Att ge sig iväg

Det är sommar och på mina vänners instagram- och fb-konton ser jag många fina semesterbilder. Drömmen om att ge sig iväg bort från vardagen förverkligas mer eller mindre. I alla fall ser det oftast bra ut på semesterbilderna. Jag funderar på hur jag själv förhåller mig till detta. Det är nog så att jag gillar att åka iväg på kortare eller ibland längre resor. Men jag gillar också att komma hem igen! Det gäller både längre och kortare resor, när jag är borta en längre tid och för endagsutflykter.

Det finns en spänning och förväntan i att ge sig iväg. Det är lockande att berätta och visa bilder från sina utflykter och resor, från platser och händelser som avviker från det vardagliga. Bilder som visar att man har ett bra och någorlunda händelserikt liv. I alla all fall försöker man genom dem bevisa för vänner och bekanta och inte minst för sig själv att det är så. Vi vill ju så gärna ha ett bra liv!

På ett mer filosofiskt plan erbjuder att åka iväg från vardagen en stimulering. Jag kan komma att möta något nytt eller efterlängtat som bryter av den vanliga rutinen. Spänning och förväntan. Men både på kortare och längre resor kan så småningom en mättnad infinna sig, och en viss hemlängtan ge sig till känna. Så är det i alla fall för mig. Du kommer till hemmets lugna vrå igen, och också det kan bli en liten nystart.  La fin de chauqe histoire est un nouveau départ, som fransoserna säger. En stilla livsdynamik.

Inför större och längre resor kan det vara mer dramatiskt. Jag tänker ibland på de tuffa tider som gällde för dem som emigrerade till Amerika. En resa långt bort, ofta utan återvändo. Då gällde verkligen Partir ce mourir un peu. Men det kan gälla också vid mindre omvälvande avfärder. För min del kändes det så ibland när jag sade hej då till dottern som bodde i USA. Så kan det vara när man vet att det kommer att ta lång tid innan man träffas igen, eller kanske fruktar att man aldrig kommer att ses mer! 

Men numera lindrar den älskade och föraktade mobilen. Med den kan man hålla kontakt med bild och ljud nästan var man än befinner sig och avskeden blir inte lika dramatiska.

Mina resor består mest av dagsutflykter i närområdet, ofta i naturen. Också kortare resor i Sverige. Vanligast till fritidsön i Blekinge, till Linköping och ett fritidshus vid gränsen till Småland, till Göteborg och Stockholm. Danmark slinker man över till ett par gånger om året. Jag har inte gjort många utlandsresor på senare år förutom flera resor till olika platser i USA så länge min dotter levde där. 

Min senaste längre resa till ett annat land gick till Norge. Alla långresorna lever kvar i minnet mer eller mindre. Förberedelserna, avfärden, upplevelserna där och hemkomsten. Om nu att åka iväg är att dö lite grand, erbjuder livet också en liten nystart när man ger sig iväg och en när man kommer hem igen. Och det gäller som sagt både kortare och längre resor, tycker jag. 

Hej då!