När våren är här i Skåne blommar också konsten på diverse konstrundor. Då kan man besöka konstnärer och konsthantverkare av olika kvalitet och dignitet i deras ateljeér och hem. Nu i covid-tider är det stora inskränkningar på det, men några rundor har i begränsad omfattning genomförts hittills i år. Idén med en konstrunda började i liten skala på Österlen i slutet av 60-talet. Östra Skånes Konstnärsgille bildades 1974 och har sedan dess stått för den mest kända konstrundan som äger rum en vecka kring påsk.
Detta sätt att visa, titta på, sälja och köpa konstprodukter har blivit allt populärare. Flera andra rundor har med åren tillkommit. När jag letar finner jag att det finns nio konstrundor i Skåne! Förutom den nämnda på Österlen också dessa: Nordvästra Skåne, Västra Skåne, Sydvästra Skåne, Mittskåne, Kristianstad, Hven, Skånes Fria Konstrunda och i år också Konstrundan On Line. Ett vanligt år visar över tusen konstnärer – amatörer, proffs och halvproffs - upp sina alster på detta sätt! Jag har inte tillräcklig kunskap för att säga något om kvalitén på det som visas. Mer än att den varierar...
I vårt utbildningssystem har så kallade ”Estetiska ämnen” ganska låg status. Bild och musik trängs undan alltmer av ämnen som anses vara nyttigare. Att bilder och musik är de största medierna i vår tid tycks inte spela någon roll. Inte heller att den kreativa kraften hos unga människor utvecklas i och genom dessa ämnen.
Men driften hos vuxna att skapa konst och konsthantverk av olika slag tycks vara stor. Varför är det så? Kanske för att det helt enkelt finns en gädje och tillfredställelse i att skapa. Du gör något själv i stället för att passivt konsumera. Gillar folk det du gör får du dessutom bekräftelse och kanske en extrainkomst. Några få lever på sin konst. Då är konstrundan en viktig försäljningskanal. En del lär få in mer än halva sin årsinkomst där. Och det finns uppenbarligen ett stort intresse hos allmänheten för att besöka konstskaparna i deras hem och ateljeér. Och nyfikenhet kanske.
 |
| Bild: Jan Sandström |
Förutom alla dessa konstrundor finns det många tillfälliga och mindre statusfulla utställningslokaler. På en del ställen syns riktigt dåliga grejer. Man undrar hur många ”konstnärer” det finns egentligen. Definitionen på en sådan är flytande. Jag, som teoretriskt och i viss mån praktiskt har hållit på med konst under stor del av livet, har någon gång kallat mig konstnär fast utövandet varit en hobby. Och många av dessa tusentals konstskapare är väl just hobbykonstnärer eller hobbykonsthantverkare. Inget fel med det. Det finns mycket sämre saker att hålla på med.
 |
| Bild: Jan Sandström |
När jag tittar på vilka som är med i konstrundegrupperna i Skåne finner jag att det är mest kvinnor. Så till exempel i Nordvästra Skånes Konstnärsförening. Av 166 konstnärer är endast 57 män (ca). Mindre än en tredjedel! Om jag inte är felunderrättad är det också allt fler tjejer på konstutbildningarna i Sverige. För inte alltför länge sedan dominerade männen där och bland utövande konstnärer. Kanske är det fortfarande så men ett skifte verkar vara på gång.
Bekräftar denna trend att män är från Mars och kvinnor från Venus, som det sägs i en välkänd bok? Och är det kanske så att fler kvinnor än män har någon slags konstverksamhet som hobby? Medan männen snickrar och fixar med bilen? Svara mig den som vet.
ps. Det går att klicka på bilderna så de blir större
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar