Ljuset i tunneln

För några år sedan fick jag en svart T-tröja som var inköpt på järnvägsmuseet i Ängelholm. På den finns i vit text ett citat av Franz Kafka: ”Var inte alltför optimistisk - ljuset i tunneln kan vara ett tåg!” Kanske lite oväntat att man säljer sådant på ett ställe som hyllar tåg och tågåkande. Syrran som gav mig tröjan menade nog att den blåögda framtidsoptimismen är vacker men lättraserad. Ja, även om man ser ljuset i tunneln kan man bli överkörd av det framrusande tåget mot framtiden..!

När jag skriver detta hör jag på nyheterna att flygplatsen i Frankfurt är stängd eftersom klimataktivister har limmat fast sig på landningsbanorna. Också flygplatser i London, Wien och Köln är utsatta för liknande protester. Ilskan är stor hos resenärer som får sina resor försenade. Hatet breder ut sig och en del vill ha mycket hårda straff för aktivisterna. Man skall inte ostraffad hota our way of living!

Jag antar att de människor som limmar fast sig på landningsbanor och motorvägar gör det för att protestera mot vad de tycker är en miljö-förstörande och konsumistisk livsstil som symboliseras av massbilism och överdrivet flygande. Dessa aktivister tror att vi går mot en mörk framtid, att vi överutnyttjar jordens resurser och förstör klimat och livsbetingelser, att den goda framtid som skulle kunna vara möjlig omöjliggörs av utsläpp som leder till kraftigt förändrat klimat, av överdriven konsumtion och av ett allt mer segregerat samhälle med växande klyftor mellan fattiga och rika. 

Själv glider jag med i den rådande livsstilen om än i en light-version. Det är ett dilemma att vara kritisk till mycket i den tid man lever i och samtidigt vara en del av den. Som tysken på 30-talet som ogillade nazismen men inte orkade ta avstånd helt. Eller som ryssen som är kritisk mot Putindiktaturen men håller tyst. Att protestera kan få stora konsekvenser för dig personligen. Det är lättare att tyst glida med än att limma fast sig på en landningsbana!

Eller är de protesterande aktivisterna hopplösa pessimister som agerar överdrivet? Är ljuset i tunneln mot framtiden egentligen ett härligt solsken? Kanske är det bara att gasa på som vanligt? Och då väljer vi väl inte tåget?  - Nu är jag ironisk. Många funderar kring de här frågorna. Det är inte helt lätt. Går vi en ljusnande eller mörknande framtid till mötes? Visst kan man kan skylla på politiker och annat utanför sig själv, men det är upp till dig att i tanke och handling ta ställning till hur du förhåller dig till detta. Hur du förhåller dig till en oviss framtid.

Jag är tillbaks i stan och sitter i värmen på balkongen. Mår bra utan att känna mig duktig. Sommaren har varit fin så här långt. Den gamle presidenten Biden har lämnat över valarbetet till en relativt ung kvinna. En maktfullkomlig Putin fyller på med soldater och dödliga vapen i sitt erövrövrings-krig, medan hans vän Xi Jinping köper rysk olja och leker fredsmäklare i Ukraina och Gaza. Jag vet att jag inte kan påverka världens gång och makternas spel, men jag kan ta ställning till allt som sker och önska en bättre värld.  - Och jag beundrar modet hos aktivisterna som klistrar fast sig på flygbanornas asfalt! 

Att ge sig iväg

Det är sommar och på mina vänners instagram- och fb-konton ser jag många fina semesterbilder. Drömmen om att ge sig iväg bort från vardagen förverkligas mer eller mindre. I alla fall ser det oftast bra ut på semesterbilderna. Jag funderar på hur jag själv förhåller mig till detta. Det är nog så att jag gillar att åka iväg på kortare eller ibland längre resor. Men jag gillar också att komma hem igen! Det gäller både längre och kortare resor, när jag är borta en längre tid och för endagsutflykter.

Det finns en spänning och förväntan i att ge sig iväg. Det är lockande att berätta och visa bilder från sina utflykter och resor, från platser och händelser som avviker från det vardagliga. Bilder som visar att man har ett bra och någorlunda händelserikt liv. I alla all fall försöker man genom dem bevisa för vänner och bekanta och inte minst för sig själv att det är så. Vi vill ju så gärna ha ett bra liv!

På ett mer filosofiskt plan erbjuder att åka iväg från vardagen en stimulering. Jag kan komma att möta något nytt eller efterlängtat som bryter av den vanliga rutinen. Spänning och förväntan. Men både på kortare och längre resor kan så småningom en mättnad infinna sig, och en viss hemlängtan ge sig till känna. Så är det i alla fall för mig. Du kommer till hemmets lugna vrå igen, och också det kan bli en liten nystart.  La fin de chauqe histoire est un nouveau départ, som fransoserna säger. En stilla livsdynamik.

Inför större och längre resor kan det vara mer dramatiskt. Jag tänker ibland på de tuffa tider som gällde för dem som emigrerade till Amerika. En resa långt bort, ofta utan återvändo. Då gällde verkligen Partir ce mourir un peu. Men det kan gälla också vid mindre omvälvande avfärder. För min del kändes det så ibland när jag sade hej då till dottern som bodde i USA. Så kan det vara när man vet att det kommer att ta lång tid innan man träffas igen, eller kanske fruktar att man aldrig kommer att ses mer! 

Men numera lindrar den älskade och föraktade mobilen. Med den kan man hålla kontakt med bild och ljud nästan var man än befinner sig och avskeden blir inte lika dramatiska.

Mina resor består mest av dagsutflykter i närområdet, ofta i naturen. Också kortare resor i Sverige. Vanligast till fritidsön i Blekinge, till Linköping och ett fritidshus vid gränsen till Småland, till Göteborg och Stockholm. Danmark slinker man över till ett par gånger om året. Jag har inte gjort många utlandsresor på senare år förutom flera resor till olika platser i USA så länge min dotter levde där. 

Min senaste längre resa till ett annat land gick till Norge. Alla långresorna lever kvar i minnet mer eller mindre. Förberedelserna, avfärden, upplevelserna där och hemkomsten. Om nu att åka iväg är att dö lite grand, erbjuder livet också en liten nystart när man ger sig iväg och en när man kommer hem igen. Och det gäller som sagt både kortare och längre resor, tycker jag. 

Hej då!