måndag 21 november 2016

Farväl Leonard!

 
Som ung student lyssnade vi - jag och några vänner och väninnor - på en man som med en djup, lite melankolisk röst sjöng poetiska texter om ”Suzanne”, ”Marianne” och ”A bird on a wire”. Vi var hänförda, nästan förförda. Han hette Leonard Cohen och han har följt mig vidare genom livet.

Sångerna han sjöng har tröstat, förklarat, läkt och uppmuntrat. I kärlek, i separation, i livskriser och i tankar om tillvaron och tillståndet i världen: ”I´m your man”, ”Ain´t no cure for love”, ”Paper Thin Hotel”, ”Fingerprints”, ”Stranger song”, ”Dance me to the end of love”, ”Famous Blue Raincoat”, ”Take this waltz”, ”Don´t go home with your hard-on” och ”The Future” är några av dem. Låtarna i albumen efter 1992 har jag inte lyssnat så mycket på. Till exempel hans sista, ”You want it darker” från 2016. Det har jag framför mig!

Ibland läser jag lyrik men har ofta svårt att koncentrera mig. Oftast glider raderna undan. Visst är Tranströmmer mycket bra och Bruno K Öjers estraduppläsningar är säreget suveräna, men deras texter når inte in i mig som de mångtydiga texterna i Leonard Cohens sånger.

När Svenska Akademin meddelade att Bob Dylan fått nobelpriset tänkte jag att det är okej. Han har funnits med länge och hans sjungna poesi har berört väldigt många, också mig. Men Leonard trängde djupare in i mitt sinne. Om jag suttit i akademin hade jag röstat på honom. Och om han hade fått priset hade han kommit för att ta emot det! (Om han levt alltså. - Ja, som den gentleman han lär ha varit hade han nog kommit ändå...) Jag läser att Cohen generöst skall ha kommenterat beskedet om att Dylan fått priset med att, ”det är som att sätta en medalj på Mount Everest för att det är världens högsta berg”.

För några år sedan hade Leonard Cohen en konsert på Sofiero vid Helsingborg. Jag hade tänkt köpa biljetter, men något kom emellan. Så synd, det var sista chansen! När jag en morgon för några dagar sedan fick höra att han dött, klämde jag en liten tår. Symboliskt nog var det strax efter Trump valts till USAs näste president. Jag tänkte att nu orkade inte Leonard längre. Nu var det läge att lämna in!

Everybody knows that the dice are loaded
Everybody rolls with their fingers crossed
Everybody knows that the war is over
Everybody knows the good guys lost
Everybody knows the fight was fixed
The poor stay poor, the rich get rich
That's how it goes
Everybody knows
Everybody knows that the boat is leaking
Everybody knows that the captain lied
Everybody got this broken feeling
Like their father or their dog just died”
- - -


Inga kommentarer: