen) ett par gånger under somrarna då jag praktiserade på en reklambyrå eller gjorde lumpen i Vaxholm. Hon var då i Skåne eller på landet i Blekinge. Jag hade kompisar på besök i hennes stora tvåa och festade också rejält någon gång, men hon klagade aldrig. Kanske var jag bra på att städa? Minns att Jussi Björling var henns favoritartist. Det fanns flera skivor med honom hos henne. När jag var yngre bodde också två av mina kusiner på den sidan med familjer i Ekhagen. Jag har många positiva minnen därifrån.

Jag besökte farmor då och då när hon under sista tiden av sitt liv bodde i Kronprinsenhuset i Malmö. Mina systrar var nog oftare hos henne, men jag behandlades annorlunda. Hon mötte dem osminkad och bjöd på kaffe. När jag hälsade på hade hon klätt sig fin, sminkat sig lite, och hon bjöd på sherry eller whisky. Ha! Hon frågade vad jag skulle bli i framtiden och när jag svarade att jag ville syssla med kultur på något sätt, kanske som konstnär, var hon nöjd och glad. När jag tänker tillbaks på henne inser jag att det fanns ett tyst samförstånd mellan oss, det klickade, vi var lite av själsfränder. 

- Hej, hej Farmor. Din ande svävar runt mig ibland!