Jag minns San Francisco

När man fyller jämnt har man fest. Det tyckte jag länge. 30-årsfest i Karlskrona, 40- och 50-årsfesterna i Lund. 60-årskalaset i ett penthouse högst upp i Ubåtshallen i Malmö. Men när jag skulle fylla 70 flydde jag till dottern i San Francisco för att ”fira” uppnådd hög ålder i stillhet. Hon bodde då i en liten mysig lägenhet i ett mindre hus på Treat Avenue i stadsdelen Mission. Hon väckte mig på födelsedagen med frukost på sängen och jag fick bl.a. en vildkalkonfjäder som numera hänger på en vägg hos mig i Lund.

Jag är ingen världsresenär, men tack vare henne har jag sett flera olika delar av USA och fått en mer nyanserad bild av landet och dess innevånare. Inte minst av San Francisco med omnejd. Första gången jag var hos henne i den staden bodde hon i dåvarande pojkvännens bostad vid the Filbert Steps vid Telegraph Hill nära utsiktstornet Coit Tower. Det flög gröna papegojor med röda huvuden bland träden. Förhållandet till pojkvännen var på upphällningen. Han var mest ute på någon slags tjänsteresa under tiden jag var där. Men jag minns att han var med när jag fick Hanna att bryta sitt mångåriga ”alkoholförbud”. Det var på den beryktade poet-, musiker- o konstnärsbaren Specs. Jag bjöd henne på en stor stark från det lokala Anchor Brewing Co!

På välkända City Lights Bookstore fanns det ett rum där man i lugn och ro kunde sitta och läsa poesi av beatnickförfattarna och andra. Vid gatuentrén stod det travar av Stieg Larssons ”The Girl with the Dragon Tattoo” som var storsäljaren då. Strax intill ligger Chinatown, den näst största i USA. Där såg jag för första gången en väggmålning av Banksy. Den heter ”The Heart Doctor” och lär vara borta nu, eller i alla fall omgiven av drakar i sprakande färger.

2013 var jag senast i San Francisco. Dottern var singel då. Vi rastade hennes hundar Bela och Wednesday på Bernal Heights nära hennes sista bostad i sta´n. Det finns många branta gator och höga kullar i staden som ibland kallas ”Fog City”. När de kalla dimmorna svepte in från havet såg man inte skyskraporna i city eller de två höga topparna Twin Peaks mitt på halvön. Den berömda TV-serien med samma namn utspelar sig inte här. Däremot tror jag att upphovsmännen har traskat runt där och inspirerats av namnet. De kända kabelspårvagnarna konstruerades på sin tid för att klara stadens branta backar, men numera är det mest turister som åker i dem.

Egentliga San Francisco ligger på en halvö, ca 10 km bred. Kollektivtrafiken är utmärkt. Förutom kabelspårvagnarna finns det tunnelbanan BART, pendeltåg, el- och dieselbussar, spårvagn MUNI som delvis går under mark och vanliga spårvagnar. De sistnämnda köps in från hela världen och renoveras för att användas i stadens kollektivtrafik. Coolt! När dottern jobbade tog jag mig runt i staden med dessa transportmedel, men mest promenerade jag. Vid Pier 39 där sjölejonen visar upp sig och vid Fishermans Wharf är det tätt med turister, en del glidande i långa rader på dubbelhjuliga Segways. I andra delar av staden är det gott om hemlösa som drar runt med sina få ägodelar i varuvagnar och ibland såg jag till synes vanliga människor köa till soppkök. Kontrasten mellan rik och fattig är stor. http://sandis013.blogspot.com/2013/10/san-francisco-september-2013.html

Det är en spännade och omväxlande stad. De pittoreska trähusen i den äldre delen glömmer man inte. Detsamma med de haschflummiga kvarteren i Ashbury Heights där hippierörelsen en gång startade. Det är en helt annan miljö vid den flera kilometer långa stranden vid stadsdelen Sunset i väster vid the Pacific. Därifrån vandrade Hanna o jag en gång norrut i fin natur till Lands End där den berömda Golden Gate-bron har sitt fäste. Från bryggorna vid Embarcadero tog jag flera gånger båten förbi Alcatrazön till den mysiga lilla staden Sausalito där vissa bor i mer eller mindre fantasifulla husbåtar.

Det var i San Francisco jag första gången körde en automatväxlad bil. Efter att kopplingsfoten bromsat några gånger lärde jag mig. Med dottern var jag på kullarna i naturreservatet norr om bron med fantastisk utsikt över Stilla Havet, bland jättelika redwoodträd i mäktiga Muir Woods och på den vackra slingriga Road One till det lilla hippie-samhället Bolinas vid kusten norrut. Söderut körde vi förbi Pescadero till hennes väninna Ashleys fina lilla fritidshus på dramatiska klippor vid stillahavskusten.

Kusten vid Sunset, San Francisco

Det är naturligtvis fullt med restauranger och cafeér i San Francisco. Ungefär svenska priser, men man får lära sig att lägga till 15-30% på notan till serveringspersonalen. Hanna rörde sig vant i staden och kände mycket folk, särskilt vid mitt andra besök. Hon kände till många ställen, jag minns bara namnet på några få. Vi åt ute för det mesta, några gånger i Japan Town. Jag gillade särskilt de amerikanska frukostrestaurangerna. En sådan favorit var Mamas (se foto nedan) vid Washington Square. Där fanns också stamstället Marios Bohemian Cigar Store och jag minns vidare de mysiga Outerlands och Trouble Coffee vid Sunset i väster.

De gånger jag var i San Francisco var dottern i separeration eller singel, så vi två umgicks mycket och nära. Staden är för mig starkt förknippad med Hanna, och det var alltså där jag stilla firade min 70-årsdag tillsammans med henne. Jag kommer nog aldrig att återvända till staden vid det gyllene sundet. Tiden krymper, åren går och jag börjar vänja mig vid att vara gammal. Snart är det dags att åter fylla jämt. Kanske blir det fest igen. Men i inte i San Francisco, nej det får i så fall bli någonstans i södra Sverige. Tjohooo!