Vi läromästare

Ibland hör jag att den generation jag tillhör är den som haft det bäst av alla under tidernas lopp. Efterkrigsgenerationen som hela tiden fick det bättre och som kunde se hoppfullt på framtiden. Det är sant på sätt och vis, men när jag läser texten nedan jag skrev i min ”dagbok” 1979 låter det inte så hoppfullt. Min förstfödde var då sex år gammal: 

Hur gör vi nu när barnens läromästare är lurade 

och mutade av falska gudar

När vi utan att riktigt fatta 

jobbar energiskt på vår egen undergång

När vi inte längre kan tala om för barnen 

varför dom är födda 

och till vad dom har sina liv

Hur gör vi nu när ständigt ökad bruttonationalprodukt 

har blivit tillvarons mål 

och bästa möjliga avkastning på investerat kapital 

blivit livets mening?

När vi är så upptagna av att 

tjäna pengar att vi inte har tid 

att lyssna på de vise männens råd?

Gautáma borde ta oss i handen och leda oss rätt 

Krishna kunde berätta vad vi har att göra med våra liv 

Muhammed skulle viska i vårt öra och förklara vad som är fel 

och Jesus uppenbaras framför TV´n

tändande nya ljus i våra hjärtan!

Strålögda profeter borde träda fram 

och med alvsmidda svärd peka på mammons agenter

klyvande folkets bödlar 

förförare som frossat för blodspengar 

och öst förakt över sina slavar

Förvandlande sina svärd till trollstavar

skulle de sedan skänka oss 

livets mening åter 

så att vi läromästare 

kunde berätta för barnen 

till vad dom har sina liv

Det låter ganska deppigt. Under 1960-talet ifrågasattes det kapitalistiska samhällets ideal och drivkrafter av många. Även jag påverkades av det, och det lever nog kvar i mig fortfarande i någon slags förädlad form. Men stämningen i texten är inte helt olik den som finns i samhället idag. Vi ser ohämmad girighet, ökade klyftor ekonomiskt och mentalt, splittring och våld i världen. Och det uppväxande släktet får bära klimathotets ok tungt på sina axlar.

Förändras man under livets gång? Tja, det gör man nog. Förhoppningsvis blir man mer vidsynt, tolerant och pragmatisk. Allt är inte svart eller vitt. Idag försöker jag se tidens hot och djävligheter med bibehållet gott humör. Att deppa ihop leder inte till något bra, och det finns trots allt hopp och många goda krafter i världen. Eller hur?