Min musik

Jag spelar inget instrument och lyssnar numera ganska sällan på musik. Jag har nog en ganska torftig smak på det området. Jag minns att farsan ofta lyssnade på klassisk musik. "Vacker musik" kallade han det. Far spelade fiol och mor piano, men mycket sällan. Minns nästan bara Adams julsång som dom spelade tillsammans på julafton. Under en period i gymnasieåldern gick jag ibland på Malmö symfoni-orkesters konserter och jag lyssnar än idag då och då på klassisk musik. 

Minns att mina lillasystrar som barn lyssnade på Folk och rövare i Kamomilla stad av Torbjørn Egner. Jag kommer ännu ihåg några av låtarna på den skivan. Den första grammofon-skiva jag köpte själv var en s.k. stenkaka: Möte i monsunen av och med Evert Taube. Det spåret finns kvar och kompletterades senare med Bellman (gärna tolkad av Fred Åkerström), Cornelis Vreesvik, Olle Adolfsson, Kjell Höglund, Ola Magnell och Stefan Sundström. 

I tidiga tonåren var det Elvis Presley kontra Tommy Steele. Men vem minns Tommy idag? På hippor och FF (FöräldraFritt) under 1950-talet spelades Emile Ford (What do you want to make thoose eyes at me for), Little Gerhard (Buona Sera och What you´ve done to me), Fats Domino (Blueberry Hill), Cliff Richard (Living Doll) och ytterligare några dansvänliga låtar.

Jag gillade så kallad tradjazz under ungdomen. Som andra dixies i Malmö klädde jag mig i duffel och lyssnade på Papa Bue, Louis Armstrong, Chris Barber, Dutch Swing College Band, Colings traditional jazzmen m.fl. När jag blev lite äldre spisade man också lite modern jazz som tex.Gerry Mulligan, Lars Gullin och Jan Johansson.

En period gillade jag Hootenanny singers. Senare blev det mer progg med Nationalteatern, Mikael Wiehe & Hoola Bandola band m.fl. Samtidigt lyssnade jag på Beatles och Rolling Stones och ytterligare flera utländska och svenska band. Några andra som lämnat bestående spår hos mig är Bob Dylan, Leonard Cohen, Tom Waits och… Peps Persson. 

Vänner jammar på en privatfest. Linköping 2018

Upptäckte rappen då Eminem slog igenom med sin klingande och melodiösa pratmusik. Det var på besök i Boston. I skivbutikerna där kunde man köpa ocensurerad version om man var över 20 år gammal. Ser att ungdomen gillar rapp och hiphop, men jag känner mig för gammal nu för att hänga med på det där snackesjungandet. 

Jag kan ibland sakna att jag aldrig lärde mig spela. Ser den sköna gemenskapen hos de som lirar tillsammans och kan känna mig lite avundsjuk. 

Som vuxen är jag en passiv allätare. Men jag lyssnar ganska sällan på musik numera... och måste pinsamt nog erkänna en liten svaghet för enkla och tämligen banala dansbandslåter som t.ex. Gråt inga tårar (Thorleifs), Leende guldbruna ögon (Vikingarna) och De sista ljuva åren och Jag tänker leva tills jag dör (Lasse Stefanz/Wiehe). Ha, ha! Men jag gillar också singer/songwriters som t.ex. Robyn, Lars Winnerbäck och Lale

Två Dollykopior och jag. Malmö 2008

Jag har varit på få konserter. Såg Evert Taube på Gröna Lund 1963. Det var oförglömligt! Dolly Parton på Malmö Stadion är också något jag minns, liksom Santana på Christinehof vid samma tid. (Översta fotot)

Bild, foto, film, konst och litteratur har varit mina starkaste kulturella intressen genom åren. Sämre med musik. Minns med förvåning hur jag en dag under min tid som obehörig lärare vikarierade i det ämnet på Kirsebergsskolan i Malmö. Det var på en så kallad åhörardag när den ordinarie lärararen hade fegat ur. Hur klarade jag det?! Min CD- och skivspelare står still sedan många år. Jag lyssnar sporadiskt på musik på radio och TV och på Youtube på datorn. Jag har inte ens Spotify. Min erfarenhet av musik är ganska bristfällig.

En äldre jämställd man

För många år sedan läste jag boken ”Ställd – förräderiet mot mannen” av Susan Falludi. I den hävdade hon att det är synd om USA-mannen därför att hans roll förändrats så mycket att han blivit totalt vilsen på grund av att han inte längre är familjens självklara överhuvud och att manliga egenskaper som t.ex. muskelstyrka inte längre värderas högt. I mediernas filmer och serier lever de gamla idealen kvar, men i verkligheten ser det annorlunda ut, och det knäcker många män, skrev Falludi. Foto: P.M.Grahn

Problemet finns kvar och det finns också i Sverige. Jag ser den nya STV-dokumentären ”Priset män betalar”. Muskelstinna män som kändisen Jan Emanuel och den f.d. läraren Benjamin, numera ”influencer”, berättar om hur feminismen berövat många män deras manlighet. Tillsammans med f.d. kickboxaren Andrew Tate predikar de om att den gamla mansrollen måste återerövras. Styrka, kontroll och ansvar hyllas. De anser att det finns för många kuvade män som inte kan eller vågar tala om var skåpet skall stå!

Jag, en äldre man, tittar på från sidan. Mitt fina pris har varit att jag omgetts av och umgåtts med bra kvinnor. Mor, dotter, systrar (foto intill), andra kvinnliga släktingar, flickvänner, fru, särbor och tjej-kompisar. Visst har jag sett och varit med om hur könsrollerna förändrats. I mina föräldrars generation var det mycket vanligt med en ”hemmafru” som skötte hem och barn och en arbetande man som försörjde familjen. Under min tid förändrades detta, jämlikhet mellan könen blev ett ledord och jag försökte hänga med. 

Båda mammorna till mina barn är högskoleutbildade. En period pluggade äldste sonens mor i Lund medan jag bodde med lille sonen i Karlskrona, där jag jobbade då. Men jag har inte varit pappaledig många dar. Även om mamman till mina två yngsta barn hade samma jobb som jag, var det hon som var mammaledig när barnen var små och det var nog hon som bar tyngsta ansvaret för mat och hem. Jag försökte vara jämnlik men var inte det helt. Jag har i alla fall accepterat feminismen och jag har inte varit särskilt intresserad av muskler och kampsport. Jag tycker att jag är och har varit en ganska jämlik man. Numera en äldre sådan.

Hörsel och syn försämras med stigande ålder. Det gäller både kvinnor och män. På det området är jämlikheten total, haha! Jag har alltså vissa problem med att höra och se. Inte stora, tycker jag själv, men det finns människor omkrig mig som har en annan uppfattning om det. ”Vad sa du?”, ”Jag hörde inte riktigt”, ”En gång till” - Jo, ibland har jag svårt att uppfatta vad som sägs. Sköljer öronen med revaxör och tycker då att hörseln blir lite bättre. Ännu har jag inte hamnat hos någon audiolog. Kanske tycker jag ibland att det är skönt att inte höra allt...? Synen blev efter starroperation för flera år sedan bra, men högra ögat har försämrats lite. Fortfarande ser jag helt okej. Det vill säga tillräckligt bra.

Många mirakelmediciner och apparater annonseras på facebook och instagram. De lovar att göra min syn och framför allt hörseln bättre. Många skojare och lurendrejare är igång misstänker jag och undrar hur de har spårat just mig. Dessa algoritmer! Reklamen lovar kristallklar hörsel och vaxfria öron. Ja, de lovar till och med att jag ”kan få tillbaka livskvaliteten” och "leva lyckligare"! Allt för en mycket lägre kostnad än via vårdcentralen. I alla fall om jag handlar genast på nätet...

Jag har en känsla av att man respekterade äldre människor mer förr. Det var självklart för mig som liten påg att resa mig upp och lämna plats för äldre på bussen. Idag ser jag bara något välartat invandrarbarn göra så. Och det har blivit mycket luckrativt att lura äldre av båda könen på nätet. Unga psykopater har gamla som målgrupp och snor åt sig de gamlas besparingar när de fått gumman eller gubben att lämna ut sitt bank-id. Usch! Men jag är ganska vaksam och har klarat mig hittills. 

Ibland tycker jag att det var bättre förr!