Tillsammans

”Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans / Ju mer vi är tillsammans ju gladare vi bli - - - ” På 1920-talet sjöng Ernst Rolf den kända engelska music hallmelodin på svenska. Det var då det. I vår tid hyllas individualismen och - inte minst - individen som konsumtionsenhet. Jag är nog ett barn av min tid även om jag stretar emot. Men jag har aldrig deltagit särskilt aktivt i någon förening eller varit medlem i något politiskt parti. Jag har talat om vikten av att på ett positivt sätt kunna möta sig själv i ensamheten, men också om att balansera den med gemenskap av olika slag. För ensam är inte alltid så stark som det sägs ibland. 

Under 1800-talets slut och under första hälften av 1900-talet var folkrörelserna framgångsrika. Man jobbade tillsammans för att uppnå gemensamma mål. I nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen, kvinnorörelsen och fackföreningsrörelsen firade man stora framgångar. Man nådde mål som aldrig hade uppnåtts om man inte varit många tillsammans. 

I dag sitter särskilt den yngre generationen med smartphone och hörlurar till synes instängda i sig själva. Det kan tyckas som att egoismen råder och att solidaritet och gemenskap är bortglömda begrepp i den världen. Men kanske dömer jag för hårt? Jag funderar på vad vi har för gemenskaper i vår tid. Det finns nog en gemenskap på nätet i olika grupper och möten där. Personen med hörlurar framför bildskärmen är kanske inte helt i sin egen bubbla. 

En del engagerar sig i politiska partier även om de flesta partier tappar medlemmar. Att delta i och intressera sig för idrotter av olika slag ger en gemenskap. Det räcker att gå på en fotbollsmatch för att se hur människor agerar tillsammans som grupp. Ibland på ett mindre bra sätt. Men idrotten engagerar hundratusentals människor. Många går med i ideella föreningar där man tillsammans arbetar för mål man tycker är viktiga. Som klimat, miljö och djurrätt etc. Körer lockar många. Där kan man konkret känna vad man kan åstadkomma tillsammans och känna glädje i det.

Även i individualismens tidevarv gör vi bra saker tillsammans då egoismen får vika för gemenskapen. Vi är väl i grunden flockvarelser. Man vill inte vandra runt som en ensam isbjörn utan anhöriga och vänner. Det är tillsammans du blir någon. På arbetsplatsen, i skolan, i familjen, på släktfesten, födelsedagskalaset, i kompisgänget, i kören, i fotbollslaget, på midsommarfesten och i julfirandet. Med mera.

Folkrörelserna finns nog i nya skepnader. Till exempel som gula västar, som fredagsstrejk för klimatet och i olika former på internet (som förhoppningsvis får fortsätta vara fritt!) m.m. Även om det finns starka krafter i politik och näringsliv som inte vill att vi skall agera tillsammans gör vi det när det bränner till och gemensamma intressen hotas. Och vi vill också i egoismens tid vara tillsammans för att må bra som individer.