lördag 28 februari 2026

Heja Sverige!...


Jag har suttit en hel del framför teven under de senaste olympiska vinterspelen. Och visst har jag hejat på mina landsmän, särskilt på de duktiga tjejerna. Nationalismen har blommat. Idrott är en perfekt scen. Det blir gärna mediefrosseri i segrar och medaljer men mer tyst om förluster och dåliga prestationer. Även om detta vinter-OS för svensk del var det mest framgångsrika hittills, når vi ändå aldrig upp till samma nivå som Norge! Varken vad det gäller antal medaljer eller nationalistiskt yra!

Är jag stolt över att vara svensk? Ja, det är jag kanske. Fosterlandskärlek kan man kalla det. Jag skäms inte över att vara svensk, men kan också känna mig som en internationalist. Det är både bra och dåligt med nationalism. Riktigt dåligt när det urartar till en primitiv stam-mentalitet, chauvinism och/eller kulturellt, religiöst och etniskt uteslutande. Mycket bättre när det handlar om patriotism, äkta osjälvisk omsorg om landet och alla dess innevånare, dess traditioner och mångfald. Men när jag scannar nätet ser jag att nationalism är ett komplicerat begrepp: https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationalism

Europa är en världsdel som består av många stater. Varje land med sin nationalism. I konkurrens med framför allt jättarna Kina och USA  framstår Europa och EU som splittrat och svagt med långsamma och krångliga beslutsvägar. Det finns krafter som vill göra EU till en mer sammansvetsad union eller till Europas Förenta Stater. Men hur skulle det gå med den nationalistiska fosterlands-kärleken då? Vissa stater skulle inte vilja vara med. Norge med sina enorma mängder oljepengar skulle väl stå utanför och även på nästa vinter-OS ta de flesta medaljerna, och Schweiz skulle fortsätta att leva gott på att ta emot skurkars och diktatorers blodspengar. Och ett par centraleuropeiska stater verkar hellre vilja tillhöra den ryska sfären och dess tsar. En gång i tiden bestod Europa till stor del av en massa småstater. (Bild: Tysk karta över Europas stater 1600-1795) De erövrades eller gick samman i till större stater. Tyskland, Italien, Österrike-Ungern, Jugoslavien. Några av dem splittrades. Nu finns de flesta av länderna under EU-plaraplyet, men gamla nationalistiska traditioner och känslor verkar göra det svårt att få till en enhet. Kanske kan jag säga att jag är europé, men jag är främst svensk. Motsvarande känner nog medborgarna i andra länder i Europa.

Flera kloka individer som Albert Einstein, Jawaharlal Nehru och Bertrand Russel talade för en framtida världsunion . Ett demokratiskt världsstyre för global fred, säkerhet och framsteg. Kan man tänka sig en sådan framtida lyckosam världsordning? En global regering med kloka, oegennyttiga och framsynta människor i ledningen? FN är kanske ett försök i den riktningen, men nej, jag tror tyvärr inte att det går att genomföra på länge än.  

På lokal nivå: Här nere i sydvästra Skåne sitter jag och skriver om nationalism och om en världsregering, samtidigt som jag känner mig lite osäker på min skånska identitet och vilket fotbollslag jag skall hålla på! Jag kom hit som liten påg. Båda mina föräldrar var stockholmare och alla mina kusiner finns och har funnits där uppe. Länge har jag hejat på "Di Blåe", MFF, men med viss förankring i Blekinge blev Mjällby favoriten under den senaste allsvenska säsongen. Vissa skulle väl kalla mig förrädare…



lördag 14 februari 2026

Det blir ljusare


Den mörka årstiden blir sakta ljusare. Här nere i Skåne ligger dessutom snön vit nu. Den har under de senaste vintrarna saknats av en del, men kanske inte av alla. Fortfarande lyser också slingor med led-ljus upp utomhus. Jag har inte problem med den mörka årstiden. Nästan tvärtom. Jag kan sakna att de mysiga stearin- och värmeljusen tänds allt mer sällan. Det finns något hemtrevligt, läs- och tittarvänligt i den långa natten som nu försvinner bit för bit när dagarna blir längre.

Vi påverkas olika av mörker, snö och kyla. Många älskar vinter med skridskoåkning, skidor på längden och utför. Vit djup snö, is och gärna sol. Jag åker ibland norrut även om  aktiviteterna på snö och is blivit färre med åren för min del. Jag står ut med vintern här nere i söder, men jag har vänner som tycker annorlunda, som inte alls gillar mörker och kyla och som flyr till varmare trakter. Thailand, Indonesien, Spanien, Kanarieöarna. Även jag smet iväg en vecka nyligen. Till Gran Canaria tillsammans med en sol- och värmelängtande kompis. Det var skön svensk sommar-temperatur, men jag fick faktiskt lite hemlängtan och jag gillar inte de miljöbelastande, klaustrofobiska och tråkiga flygresorna.

Från mörkret stiga vi mot ljuset” är en rad i arbetarrörelsens mest kända kampsång, Lite närmare ljuset har nog folkflertalet kommit, men flera av den sångens drömmar har inte förverkligats. Miljardärernas antal ökar, inte minst i vårt land. Skillnaderna mellan de fattigaste och de rikaste blir allt större: ”I sin förgudning avskyvärda, / månn´ guldets kungar nånsin haft / ett annat mål än att bli närda / av proletärens arbetskraft”. Tja, materiellt bättre har det blivit för många, men koncentrationen av makt och pengar hos en liten grupp i samhällspyramidens topp ökar raskt medan ”de vanliga människorna” strävar på och kämpar med vardagsekonomin. Det ser verkligen inte ljust ut för alla!

Men det blir inte bara ljusare dagar nu, utan också ett allt varmare klimat. Enligt experterna alltför varmt! En av mänskligheten orsakad snabb uppvärmning som kommer att medföra katastrofala problem. Mitt intryck är att de flesta av oss förtränger detta och inte så få förnekar att uppvärmingen beror på oss människor. De flesta förnekarna befinner sig, med Trump i spetsen, politiskt på den nationalistiska högerkanten. Och vi, som inte vill låtsas om uppvärmningen och lever som vanligt, befinner oss överallt med koncentration i den breda politiska mitten. Var miljövännerna finns vet vi nog. https://www.wwf.se/klimat/klimatforandringar/#vad-hander-med-klimatet 


Ja, mörkret viker och våren närmar sig. När sommaren börjar kommer vi åter att höra en välkänd sång. ”Än klappar hjärtat med friska slag, och den ljusnande framtid är vår”, sjunger de glada, förhoppnings-fulla och kanske lite oroliga studenterna. Hur ljus är deras framtid? Jag minns min egen student. Framtidsutsikterna var nog bättre då. Ett års värnplikt av något slag väntade närmast för oss killar. Det verkar komma tillbaks nu, även för tjejer, eftersom världsläget åter är spänt och hotfullt. 

Jag tänker på mitt näst äldsta barnbarn som skall börja gymnasiet efter sommaren. Klart att jag önskar honom en ljus framtid även om den här gubben som är hans farfar tycker att det ser lite mörkt ut. Kanske har jag missat något i framtidsekvationen. Baba Nam Keva Lam = Love is all there is mediterar min kära särbo. Hon tror att det finns en högre mening med allt som sker och att kärleken finns överallt. Så fint och hoppfullt…