En dålig kock

 

Har märkt att matlagningsintresset är på topp i vårt välbeställda land. Alltid ett matlagningsprogram på TV och massor med mer eller mindre sofistikerade matlagningstips i tidningarna. Kokböcker är jämte deckare det som säljer bäst i de alltmer sällsynta bokaffärerna. Samtidigt äts det mer snabbmat än någonsin i vårt land – Det är något att fundera över!

Äldste sonen med flera brukar håna mig lätt för min bristfälliga kokkonst. Under barnens uppväxt försökte jag vara någorlunda jämställd. Tror att jag därför lagade middag sådär tre dagar i veckan. Det blev makaronipudding, risotto, stekt falukorv m potatismos, pannkaka, spenatsoppa m ägghalvor, fiskpinnar m ris, stekt grillkorv m potatis, och ytterligare några osofistikerade rätter. Barnen klagade inte på den tiden.

Jag har genom åren fått flera dyra fina kokböcker i present av barnen och andra nära anhöriga. Med dedikationer där dom hoppas bli bjudna på en riktigt god middag så småningom. Kulmen var nog när jag fick en gourmetmatlagningsskurs i present 2009. Där hamnade jag bland deltagare som var superintresserade av finare matlagning och som gått kursen ett par gånger tidigare. Jag var ambitiös, slet och antecknade men gjorde ingen succé. Jag kände mig som skolpojken som alltid blir vald sist in i fotbollslaget. När jag härom dagen letade efter receptanteckningarna från kursen på rätter med pata negra, skotsk skogsduva, franska ostron och italiensk panacotta mm, hittade jag dom inte. Fysisk förträngning kanske...

Barnen har gett upp hoppet tror jag. Äldste sonen säger att jag äter som man tankar en bil: Det gäller att stoppa i sig något med hyfsat näringsinnehåll så att man inte blir stående orkeslös utan kan fortsätta att vara igång. Numera brukar jag köpa hämtmat när jag skall bjuda dom på middag. Då ser dom lättade och nöjda ut.

Särbon som nästan är vegetarian (hon äter lite fisk ibland) försöker vidareutbilda mig i matlagningens konst. Bönbiffar, moster Esters syskonkaka (På förra midsommarens knytkalas lyckades jag strö salt i stället för socker på den!) och en del annat vegetariskt. Hon är tålmodig, men tar för det mesta själv över matlagningen och låter mig duka och diska i stället. Men hon tycker att jag gör en hyfsat god fiskgratäng.

Ibland har jag middagsbjudningar. Det är en stor utmaning de gånger jag skall sköta matlagningen helt själv. Då behöver jag minst en halv dags förberedelser med uppslagen kokbok (= oftast Vår Kokbok). Gästerna äter snällt och säger sällan så mycket om maten. För det mesta har vi trevligt ändå när samtalen flyter fram längs bordet. Men jag minns med viss obehagskänsla i magen den gången när en bordsgäst artigt undrade om jag hade någon micro, där han kunde köra sin tallrik några minuter. Den av mig tillagade kycklingen var röd in mot benen...

Men jag tycker själv att jag är jättebra på att göra snygga och goda smörgåsar. Det är inte att förakta! Och i kväll blir det stekt choritzokorv med kokt potatis, tomatklyftor, skivad saltgurka och stekt lök. Väldigt långt från gourmetmat, men gott!