För min pigga
92-åriga mor är ord från dator-och internetvärlden obegripliga.
Hon har lärt sig hantera en enkel mobiltelefon så att hon kan ringa
och svara, ta emot bilder och ta emot och sända sms. Det är hon
stolt över. Men den nya cyberrymden är i övrigt främmande och
nästan skrämmande för henne. Hon har aldrig ägt en dator och än
mindre lärt någonting om hur en sådan fungerar. Hon är en av en
dryg miljon svenskar som lever i utanförskap utan tillgång till
”Nätet”!
Jag, hennes förstfödde, tycker att jag behärskar det mesta man behöver kunna till vardags och lite till i den nya it-världen. Men vid senaste mobiluppdatering (som ju sker ungefär vartannat år!) fanns det säkert ett 40-tal så kallade smartphones att välja bland. Och två eller tre av den gamla sorten. Eftersom jag redan har mobilt bredband till min bärbara dator tyckte jag det var onödigt att skaffa ytterligare ett och nöjde mig med en enklare telefon att ringa, sms-a och nödfotografera med.
Nu känner jag att jag börjar halka efter. Går inte omkring ständigt nätuppkopplad och jag … har inga appar! Ungdomar omkring mig, och för den delen också mogna män och kvinnor, verkar vara jätteintresserade av sina smarta mobiler. Det tycks finnas en app för varje problem och för varje situation. I alla fall tittar många av dem mer på de små bildskärmarna än på verkligheten runt omkring sig.
Det går fort. Jag
minns när jag för bara några år sedan i olika tryckta medier och
annorstädes förundrad tittade på fyrkanter med små svarta och
vita rutor och pixlar. Förstod sedan att det var något som
smartphonen kan läsa in. En app!? ...Något som gör livet lättare
för dig, något som du snart inte kan vara utan!
Idag skall man vara ständigt uppkopplad och kommentera och svara direkt i de ”sociala medierna” och på mejl. Någon längre väntetid accepteras inte. Allt genast med hjälp av den appfyllda smarta telefonen! När jag på kvällen öppnar min dator har det rasat in massor och jag känner att jag är sen. De flesta har redan gått i mål. Jag har blivit äldre och hänger inte riktigt med... Får väl nästa gång jag byter mobil skaffa en sån där liten handdator och skaffa appar.
Eller stanna upp och fortsätta som nu. Jag kan ju ändå så mycket mer än morsan.
Jag, hennes förstfödde, tycker att jag behärskar det mesta man behöver kunna till vardags och lite till i den nya it-världen. Men vid senaste mobiluppdatering (som ju sker ungefär vartannat år!) fanns det säkert ett 40-tal så kallade smartphones att välja bland. Och två eller tre av den gamla sorten. Eftersom jag redan har mobilt bredband till min bärbara dator tyckte jag det var onödigt att skaffa ytterligare ett och nöjde mig med en enklare telefon att ringa, sms-a och nödfotografera med.
Nu känner jag att jag börjar halka efter. Går inte omkring ständigt nätuppkopplad och jag … har inga appar! Ungdomar omkring mig, och för den delen också mogna män och kvinnor, verkar vara jätteintresserade av sina smarta mobiler. Det tycks finnas en app för varje problem och för varje situation. I alla fall tittar många av dem mer på de små bildskärmarna än på verkligheten runt omkring sig.
Idag skall man vara ständigt uppkopplad och kommentera och svara direkt i de ”sociala medierna” och på mejl. Någon längre väntetid accepteras inte. Allt genast med hjälp av den appfyllda smarta telefonen! När jag på kvällen öppnar min dator har det rasat in massor och jag känner att jag är sen. De flesta har redan gått i mål. Jag har blivit äldre och hänger inte riktigt med... Får väl nästa gång jag byter mobil skaffa en sån där liten handdator och skaffa appar.
Eller stanna upp och fortsätta som nu. Jag kan ju ändå så mycket mer än morsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar