Aldrig har jag vandrat i naturen och traskat runt i och kring sta´n så mycket som under detta dryga coronaår. Ja, att promenera och vandra verkar vara extra populärt nu när covid 19 härjar. Jag har i alla fall aldrig sett så många som är ute och går på stadspromenader och naturvandringar.
En app har blivit mycket populär i denna vandrartid. På min mobil är den markerad med ett hjärta. Den är ny för mig. Den visar hur många steg och kilometer jag gått var dag. Den har fungerat lite grand som en digital trigger. Härom dagen gick jag 14 km med en vandrargrupp. Bra! Bara 6721 steg i går, jag måste bättra mig i dag! Ha, ha.
Minns vi reglerna från början av pandemin?: Tvätta händerna ofta. Hosta och nys i armvecket. Undvik att röra ögon, näsa och mun. Stanna hemma om du känner dig det minsta dålig. Håll avstånd till omgivningen, även till vänner. Stanna hemma om du är 70 och äldre (!). Armbågshälsning uppfann vi väl själva och munskydd var inget Folkhälsomyndigheten rekommenderade.
Är vi slappare nu? Både och tror jag. Munskydd har blivit vanligare och folk håller avstånd hyfsat bra. Men det är ganska mycket folk på köpcentra, i affärer och på krogarna. Ja, här i Lund är många restauranger så fulla med människor, att man kan tro att pandemin är över. Men kyrkorna och idrottsarenorna får inte ta emot fler än åtta personer...
Jag som är 70+ stannade inte hemma. Jag använde munskydd i början av epedemin när jag åkte tåg och i livsmedelsaffären. Jag stannade inte hemma, jag körde bl.a. till väninnan många mil bort. Efter nå´n dag där blommade en ”lätt förkylning” ut och jag smittade henne med coronan. Nu har vi båda antikroppar och jag får snart min andra spruta. Nu känns det som man varken kan smitta eller smittas.
Men inte alla känner så. Fortfarande stämmer jag träff med folk som är rädda för att bli sjuka, men som är sugna på att gå en sväng i naturen. Ibland är vi flera, men oftast bara två. Vi kommer vanligen ensamma i varsin bil och går sedan en runda med någorlunda säkerhetsavstånd. Man käkar medhavd matsäck (eller fikar på ett halvtomt café) och snackar mycket. Ett trevligt sätt att umgås!
Nu kan jag de flesta bra promenadställen i natur som finns i någorlunda närhet av min hemort. Man möter många vandrare och man säger ofta hej till dem man möter. Med kikare på magen och med naturkunninga vänner har jag blivit bättre på fåglar och blommor. Men alla som traskar runt är inte så vana. Det blir tyvär mycket skäp: papper, förpackningar och fulla hundbajspåsar (!) m.m., när svenskarna söker sig ut i skogen under pandemin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar