Lata dagar

Midsommarhelgen är avklarad med gemenskap, kubbspel, bad, god mat, sill, öl och snaps. Resten av sommaren ligger orörd ända fram till en bit in i september. Jag har påbörjat mina fjorton dagar i fritidshuset i skönt sommarväder utan att göra mycket nytta. Nytta? Ja, man förväntas och vara arbetsam och duktig. Måla fönster, olja trädäck, klippa gräs, fixa motorer, laga och lappa... Men jag har inte lust att vara ”nyttig” nu, vill tvärtom "bara vara" och trotsa den lutheranska arbetsnormen. 

Jag sitter ensam i en vilstol i skuggan av en gammal syrén. Framåt kvällen kommer huset att fyllas på med fler människor. Det är förmiddag. Ejdrarnas morgonhoande har upphört. Några meter ifrån mig bökar en fasan till synes oberörd av min närvaro. I går kväll la jag två små möss på klipphällen intill. De hade dött i fällan som jag gillrat i lilla huset där jag sover, men de är borta nu. Antagligen är det havstruten som har matat sina halvgamla ungar med dem. 

Igår var jag på utflykt med en gammal vän och hans fru. De har ett sommartorp vid en å några mil bort. Med utedass, egen brunn och utan el eller kommunalt avlopp. Solceller ger ström till belysning och mat lagas på gas- eller vedspis när man inte grillar. Tidigare i livet har jag ofta lånat det torpet. Också mina barn har fina minnen därifrån. Vi minns många lata sommardagar där. Nu hämtade jag mina vänner på torpet och vi körde till kusten och vidare med en liten färja till Karön mitt i Blekinge, en semesterö med gamla anor.

Sommarrestaurangen där har sett sina bästa dagar. Man kan i de stora ganska tomma lokalerna ana det socitetsliv som en gång levts här i närheten av Ronneby brunn. Längs strandpromenaden runt den vackra ön ligger många stora villor i sekelskiftesstil. Man kan föreställa sig hur grosshandlarfamiljerna passades upp av tjänstefolket på den tiden. Karlshamns flaggpunsh med is i utsiktsrummet. Lata dagar för de välbeställda. (Bild: På väg mot färjan från Karön) 

Därifrån åkte vi vidare till en campingplats vid havet några kilometer västerut. Rader av campingvagnar med förtält och en del husbilar ser ut att vara parkerade där för sommaren. Så såg det inte ut när jag i min ungdom for runt med tält och sovsäck i packningen! Nu är det välordnat med elutag till varje plats, tvätt-och duschrum, en liten affär och restaurang. Här lever man en annan sorts lata sommardagar. Vi käkade middag - friterad spätta med remuladsås - på ”Havsrestaurangen” där. Och på väg därifrån såg vi de före detta fattiga fiskarstugorna som nu är omtyckta sommarhus.

Detta är en ögonblicksrapport från ”den lilla världen”. Radions och tevens budskap från en orolig och olycksbådande omvärld har jag försökt stänga ute en stund. Jag sätter på kaffe och fikar en stund i perfekt sommarvärme. Några kåkor kraxar ilsket och en sädesärla vippar nyfiket förbi. Svanparet i viken utanför tigger mat. De har förlorat sin andra kull ungar. Mink och trutar är ett städigt hot. Jag tycker att svanarna bevakar sina ägg och ungar för dåligt. Gässen är bättre på det med sin kollektiva barnpassning.

Tänker att jag kanske skall lyssna på dagens sommarpratare. Det visar sig vara en från TV känd överstelöjtnant som jag har sett och hört i medierna flera gånger tidigare. Han bryter min isolering när han berättar om sin värnplikt i Finland och om det ryska anfallskriget på Ukraina. Han spelar musik med sång på flera utländska språk. Förutom engelska: afrikansk franska, ukrainska och kanske finska och ytterligare något språk. 

Jag ser nu att gräset behöver klippas och att en stor pressenning som ligger slarvigt dubbelvikt över en kanot behöver tas bort, torkas och vikas ihop. Instinkten att vara nyttig är tillbaks... 

Men det kommer förhoppningsvis fler lata och meditativa stunder och dagar. För de behövs!