söndag 15 september 2024

Sur strömming



Efter några års uppehåll var det dags för surströmmingsfest för mig igen. Kul och gott! (Foto: okänd. En gång i tiden var strömmingarna så här stora.) Det har talats om att det är stor brist på surströmming i år, att man nästan slåss om burkarna i affärer där de finns. Men vännerna som ordnade kalaset hade burkar från förra året, då det inte blev någon fest. Men nu var det dags igen! De flesta vet väl att surströmming är strömming som konserverats genom jäsning. Först tvättats fisken och läggs saltad i stora kar där den jäser. Sedan hamnar fiskarna i konserv-burkar där efterjäsning sker. Om de ligger för länge där - över två år - börjar burkarna bukta. Men enligt experterna går strömmingar i flera år äldre burkar bra att äta. 

Den här surstömmingsfesten ägde rum i utkanten av Linköping. Första gången jag åt sådan saltad och jäst fisk var faktiskt i Skåne. Sedan har jag ätit den vid flera tillfällen, bland annnat på Ulvön mitt i surström-mingsriket. Man öppnar helst burkarna under vatten, i en hink till exempel. En del sköjer fiskarna och bukarna innan de ställs på matbordet. Är vädret bra sitter man gärna utomhus, men det går bra att sitta inne också. Det där med lukten är överdrivet! Jag äter strömmingen i en så kallad klämma. Man brer smör på tunnbröd där man lägger den rensade fisken i små bitar tillsammans med mandelpotatis och hackad rödlök. En del kompletterar med andra tillbehör som gräddfil och tomatbitar. Över det hela lägger man ett tunnbrödlock, om man har mjukt tunnbröd gör man en rulle. Det är inte fel att intaga öl och snaps till detta!


Är det brist på strömming i Bottenviken? (Foto: Ulvöhamn 1990) Många kustfiskare och fritidsfiskare har märkt att bestånden av strömming, särskilt stor sådan, har minskat kraftigt de senaste åren. Man anklagar det industriella trålfisket för hänsynslöst rovfiske till fiskmjölsproduktion. Även en växande gråsälspopulation gillar de stora strömmingarna. Men det finns ingen brist på strömming påstås i Svenssons Nyheter – Njord, Sveriges största tidning om yrkesfiske. Där hävdas att det finns lika mycket sill och strömming i Östersjön och Bottenhavet idag som för 30 respektive 50 år sedan! https://fiske.zaramis.se/2023/05/11/det-finns-ingen-brist-pa-stromming/#comments Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU akvatiska, ger en mer nyanserad bild av detta. Det är uppenbart att stor strömming minskat rejält på grund av överfiske under senare år. https://www.slu.se/institutioner/akvatiska-resurser/radgivning/faq-om-sill Och Stockholms universitets Östersjöcentrum anser att trålfiskeförbudet innanför Sveriges och Finlands territorialvatten-gränser är verkningslöst och hävdar att det krävs ett totalförbud i Bottenviken.https://www.su.se/stockholms-universitets-ostersjocentrum/nyheter/östersjöcentrum-om-fiskestopp-i-bottenhavet-verkningslöst-1.735935

Tyvärr är de där goda fiskarna i surströmmingsburken inte helt nyttiga. Östersjön är ett av världens mest förgiftade hav. Industrier, samhällen, jordbruk och sjöfart släpper ut övergödande och försurande ämnen, bekämpningsmedel, farliga kemikalier, plaster och läkemedelsrester. Strömming, sill, öring och vildfångad lax innehåller därför dioxin och PCB som är mycket farliga gifter. Barn, ungdomar och kvinnor i fertil ålder uppmanas att inte äta dessa fiskar mer än högst tre gånger om året! Vi andra rekommenderas att äta sådana högst en gång i veckan. https://www.sportfiskarna.se/Fiske/Fiske-i-Sverige2

Jag har inga problem med att hålla mig inom de gränserna. Surströmming blir det sällan mer än en gång om året och sill och böckling bara någon gång då och då. Vildfångad östersjölax äter jag nog aldrig och laxen som odlas främst i Norge undviker jag av andra skäl. De odlingarna matas med fiskmjöl gjort av bland annat bottenviks-strömming och har sjukdomar som tar död på den norska vildlaxen. Detta har jag lärt mig av min sportfiskande yngste son.

Det blev fyra klämmor, två öl och några snapsar för min del innan det bjöds på kaffe och tårta på kalaset. Nästa förmiddag cyklade jag och särbon utsövda och dioxinstinna till festplatsen för att hjälpa till med sanering, avdukning, disk och iordning-ställande. Det fanns oväntat många oöppnade burkar kvar. Kanske berodde det på att det var mest små fileér och inte stora hela strömmingar i de burkar som öppnats. Det hämmade konsumtionen en del. Men vi och värdparet var mycket nöjda med kalaset. Det hade varit över tjugo personer där med mycket snack, sång och glädje. De sura strömmingarna – även om de var små - lockade fram det bästa hos oss alla! Leve dem!