Skall jag som många andra köra mer bil nu när diesel och bensin blivit billigare (och smutsigare) i vårt land? Skall också jag ge f-n i att sortera sopor, det mesta eldas ju ändå upp? Skall jag liksom många andra slänga förpackningar och annat skräp i naturen och på gatorna? För det jag gör är ju så marginellt att det inte spelar någon som helst roll i det stora hela. Och jag kan väl fara och flyga precis så mycket jag har lust till? Sverige står ju ändå för bara 0,2% av de globala utsläppen. Det spelar ingen roll vad vi gör i detta land, läser jag i national-konservativa texter på nätet. Ja, vissa tycker t.o.m. att det släpps ut för lite koldioxid!
Det är sant att Sverige orsakar ca 0,2% av de globala utsläppen av växthusgaser. De tre största utsläppsländerna Kina, USA och Indien står för mer än 50% av det, de tio största tillsammans för knappt 70%. Det tionde största utsläppslandet, Kanada, står för 1,5%. Resten av världens länder, som alltså släpper ut mindre koldioxid än så var, står tillsammans för drygt 30% av världens utsläpp. Lika mycket som Kina! Men den mängd koldioxid och andra växthusgaser var och en av dessa länder släpper ut är alltså så liten att det är försumbart enligt den nationalkonservativa logiken. Eller? Tänk efter en gång till. Kanske skall det gamla ordspråket, Många bäckar små bildar tillsammans en stor å, ändå inte skrotas?
Visst, det lilla jag gör, och hur jag beter mig i dessa frågor har en försumbar betydelse. Men frågan om det personliga ansvaret är en filosofisk och moralisk fråga. Skall jag strunta i de lagar och regler som samhället har skapat om de inte passar mig? Skall jag gynna gängkriminaliteten genom att använda deras varor och tjänster? Skall jag smutsa ner och överkonsumera fast jag vet, eller i alla fall anar, att det är fel?
Många skakar uppgivet på huvudet och säger att de ”inte bryr sig eftersom allt ändå kommer att gå åt helvete”. En del av dem är, eller väljer att av olika skäl, stå utanför samhället. Men det är sällan de som är de största ”miljöbovarna”. Man vet att det är de mest välbärgade som orsakar mest miljöbelastning och klimatskada. Också många av oss i den stora medelklassen är mycket delaktiga. Jag vill inte vara en av dessa, men det är svårt att stå emot. Tvivel finns kanske någon gång och frestelserna är många och starka. Och är det möjligen så som det sägs ibland, att enstaka individer inte kan förändra mycket, att det krävs samordning och beslut högre upp i samhällsstrukturen om verklig förändring skall kunna ske? Men är det därför bara 50% av svenska folket röstade i EU-valet? Eller gillar man inte demokrati?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar