Mörkret faller

Det är inte lätt att i denna månad alltid se livet från den ljusa sidan som Brian i Monty Python-filmen. November har varit mörk och dagarna som kommer blir ännu kortare. Också mörkret inom oss tycks växa. Kanske inte bara på grund av det fysiska mörkret. Den chilenska författarinnan Alia Zéran säger att ”Vi lever i en sorglig värld utan framtid.” (STV Babel 24.11.17) Många instämmer i de orden. De sista åren har visat en stor ökning av stress och utbrändhet i Sverige, särskilt bland unga kvinnor. Som viktiga skäl till det anges ett kravfyllt arbets- och privatliv. Jag tror att det också beror på bristande framtidstro på grund av krigen i vår närhet och av oro för en klimat- och miljökollaps.

I Europa rustas det för fullt. Inte minst i vårt land. Regeringen m.fl. verkar ta för givet att Ryssland anfaller Sverige inom en snar framtid. Nu har vi fått hem broschyren Om krisen eller kriget kommer i ny upplaga. Det gör inte stressen mindre. Ja, det ser mörkt ut i världen. Autokratier med olika politiska förtecken dominerar. Över 70% av världens länder räknas dit, 28% är rena diktaturer. Endast ca13% räknas som fullvärdiga demokratier! (Enligt forskning.se -Siffrorna kan variera något beroende på vilken källa man har) Ryssland försöker hämningslöst återta delar av det de säger en gång var deras imperium. Sedan kriget började har tragiskt många dött på båda sidor. Angriparen skiter i internationella regler och överenskommelser om lagligt stadfästa gränser och pekar på gamla kartor. Många bävar inför hur detta skall sluta.

Palestinier och israeler verkar vilja utrota varandra. Omkring 1200 oskyldiga israeler dödades och över 200 togs som gisslan vid Hamas råa överfall den 7:e okt 2023. Men israelerna har ett stort militärt övertag, och många i det landet tycker det är ok att hänvisa till flera tusen år gamla böcker där det står att deras Gud har lovat dem det omstridda riket. Det håller de på att förverkliga nu. En del iakttagare tror att världens effektivaste säkerhets- och underrättelsetjänst, Mossad, egentligen kände till att överfallet skulle ske. Man menar att det gav Israel alibi att slå till en gång för alla. Åtminstone tycks extremhögerkrafterna i det demokratiska landet vilja fördriva eller döda alla palestinier i Gaza och på västbanken. Och de militanta muslimerna vill se ett israelfritt Palestina ”from the river to the sea.” I kriget som pågår uppges att hittills ca 700 israeliska soldater har dött. Samtidigt har över 41.000 palestinier dödats. Plus minst 1000 människor i Libanon.

Längre bort från oss plågas människorna i inbördeskrigets Sudan. Det rapporteras därifrån att över 15.500 människor har dödats och att 12 miljoner är på flykt. Och hur är det i Syrien? Och i Jemen? Och i talibanernas Afganistan och i Myanmar? Till detta kommer nyheter som talar om att uppvärmningen av vår jord går fortare än väntat. Desperata klimatflyktingar drunknar på haven. Man käbblar på klimatmötena och de stora utsläppsländerna med Kina och Trumps USA i spetsen tar inte sitt ansvar. 

Jag tycker inte det är konstigt att många drabbas av utbrändhet, eller utmattnings-syndrom som diagnosen lyder i Sverige. Förutom redan nämnda skäl tillkommer dessa: Du är utlämnad till dig själv i ett mycket individualistiskt samhälle. På internet och i sociala medier ser du de lyckade, rika och vackra och känner att du nog aldrig kan nå dit. Därtill marknads-krafterna som matar oss med falska och orealistiska drömmar och mål. Särskilt för kvinnor tillkommer mycket dubbelarbete där både hem, kärleksliv och jobb skall skötas klanderfritt. Och många av oss, kanske särskilt de unga, är ganska bortskämda och sköra, ovana vid motgångar.

Lucia kommer med ljus. Men över en miljon svenskar tar antidepressiv medicin. Hur skall vi göra för att må bättre? Ja, hur uppnår vi det omtalade tillståndet av mindfullness? Jag övar på det ibland, men jag försöker också tillämpa de jordnära råd som ges av Hjärnfonden: -Ta tid för vila och återhämtning. Vi tål en hel del stress om vi också har tid att varva ner. -Ställ inte orimliga krav på dig själv! -Rör på dig, gärna ute i naturen. Det är avkopplande. -Umgås med vänner och familj. -Försök att sova gott. Det är viktigt. -Se till att ha en rimlig arbetsbörda. -Lär dig att säga ”Nej” ibland! https://www.hjarnfonden.se/hjarnhalsa/stress/8-tips-for-att-minska-stressen/

Kanske är det inte så lätt att skringra mörkret helt, men även om en del av dina problem inte är lösta och världsproblemen finns kvar, är det viktigt att du som individ mår någorlunda bra! Till sist citerar jag ännu en gång Tage Danielsson: "Se där vår svåra roll – att inse världens lidande med glädjen i behåll!" 

1

Början och slutet

Början är lite dunkel. Minns att jag och en tjej, båda mycket unga, undersökte våra kroppar tillsammans. Det var nyfiket och oskyldigt. Den första förälskelsen kom lite senare. Den var stark, kändes i sinnena och vi praktiserade den genom att pussas, kramas och att hålla i handen. Kommer ihåg att när jag var lite äldre köpte man "kamratringar" som bekräftelse på att man var tillsammans. Jag fick knappast någon vägledning om erotiken av vuxna, det blev mer trial and error. Jag träffade en del ganska försigkomna tjejer, särskilt en. Vi hånglade och ganska tidigt blev jag av med min svendom utan att riktigt fatta hur det gick till. 

Det var mycket längtan under tonår och tidigt vuxenblivande. Längtan efter sex, kärlek och närhet. Det blev flera förhållanden, kortare och lite längre, med sexuell beröring men ibland utan att man låg med varandra. Det fanns tjejer som höll på sig. Jag tror att de flesta killar liksom jag onanerade och skuldbelagde sig för det. Religionens fördömande av ”självbefläckelse” ekade i bakgrunden. Man utbytte en del sexuella erfarenheter med kompisgrabbarna och lite med någon väninna, men det var mycket skryt och sällan några vettiga råd.

Annars var den tidens porrtidningar den vägledning vi unga killar var hänvisade till: Piff, Paff, Coctail, Pin-up, Top Hat, m.fl. och senare ”herrtidningarna” FIB-Aktuellt, Lektyr och Playboy. Man läste också böcker med pornografiskt /erotiskt innehåll. Jag minns att jag läste dessa: Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle, som var en omtalad, populär och ganska bra bok. Henry Millers Kräftans vändkrets var bra och Sexus, Plexus och Nexus läste jag delvis. Jag praktiserade på Allhems tryckeri/förlag där jag smygläste i böcker av Marqis de Sade som gavs ut där. Kärlek 1, 2, 3, 4, 5 med olika författare under redaktören Bengt Anderberg var populär erotisk läsning av ganska bra kvalitet. Porrfilm fanns på bio och senare som video. Minns porrbiografen Spegeln vid Triangeln dit jag t.o.m. gick någon gång med dåvarande flickvän.

Sakta växte man in i vuxenlivet. I tjugoårsåldern var jag förlovad i flera år, men det tog slut. Under mina första universitetsår träffade jag hon som jag fick barn nummer ett med. Det var hippietider och många var ombytliga, så också vi. Jag hamnade i nya känslomässigt starka förhållanden. Nu var jag en sexuellt erfaren man. När jag studerade på universitet en andra gång träffade jag kvinnan som blev mor till mina två yngsta barn. Vi gifte oss så småningom och levde ihop i över tjugo år. Men det förhållandet gick med tiden i stå och vi skiljdes åt. Sedan dess har jag levt i särboförhållanden. Det tredje och sista är inne på sextonde året tror jag.

Vi åldras olika, men det sker förr eller senare en nertrappning av olika förmågor. Livet blir lite lugnare och det är ganska skönt att sexdriften avtar med åren. Det blir mindre eros och mer agape. Det påverkar relationen till kärestan. För min del värderar jag alltmer stilla närhet, gemensamma intressen och att kunna tala om det mesta med varann. Slutet smyger sig sakta på. Det finns en naturens mening med det. Vi är djur på det sättet att vi liksom dom är programmerade att fortplanta oss. Driften är starkast när vi är ganska unga. Då är det meningen att vi skall skaffa barn. Under ca 30 års tid. Det finns ett skäl till att kvinnor inte kan få barn efter en viss ålder. Och också till att mannens förmåga att få erektion blir sämre med åren. 

Sex är ofta fint, skönt och kärleksfullt. Men det finns avarter med dominans, osunt bekräftelsebehov, våld, tvång och förtryck. Jag har en några år yngre bekant som nog har haft lite sådant i sig. Kanske lugnare idag, men han säger att han skulle ta livet av sig om han inte längre kunde ha sex i stort sett dagligen med sin kvinna. För honom verkar det, tragiskt nog, vara meningen med livet. Men allt har ett slut. Också han blir äldre... 

Hallelulja!