fredag 9 januari 2015

En promenad är inte att förakta




Det är nytt år. Jag gav inga nyårslöften, men funderar lite på hur jag skall hålla mig i någorlunda fysisk trim. Jag tittar in genom fönstret på ett av dessa talrika gym. Att träna på ett sådant verkar ha blivit en livsstil. Särskilt hos den yngre delen av befolkningen. Och det verkar vara viktigt att visa upp sig utövande. Kroppsfixeringen ser nästan ut att vara en ny religion. Jag tycker det ser komiskt ut med unga människor som springer på rullband bakom motionsanläggningarnas skyltfönster där det också finns massa andra konstiga prylar. Man får en känsla av att ju fler apparater desto bättre. Det ser för mig ut som en lekplats för vuxna med mycket avancerade och dyra leksaker. Men ofta ser folk så allvarliga ut därinne att man kan tro att det är ett andaktsrum...

Givetvis skall man inte raljera för mycket om detta. Klart att det är bra att många tränar för att bygga upp kroppen, må gott och och få en bra matchvikt. Och förmodligen är alla dessa gymverktyg effektiva och ändamålsenliga. Det är nog helt enkelt så att det är jag som är bakåtsträvande, gammalmodig och lite lat. Jag har försökt mig på att deltaga i enklare gympagrupper, men har alltid lagt av efter några gånger. Mest för att jag tyckte det var tråkigt.

Att promenera/gå/vandra är en lätt, billig, naturlig och meditativ motionsvariant som jag föredrar. Gärna ute i naturen. Men också i sta´n. Ofta tar jag en halvtimmes promenad i hyfsat rask takt innan jag går till sängs. Många gånger går jag i stället för att köra bil eller ta bussen, och jag tar trapporna i stället för att ta hissen. Jag håller mig i hyfsad form med sådan vardagsmotion. Att cykla, paddla kajak, åka skidor och långfärdsskridskor är andra mer säsongsbetonade motionsformer som jag ägnar mig åt.

Men vem vet, en dag kryper kanske också jag in i ett av dessa talrika gym. Och tycker jag att det är för fysiskt finns det ju också motionsställen med inriktning mot ”mindfulness”. Yoga av olika slag, Thai Chi och Qi Gong. Kanske är det något för mig. Vi får se. Men... än så länge får det bli rejäla promenader. De är inte att förakta.




Inga kommentarer: