Hur många i vår tid har en känsla för sin hembygd, för ett ställe eller område som man kan kalla sin plats på Jorden? Många av oss flyttar av olika orsaker flera gånger under livet, och därför hinner vi kanske inte rota oss riktigt någonstans. Ofta splittras familjerna av separationer och även i stabila familjer drar barnen inte så sällan iväg åt olika håll när de blir vuxna. Vi ser oss hamna på en plats vi inte riktigt valt, en plats dit omständigheterna och slumpen placerat oss. Kanske sitter vi där med en längtan tillbaks dit vi kom ifrån, en hemlängtan.
Många av oss känner igen dessa strofer: ”Jag längtar hem sen åtta långa år. I själva sömnen har jag längtan känt. Jag längtar var jag går - men ej till människor! Jag längtar marken, jag längtar stenarna där barn jag lekt.” Denna heidenstamska längtan till barndomens platser och lekar känner nog många av oss igen. Men kanske kommer den först när man levt en stor del av sitt liv?
Alla har vi en fysisk livslinje. De flesta har bott på olika ställen. Så här ser det ut för min del: Född i Kristianstad – Tidig uppväxt i Stockholm på Hammarbyhöjden och i Årsta – Många återbesök till huvudstaden, särskilt Ekhagen där farfar och farmor och två kusiner bodde - Alla barndomens somrar på morfars & mormors sommarställe Grönviken i Sörmland – Hela skoltiden i Malmö – Från 12 års ålder många somrar, helger och andra dagar på en ö i Blekinge – Eget boende i Malmö – Studenttid i Lund – Karlskrona och första riktiga jobbet – Åkarp, diverse strul – Umeå, nya universitetsstudier – Många besök i Göteborg med omnejd - Lund igen, flytt tre gånger innan jag stannade där jag är nu. - Mycket tid i Linköping och i trakten kring särbons sommarhus Bönemåla i norraste Småland.
Finns det någon plats där jag har vistats som barn som jag känner är min plats på jorden? Många ställen lyser vackert i minnenas allé: Morföräldrarnas Grönviken vid en havsvik nära Oxelösund. Ekhagen i Stockholm där farföräldrarna och två kusiner fanns. Hälsingborg kring Pålsjöbaden där min faster bodde. Området kring Ribersborg i Malmö. Ekö i Blekinge. Jag håller med Heidenstam om att det finns ett särskilt sug i barndomsminnena! Men ofta är det ett nostalgiskt glimmer. När man återvänder finner man sällan det som var en gång.
Genom livet har jag många goda minnen av andra platser som jag ibland kan längta till: Tänndalen, Öland, Gotland, Bohuslän, Västerbotten, Sarek och Kebnekaiseområdet. Kreta, Fuerteventura, Madeira, Island, Lofoten och Svalbard. Städer som Köpenhamn, Rom, Berlin, Paris och Prag. Bilresor genom många länder i Europa. Så Boston, Portland/Maine, San Francisco och Seattle i USA. Och flera flera platser till. Nära och långt borta. Minnen som dyker upp då och då. Platser och stunder som kan fylla mig med nostalgisk längtan en stund, men som tonar bort och försvinner igen.
Med en lite splittrad livslinje är det inte entydigt. Men till sist är det ändå Skåne och Blekinge. Malmö och många skånska utflyktsställen. Kusten vid Lomma och Bjärred. Lund! Alla mina tre barn växte upp där och mina båda söner bor med sina familjer i den kommunen nu. Dottern bodde sitt sista år i och nära Lund och hennes aska finns på Norra kyrkogården där. Så Lund och Skåne är min plats på jorden! Tillsammans med ön i Blekinge där fritidshuset finns. Där är gräset grönast...
https://www.youtube.com/watch?v=5MPf5gdYh88
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar