Man minns bilarna man ägt. En del mer än andra. Vissa var så tråkiga att jag nästan glömt dem. Men min första bil minns jag väl! Det var en grå Saab 96 med tvåtaktsmotor, en så kallad ”Djungeltrumma”. Som den tidens mopeder och utombordsmotorer gick den på oljeblandad bensin. En god vän i Stockholm förmedlade köpet. När han handlat den till ett bra pris körde han söderut för att överlämna den till mig, men motorn skar i Norrköping! Han hade tankat bilen med vanlig bensin. Då var han inte glad... Men han hittade en utbytesmotor som monterades snabbt och levererade bilen till mig efter några dagar. (Det är inte min bil på bilden, den jag hade var grå)
Nästa kärra var en silvermetallic Renault 4L. I reklamen hette den ”Skrytbilen”, men många kallade den ”Fyra Laban” eller ”Ap-ambulans”. Jag körde med den fullastad upp till Umeå när jag flyttade dit 1977. Den fick sig senare en knäck när den i Ö-vik lastades överfull av ett spelemansgäng. När jag och damen körde hemåt hördes konstiga ljud när jag körde fortare än 60km/t. Det tog lång tid att ta sig hem de 11 milen. Chassit var knäckt! Jag lämnade den på en supekt verkstad där den så småningom försvann (!) Jag anmälde inte verkstadskillen utan släppte det hela, men blev efter något år kallad till rätten pga obetald trafikskatt. Jag berättade att bilen inte längre fanns, att den kanske låg på Umeälvens botten. Dom var överseende. Vill minnas att jag fick 10 dagsböter á 5 kr eftersom jag pluggade och knappt hade någon inkomst.
Jag är inte någon bilfantast. Jag och mamman till mina två yngsta flyttade till Skåne, och många år levde vi utan bil. Lunds Universitet hade ett forskningsprojekt genom vilket man kunde hyra billigt mot att man lämnade uppgifter till projektet. Det funkade bra i flera år. Jag ser bilen som ett fortskaffningsmedel och gillar enkla bilar. Jag ”förälskade” mig tillsammans med frun i Citroen 2CV, ”Deux Chevaux” (=Två hästar, dvs två franska skattehästar på sammanlagt 9 hk. På bilden: Jag vid en 2CV Charleston i Rom).
Jag hittade en nästan ny Deux Chevaux hos en Citroenverkstad i Ystad. Lagunblå. Det var en nyare version med hela 32 hästkrafter! Den bilen älskade alla i familjen. Vi åkte på flera semesterresor i Sverige, Norge och ner i Europa. Minns när motorns kylfläkt gick sönder i Jugoslavien. Där kallades bilmodellen ”Spacek = det lilla skämtet”. Tillsammans med en infödd vän letade jag en hel dag innan jag hittade en gammal och rejälare fläkt på en bilskot. Sedan puttrade familjen vidare genom Europa.
Medan vi ännu hade 2CVn gav svärfar oss sin VW Golf när han inte kunde köra längre på grund av dålig syn. Ett slag hade vi två bilar innan vi gjorde oss av med Golfen. Efter att ha haft 2CVn i närmare tio sålde jag den till en fd lokförare. Till nästan samma pris som jag köpt den för. Sällan man gör en så bra bilaffär! Vi behövde en större bil och skaffade en billig beige Opel Kadett Caravan. Dottern tyckte den var ”grunge”. Efter några år la den av någon mil utanför Lund på väg hem från landet. Nästa automobil blev en vit Citroen BX med höj- och sänkbar gasvätskefjädring. Minns inte var jag köpte den. Höll nästan på att glömma att jag/vi haft en sådan.
Efter den köpte jag en ganska ny grön Skoda Octavia Combi som varit följebil till en cykelklubb på Österlen. En rymlig, robust och pålitlig bil. Det blev mycket prat om miljö, så jag började se mig om efter en miljövänligare bil och skaffade en nästan ny vit Skoda Fabia Greenline Combi. Den kallades ”miljödiesel” eftersom den släppte ut mycket lite Co2. Den var lågskattad, befriad från trängselskatt och kunde parkeras gratis på många ställen. Det där upphävdes efter några år när myndigheterna kom på att dieselavgaser inte var så bra... Men jag gillade den extremt bränslesnåla bilen. Tyvärr råkade ena sonen ut för en olycka med den när han körde med tungt släp. Den fick skrotas efter det. Nu har jag en annan Fabia Combi. Blå och med bensinmotor. Den fungerar utmärkt, men jag avvaktar tillfälle att köpa ett miljövänligare fordon.
Dottern har återvänt hem efter 20 år i USA. Hon har hittat ett hus att hyra på landet en bit från Lund där hon och hennes man skall bo. Det återstod bara att skaffa en lämplig billig begagnad bil. Automatväxlad och ganska stor, med plats för tre eller fyra hundar. Vi har i minst en vecka kollat på Blocket och hos bilhandlare tills det snurrade i våra huvuden. Härom da´n hittade vi en lämplig bil. En silvrig Mitsubishi Space Star från 2002 som gått 12.000 mil. Låt oss hoppas att den kommer att funka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar