onsdag 17 juni 2015

Låt inte hatet regera



Hur mycket kan man tolerera och hur mycket skall man förstå? Det är så lätt att demonförklara de med annan uppfattning än oss, att hata motståndarna och att påstå att vi har rätt och dom har fel. Det gör religiösa fundamentalister, extrema marknadsliberaler och enögda kommunister med samma kraft. Och det gör också jag ibland.



Demonisera motståndaren och det du inte gillar. Smutskasta, förtala eller döda de som inte har samma tro som du. Erövra världen med våld, hot och list. Det värsta förräderiet tycks vara att förstå varandra, komma överens eller kompromissa. När jag lyssnar är det lätt att få intrycket att oförsonlighet och hat regerar världen. Kristna och muslimska fundamentalister är bland de värsta, de mest oförsonliga. De har tolkningsföreträde till ”sanningen”, samhällsordningen och det rätta livet. Trots att deras stiftare predikade kärlek och förståelse.



Hat föder hat och våld föder våld. Skall man fördöma alla judar för att israeliska ”bosättare” ockuperar palestinsk mark? Är alla muslimer ett hot därför att fundamentalistiska Isis våldtar och halshugger sina fiender? Är alla USA-medborgare skyldiga för att presidenten Bush lät invadera och bomba ihjäl tiotusentals Irakier efter att ha fått en kristen ”uppenbarelse”? Skall alla former av kommunism och socialism fördömas därför att PolPot-gänget mördade miljoner i Kambodja? Är Ryssland så hemskt och aggressivt som det sägs i väst. Finns det fog för att det landet känner sig omringat av fientliga krafter och militärbaser? Är legosoldater värre i ISIS än i Ukrainska naziförband? Är flyktingarna som tar sig in i Europa och Sverige ute efter ta över makten här? Har dom tiggande romerna egentligen gott om pengar och kör i smyg runt i nya fina bilar?



Jag, gamle man, blir bekymrad och rädd när jag hör alla tvärsäkra och dåligt grundade åsikter om ”dom andra”. Men det finns hopp, och det finns och har funnits många goda krafter: Nelson Mandela, Dalai Lama, Martin Luther King, Ai Wei Wei, Mahatma Gandhi, (Påven Franciskus), Malala Yousafzai och många fler som står för ickevåld, försoning och förståelse. Och jag möter inte så sällan sådana människor i mitt eget lilla liv. Till exempel på den stundande midsommarfesten då vi alla, oberoende av tro och samhällsuppfattning, glatt kommer att hoppa runt och sjunga om små grodor som varken har öron eller svans.


Inga kommentarer: