Age of Aquarius

 

När jag var ung var det vanligt att man konfirmerades. Det kallades för att man ”gick fram”. I vissa kretsar var man vuxen efter det. Men i allmänhet hade man tagit till sig mycket lite av konfirmationsundervisningen. Man hade bara genomgått en social rit men knappast blivit andligare. Jag är kvar i statskyrkan, inte för att jag är troende, utan därför att jag gillar kyrkobyggnaderna. De är ofta mycket gamla och kulturhistoriskt intressanta och de är bra platser för stillhet och eftertanke.

En del hävdar att religionen håller på att dö ut i vårt land. Men jag tycker att vår tid verkar vara fylld av gammal och diverse ny andlighet. Själv provade jag i min tidiga vuxenålder Transcendental Meditation, kanske inspirerad av Beatlarnas intresse för detta. Det finns ett nyväckt intresse för buddhism, hinduism, shamanism, taoism. Jag känner folk som är med i den i Kina förbjudna och grovt förföljda sekten Falun Gong och andra som är anhängare till Bahaireligionen och Hare Krishna. Fastän jag är lätt skeptisk har jag med behållning läst böcker av ”New Age”-författare som Alice Bailey, Paul Brunton, Neale Donald Walsh, Eckhart Tolle och Deepak Chopra.

Jag är bekant med andra som som tror på själavandring, kanalisering, auror, intelligenta utomjordingar som vill vårt bästa, healing och mayansk mytologi. Man tror på en ny, bättre och kärleksfullare tid i Age of Aquarius, Vattumannens tidsålder. Människors sökande och längtan efter icke helt rationella förklaringar på tillvarons mysterier tycks aldrig ta slut!

Fysisk-andlig sommarövning