Spår i asfalten

Denna sommar har jag upptäckt något som jag inte lagt märke till tidigare år. På färd på asfaltbelagda mindre vägar i södra delarna av vårt land har jag med stigande förvåning sett svarta vilt slingrande spår. Ibland ses de också på stora parkeringsplatser. Var kommer spåren ifrån? Vem har gjort dom? Och varför?

Kan det vara däcktillverkare som testar sina däck på svenska småvägar? Visserligen testar Mercedes, Volkswagen, Citroen med flera biltillverkare sina produkter i vinterväglag uppe i norr. Men nej, det är nog inga Michelin- eller Dunlopgubbar som är ute och kör och lämnar spår i den svenska asfalten.

Min tes är att det är sysslolösa unga män på landsbygden som roar sig. Vad gör man en torsdagkväll i Vissefjärda, Åryd, Knohult, Knislinge eller tusen andra småställen? Man kör en sväng med bilen eller motorcykeln. På ställen där ingen ser en accelererar man så mycket det går och leker med bromsen. Eller hur det nu går till. Och så vill man naturligtvis vara bättre än kompisen, man triggar varandra att sätta värre spår.

Man inte bara roar sig. Man vill synas! Jag sätter spår – alltså finns jag till! De snirkliga svarta linjerna i asfalten blir ett slags graffiti. Kanske finns det asfaltspårmästare som är okända för oss vanliga bilister, men som hyllas i en inre krets. Möjligen är det så att de invigda kan se vem som gjort vad. Kanske kommer någon av dem en dag hyllas som förnyare av konsten...

Eller så är det bara ett slags ”chicken race”. Ett mandomsprov utanför det etablerade samhällets regelverk. Den som vågar mest utan att hamna ute i terrängen vinner. Hur som helst är det så lockande att göra saftiga spår i asfalten att man är beredd att lägga många sköna slantar på däckskontot för att odla sin säregna ”redneck”-hobby.