Början och slutet

Början är lite dunkel. Minns att jag och en tjej, båda mycket unga, undersökte våra kroppar tillsammans. Det var nyfiket och oskyldigt. Den första förälskelsen kom lite senare. Den var stark, kändes i sinnena och vi praktiserade den genom att pussas, kramas och att hålla i handen. Kommer ihåg att när jag var lite äldre bytte man kamratringar som bekräftelse på att man var tillsammans. Jag fick knappast någon vägledning om erotiken av vuxna, det blev mer trial and error. Jag träffade en del ganska försigkomna tjejer, särskilt en. Vi hånglade och ganska tidigt blev jag av med min svendom utan att riktigt fatta hur det gick till. 

Det var mycket längtan under tonår och tidigt vuxenblivande. Längtan efter sex, kärlek och närhet. Det blev flera förhållanden, kortare och lite längre, med sexuell beröring men ibland utan att man låg med varandra. Det fanns tjejer som höll på sig. Jag tror att de flesta killar liksom jag onanerade och skuldbelagde sig för det. Religionens fördömande av ”självbefläckelse” ekade i bakgrunden. Man utbytte en del sexuella erfarenheter med kompisgrabbarna och lite med någon väninna, men det var mycket skryt och sällan några vettiga råd.

Annars var den tidens porrtidningar den vägledning vi unga killar var hänvisade till: Piff, Paff, Coctail, Pin-up, Top Hat, m.fl. och senare ”herrtidningarna” FIB-Aktuellt, Lektyr och Playboy. Man läste också böcker med pornografiskt /erotiskt innehåll. Jag minns att jag läste dessa: Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle, som var en omtalad, populär och ganska bra bok. Henry Millers Kräftans vändkrets var bra och Sexus, Plexus och Nexus läste jag delvis. Jag praktiserade på Allhems tryckeri/förlag där jag smygläste i böcker av Marqis de Sade som gavs ut där. Kärlek 1, 2, 3, 4, 5 med olika författare under redaktören Bengt Anderberg var populär erotisk läsning av ganska bra kvalitet. Porrfilm fanns på bio och senare som video. Minns porrbiografen Spegeln vid Triangeln dit jag t.o.m. gick någon gång med dåvarande flickvän.

Sakta växte man in i vuxenlivet. I tjugoårsåldern var jag förlovad i flera år, men det tog slut. Under mina första universitetsår träffade jag henne som jag fick barn nummer ett med. Det var hippietider och många var ombytliga, så också vi. Jag hamnade i nya känslomässigt starka förhållanden. Nu var jag en sexuellt erfaren man. När jag studerade på universitet en andra gång träffade jag kvinnan som blev mor till mina två yngsta barn. Vi gifte oss så småningom och levde ihop i över tjugo år. Men det förhållandet gick med tiden i stå och vi skiljdes åt. Sedan dess har jag levt i särboförhållanden. Det tredje och sista är inne på sextonde året tror jag.

Vi åldras olika, men det sker förr eller senare en nertrappning av olika förmågor. Livet blir lite lugnare och det är ganska skönt att sexdriften avtar med åren. Det blir mindre eros och mer agape. Det påverkar relationen till kärestan. För min del värderar jag alltmer stilla närhet, gemensamma intressen och att kunna tala om det mesta med varann. Slutet smyger sig sakta på. Det finns en naturens mening med det. Vi är djur på det sättet att vi liksom dem är programmerade att fortplanta oss. Driften är starkast när vi är ganska unga. Då är det meningen att vi skall skaffa barn. Under ca 30 års tid. Det finns ett skäl till att kvinnor inte kan få barn efter en viss ålder. Och också till att mannens förmåga att få erektion blir sämre med åren. 

Sex är ofta fint, skönt och kärleksfullt. Men det finns avarter med dominans, osunt bekräftelsebehov, våld, tvång och förtryck. Jag har en några år yngre bekant som nog har lite sådant i sig. Han tänker inte trappa ner utan säger att han skulle ta livet av sig om han inte längre kunde hålla på i stort sett dagligen med sin kvinna. För honom verkar sådant sex, tragiskt nog, vara meningen med livet. Men allt har ett slut. Också han blir äldre... 

Hallelulja!