Generationsskiftet

Äldste sonen fyllde femtio år nyligen. Det kändes konstigt och lite overkligt. Det känns som det inte var så länge sedan jag själv stod där på femtioårstoppen beredd att så sakta kliva nedåt i ålderstrappan. Nu blev det inte så - jo jag blev som alla äldre för vart år - men livskvalitén blev inte sämre, snarare tvärtom. Det gick inte utför. Jag har haft det gott och livet har varit snällt mot mig. Bortsett från den stora sorgen över dottern som dog alltför ung förra året!

Mina båda söner lever i fasta förhållanden, båda har två barn. Några av deras kusiner i sena fyrtioårsåldern skiljer sig. Den generationens liv rullar på och jag, en ganska gammal man, tittar på. Jag lever på ett annat, lugnare sätt. Några av mina nära vänner har dött. Jag ser livet från en annan utsiktsplats. 

Mina föräldrar nygifta

Det var också sorgligt när mina föräldrar gick bort, pappa dog i början av det år jag fyllde femtio, mamma levde ända till 2017. Han blev 75 år och hon 96. Att föräldrarna dör före sina barn räknar man med, man är oftast vuxen då och beredd att ta över stafettpinnen. Men det egentliga generationsskiftet sker inte sällan innan föräldrarna har lämnat jordelivet. Redan före min fars död kände jag stort ansvar för fritidshuset som han lämnat över till sina barn. Det var min och systrarnas tid att förvalta det.

Förra helgen samlades vi och fem av våra barn och några barnbarn vid det huset. Delar av plåttaket på sjöboden hade blåst av ett par gånger, så vi hade beslutat att plocka ner det och lägga på takpapp i stället. Jag som ofta har lett och planerat det praktiska arbetet på fritidshuset googlade och läste på. Jag räknade bara med att vi skulle hinna ta ner plåttaket och reparera det underliggande gamla papptaket. Och lägga på ett nytt vid ett senare tillfälle.

Jag började instruera ”ungdomarna”, men takreparation togs över helt av mina två söner och deras tre kusiner. Dom skickade mig att köpa femtio kvadratmeter takpapp och asfaltklister, takkitt och pappspik till det. Dagen efter var det nya taket på plats! Jag hade bara tittat på medan jag småreparerade bryggan och lagade ett trasigt fönster. Systrarna stod för mat och trädgårdsarbete. 

Den nya generationen hade tagit över! Dom planerade redan entusiastiskt att klä bryggan med trädäck, flytta bastun och ändra om sjöboden och göra den mysig och beboelig. Jag kände lättnad när jag förstod att det var dags att lämna över till dem. Och vi syskon var glada över att vi förberett våra barn väl på att ta över skötseln av ”släktens fritidshus”

Dagen efter fikade och snackade jag i Lunds botaniska trädgård med en nästan jämnårig vän om hur skönt det är när barnen tar över ansvaret för ett ärvt hus. Hon har liknande erfarenheter. Med ålderns rätt kan vi ta det lugnt och dag för dag njuta av livets mogna frukter. Som i visan: Var dag är som en gyllne skål / Till bredden fylld av vin / Så drick min vän, drick sol och doft / Ty dagen den är din.

I gott mod skriver jag mitt testamente. Känner mig ganska ung även om jag har många år på nacken. Jag har inte uträttat lika mycket som den välkände låtskrivande och sjungande vännen från ungdomsåren på Limhamnsvägen 12 i Malmö. Men jag är nöjd ändå, och också jag vill numera ”bara va en gammal man”.    

https://www.youtube.com/watch?v=BWu-D-s-mJg